onsdag 22 juli 2015

bli...

9 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

vad ska jag bli? - jag vet: jag blir en förmultnande kropp intill min förstfödde sons wohl redan sen i december 2006 förmultnande kropp...

Marianne Johansson sa...

vad ska jag bli - det frågade jag våren år 2006 yrkesvägledaren fru månsson på arbetsförmedlingen i lidköping... - jag var då 19 år och hade just tatt (= tagit= studenten på latinlinjens halvklassiska gren...

Marianne Johansson sa...

jag hade hemliga fantasier om att bli skådespelare - eller kanske konstnär- eller kanske - t o m - något såå fiint som journalist(!?)... - det senare insåg jag dock att jag knappast hade förutsättningar för: skriva uppsats var det svåraste jag hade att 'göra' i skolan... - att skriva - det har jag aldrig kunnat!

Marianne Johansson sa...

hon den fina fru månsson - som antagligen hade en fin akademisk examen - sort of - i 'ryggen' - gav mig rådet att gå en kontorskurs - att lära mig skriva maskin... ("skriva maskin är alltid bra att kunna!")

Marianne Johansson sa...

jag hamnade efter kontorskursen på kontor - alltid i en underordnad ställning - och försörjde mej så - på så sätt - i drygt 20 år! - sen - efter en viss tids - 1 och ett halvt år - påtvingad arbetlöshet - så försörjde jag mig i 17 år som spårvagnsförare - det sista året såsom sjukskriven - innan jag som 61-åring blev beviljad pension... - jag har alltså ej behövt förvärvsarbeta de senaste 11 och ett halvt åren...

Marianne Johansson sa...

innerst inne hade jag ej velat vara kontorsslav så stor del av mitt liv - ej heller vara spårvagnsförare... - jag hade - egentligen - velat ägna mej åt 'Något Fritt!' - vara 'Poet!' - 'Konstnär!' - något såådant! - nu - i slutskedet av livet - känner jag mig friare och - på ett sätt - starkare än någonsin tidigare i livet - nu: 'på gravens rand!'...

Marianne Johansson sa...

'bli författare' gick jag en gång - hösten 1983 - en kurs som hette..... inte blev jag något såådant fint! - vissa blir aldrig det dom egentligen allra helst hade önskat sej bli... vad jör man åt sånnt? - wohl nichts!

Marianne Johansson sa...

numera - tack vare sig - mig - befinnandes 'på gravens rand' - har jag - in fact - en ganska så stor respektlöshet för - inför - såådant som jag tidigare haft nästan föör stor respekt för - inför... att befinna sig 'på gravens rand' kan - som det verkar- ha en sånnn effekt - åtminstone för lilla 'moi' - = den alldeles egna upplevelsen - inget annat!

Marianne Johansson sa...

(jag är alltså dotter till en fabriksarbetare...)