"när jag var i 14-årsåldern och just hade upptäckt moderna jazzen kom pianisten och bandledaren count basie ut med en skiva som en av de äldre pojkarna i kvarteret blev ägare till och som jag ofta lyssnade på hemma hos honom - den kallades alltid 'atomplattan' och musiken var fantastisk - i synnerhet gällde det numret som hette 'splanky' - när jag satt där hemma hos min kompis och lyssnade på basie beundrade jag också omslaget till albumet - det avbildade en nukleär svamp och pryddes av texten 'E = Mc2' - jag var inte gammal nog att förstå innebörden av denna egenartade formel så jag frågade kompisen vad det betydde - 'det betyder allt' svarade han -
det gjorde mig inte mycket klokare - först senare fick jag under skolans fysiklektioner veta att det var formeln för albert einsteins relativitetsteori och att den förklarade om inte allt så i alla fall väldigt mycket - uttydd på vanligt språk kan man läsa den så att 'energin är lika med massan gånger ljushastigheten i kvadrat' - det säger kanske inte mannen på gatan särskilt mycket men formeln döljer djupa hemligheter - den är grunden för atomkraften liksom atombomben och den ger de vetenskapsmän som tränger in i den en förståelse av universums uppbyggnad och funktionssätt som den klassiska newtonska mekaniken inte klarade - populärt kan man säga att i einsteins universum finns varken absolut rum eller absolut tid vilket var en av grundförutsättningarna i newtons mekanik - newtons teori om gravitationen vilade på idén att det fanns kroppar i vila mot vilken gravitationen kunde mätas - visserligen kunde aldrig dessa vilande kroppar observeras - de förutsattes bara för att teorin skulle hålla stick -
einsteins teori visade att allting förhöll sig relativt till allt annat och att förutsättningen om vilande kroppar som grund för gravitationen var överflödig - han visade också att det enda konstanta i universum var ljushastigheten och att ljuset påverkades av gravitationen eftersom det kröktes när det passerade en himlakropp med stor massa och stark gravitation - denna iakttagelse bevisades slutgiltigt genom observationen av en solförmörkelse 1919 - då man kunde visa att materia böjer av ljus -
för en lekman som jag är allt detta närmast obegripligt och i varje fall svårbegripligt men i walter isaacsons välskrivna biografi 'einstein - hans liv och universum' (bonnier - 665 sidor) - lysande översatt av roland poirier martinsson - blir till och med dessa invecklade teorier nästan fattbara - isacssons bok är ett under av klarhet och stringens som hjälper även den naturvetenskaplige analfabeten att åtminstone ana den djupa sanningen bakom de formler och ekvationer som einstein och hans gelikar bollade med - isaacssons biografi är dessutom ett porträtt i helfigur - den diskuterar snart sagt varje sida i einsteins högst bohemiska liv - hans genialitet - hans kärleksaffärer - hans äktenskap och vänskaper - men den gör det utan att någonsin bli påträngande -
einsteins magiska år inträffade 1905 - då var han en 26-årig underordnad tjänsteman på patentverket i zürich - eftersom han misslyckats att få en akademisk tjänst trots sina goda studieresultat (det är en myt att einstein var dålig i skolan - han var tvärtom en lysande elev men inte alltid så flitig) - den då allmänt grasserande antisemitismen låg honom i fatet och han möttes av motstånd från sina lärare också genom sin trotsiga personliga framtoning - året 1905 var hans mest produktiva - det ena lyckosamma infallet efter det andra träffade honom som blixtnedslag och han var rätt person att utveckla dem alla till banbrytande teorier - det året skrev han till vännen och matematikern conrad habicht och bad att få en av habichts uppsatser - i gengäld lovade han att senare skicka honom fyra uppsatser - den första skulle behandla ljusets strålning och energiegenskaper och den fjärde som för tillfället bara var en skiss handlade om elektrodynamik för kroppar i rörelse som använde sig av en modifiering av teorin för tid och rum - dessa fyra uppsatser skrivna under några få månader skulle förändra vår förståelse av universum - världen och vår plats i kosmos - den första och fjärde artikeln är kanske de mest revolutionerande - de påstod att ljus inte bara kommer i form av vågrörelse utan även i små ljuspaket - ljuskvanta eller fotoner - och denna uppsats förde fysiken in i ett töcken som är mer dunkelt och kanske också mer skrämmande än relativitetens märkligaste sidor -
einstein menade att ljuset inte bara kunde uppfattas som en vågrörelse som fortplantade sig i en 'eter' - utan att ljuset också kunde ses som en partikelrörelse som rörde sig i små ljuspaket som han kallade 'ljuskvanta' - med denna upptäckt öppnade han dörren till ännu en revolution inom fysiken och fick dessutom den fysiska forskningen att flyta samman med filosofin och i synnerhet med kunskapsteorin - där einstein öppnat dörren kom nämligen en yngre generation runt den danske fysikern niels bohr att ta vid och ge fysiken och även världsbilden ett nytt och oväntat perspektiv -
jag är ingen fysiker utan en inbiten humanist och dessa teorier är för mig svårbemästrad materia - jag tänker inte försöka mig på att diskutera deras naturvetenskapliga värde men däremot deras kunskapsteoretiska implikationer - de är nämligen - ur denna synpunkt - minst lika betydelsefulla för humanister som för naturvetare - einstein var inte främmande för kunskapsteorins djupaste rågor och han studerade grundligt såväl filosofen david hume som immanuel kant - båda dessa filosofer ägnade en stor del av sitt tänkande åt frågan vad kunskap är - hur vi förvärvar den och hur pålitlig den är -
men även om einstein öppnade porten till kvantfysiken så blev han en av dess främste vedersakare - den utveckling kvantfysiken tog kunde han inte förlika sig med - i synnerhet inte efter werner heisenbergs osäkerhetsprinsip och de konsekvenser som följde med denna - heisenbergs princip säger kortfattat att vi inte både kan mäta en partikels massa och hastighet - helt enkelt eftersom de påverkas av vår observation - därmed blev plötsligt den subatomära världen ett resultat av vad fysikerna kunde observera eftersom varje observation förändrade den subatomära världen - eller mer tillspetsat uttryckt - världen existerar enbart om och när vi observerar den -
det var på denna punkt einstein kolliderade med kvantmekaniken - einstein kunde inte acceptera det slumpmässiga universum som kvantmekaniken obevekligen tycktes leda till - han var bergfast övertygad om att det fanns en av våra observationer oberoende verklighet och att det var denna oberoende verklighet som det var fysikens uppgift att utforska -
konflikten ledde till en rad spetsiga diskussioner mellan einstein och kvantmekanikerna under ledning av niels bohr - vid ett av dessa tillfällen yttrade einstein sin berömda aforism - 'gud spelar inte tärning' - varvid bohr svarade att einstein inte skulle blanda sig i vad gud gjorde - sin yttersta tillspetsning nådde konflikten när kvantfysiken experimentellt avslöjade att de subatomära partiklarna tycktes stå i kontakt med varandra oavsett på vilket avstånd de än befann sig - för einstein framstod detta som ett slags 'spöklig verkan' som han på inga villkor kunde godta - den tycktes nämligen antyda att det gick att kommunicera snabbare än ljushastigheten - i det ena tankeexperimentet efter det andra sökte han sticka hål på kvantfysikens världsbild - dock utan att lyckas - det förefaller snarare som om kvantfysiken genom dessa prövande utmaningar stärktes ytterligare -
för en empiriskt orienterad humanist är det lätt att förstå einsteins vägran att godta kvantfysikens världsbild - den tycks strida mot allt sunt förnuft - om partiklar på oändligt avstånd uppträder som om de kommunicerade med varandra strider det mot lagen om att ingen information kan färdas snabbare än ljuset och vi hamnar i den svindlande tanken att det faktiskt finns en kommunikation som är spöklik - kvantfysiken löste detta mysterium genom att hävda att de åtskilda partiklarna var delar av samma entitet och därför inte åtskilda i sträng mening - det hjälpte emellertid inte einstein - för honom var lokaliteten av lika central betydelse som ljushastigheten -
för en lekman framstår denna diskussion som lika spöklik som einsteins relativitetsteori - jag skall därför undvika att fördjupa mig i den - men helt kan jag inte avstå därför att einsteins teorier och den efterföljande debatten inom kvantmekaniken har haft ett kolossalt inflytande på världsbilden också inom andra discipliner liksom på det allmänna tänkandet - det råder som jag ser det ingen tvekan om att den vetenskapliga diskussionen på en rad områden har tagit inryck av relativitetsteorins och kvantmekanikens världsbild - inte så att man på något sätt kalkerat dem men att de på outgrundliga vägar trängt in i andra tankesystem och inte alltid med lyckligt resultat - einstein uttryckte det själv träffande när han i ett brev till vännen maurice solovne skrev 'varje epok domineras av en sinnesstämning - med följden att majoriteten inte förmår se tyrannen som bestämmer över dem' -
jag är övertygad om att einstein har rätt i denna reflektion - på samma sätt som vi en gång - medvetet eller omedvetet - tänkte i linje med newtons mekanik och föreställde oss världen som underkastad dess lagar har vi idag på vägar som vi endast oklart anar - assimilerat den bild av världen som kvantmakaniken en gång banade - sålunda har en stor del av den moderna kritiken mot empiricism och realism hämtat betydande inspiration och idéer från relativitetsteorins och kvantmekanikens diskussion av hur världen och universum fungerar - den moderna vetenskapssdiskussionen inom humaniora och samhällsvetenskap har påverkats av naturvetenskapen på många olika sätt - men i dag är de intryck den tagit framför allt färgade av samma spöklika osäkerhet som präglar kvantmekniken - jag tvivlar inte på att kvantmeknikens teorier står på fast grund och att deras syn på den subatomära världens mysterier äger sanningshalt - naturvetenskapen har som alltid sitt trumfkort i experiment som kan göras om i all oändlighet och därmed bortom allt rimligt tvivel bekräfta hypoteser och teorier hur märkliga de än kan synas det sunda förnuftet -
så snart vi lämnar den subatomära världen och sysselsätter oss med den värld vi kan iaktta med våra sinnen och diskuterar de frågor som har med livet - samhället - kärleken och döden att göra kan vi inte längre förlita oss på experiment som kan upprepas - vi tvingas lita på erfarenheter som är mer generaliserade och därför mer vaga - men vi är ändå hänvisade till våra erfarenheter och kan aldrig helt undkomma deras utsägelser - det postmoderna och poststrukturalistiska tänkande som idag breder ut sig likt en tsunami och som tycks vilja göra världen till ett alltigenom subjektivt gungfly har säkerligen sitt ursprung i den världsbild som vuxit fram ur relativitetsteorins och kvantmeknikens subatomära ekvationer -
einstein var inte religiös - snarast var han en principiell ateist - men han kunde dock uppleva en känsla av religiös vördnad inför universums och den subatomära världens komplexitet - det var emellertid en vördnad som bottnade i upplevelsen av ett mirakel - miraklet att vi faktiskt kunde begripa världens obegriplighet" / håkan arvidsson - svenska dagbladet - 'under strecket' - fredagen den 3 april år 2009 - håkan arvidsson är universitetslektor i historia vid roskildes universitet.
17 kommentarer:
det allmänna tänkandet...
"när jag var i 14-årsåldern och just hade upptäckt moderna jazzen kom pianisten och bandledaren count basie ut med en skiva som en av de äldre pojkarna i kvarteret blev ägare till och som jag ofta lyssnade på hemma hos honom - den kallades alltid 'atomplattan' och musiken var fantastisk - i synnerhet gällde det numret som hette 'splanky' - när jag satt där hemma hos min kompis och lyssnade på basie beundrade jag också omslaget till albumet - det avbildade en nukleär svamp och pryddes av texten 'E = Mc2' - jag var inte gammal nog att förstå innebörden av denna egenartade formel så jag frågade kompisen vad det betydde - 'det betyder allt' svarade han -
det gjorde mig inte mycket klokare - först senare fick jag under skolans fysiklektioner veta att det var formeln för albert einsteins relativitetsteori och att den förklarade om inte allt så i alla fall väldigt mycket - uttydd på vanligt språk kan man läsa den så att 'energin är lika med massan gånger ljushastigheten i kvadrat' - det säger kanske inte mannen på gatan särskilt mycket men formeln döljer djupa hemligheter - den är grunden för atomkraften liksom atombomben och den ger de vetenskapsmän som tränger in i den en förståelse av universums uppbyggnad och funktionssätt som den klassiska newtonska mekaniken inte klarade - populärt kan man säga att i einsteins universum finns varken absolut rum eller absolut tid vilket var en av grundförutsättningarna i newtons mekanik - newtons teori om gravitationen vilade på idén att det fanns kroppar i vila mot vilken gravitationen kunde mätas - visserligen kunde aldrig dessa vilande kroppar observeras - de förutsattes bara för att teorin skulle hålla stick -
einsteins teori visade att allting förhöll sig relativt till allt annat och att förutsättningen om vilande kroppar som grund för gravitationen var överflödig - han visade också att det enda konstanta i universum var ljushastigheten och att ljuset påverkades av gravitationen eftersom det kröktes när det passerade en himlakropp med stor massa och stark gravitation - denna iakttagelse bevisades slutgiltigt genom observationen av en solförmörkelse 1919 - då man kunde visa att materia böjer av ljus -
för en lekman som jag är allt detta närmast obegripligt och i varje fall svårbegripligt men i walter isaacsons välskrivna biografi 'einstein - hans liv och universum' (bonnier - 665 sidor) - lysande översatt av roland poirier martinsson - blir till och med dessa invecklade teorier nästan fattbara - isacssons bok är ett under av klarhet och stringens som hjälper även den naturvetenskaplige analfabeten att åtminstone ana den djupa sanningen bakom de formler och ekvationer som einstein och hans gelikar bollade med - isaacssons biografi är dessutom ett porträtt i helfigur - den diskuterar snart sagt varje sida i einsteins högst bohemiska liv - hans genialitet - hans kärleksaffärer - hans äktenskap och vänskaper - men den gör det utan att någonsin bli påträngande -
einsteins magiska år inträffade 1905 - då var han en 26-årig underordnad tjänsteman på patentverket i zürich - eftersom han misslyckats att få en akademisk tjänst trots sina goda studieresultat (det är en myt att einstein var dålig i skolan - han var tvärtom en lysande elev men inte alltid så flitig) - den då allmänt grasserande antisemitismen låg honom i fatet och han möttes av motstånd från sina lärare också genom sin trotsiga personliga framtoning - året 1905 var hans mest produktiva - det ena lyckosamma infallet efter det andra träffade honom som blixtnedslag och han var rätt person att utveckla dem alla till banbrytande teorier - det året skrev han till vännen och matematikern conrad habicht och bad att få en av habichts uppsatser - i gengäld lovade han att senare skicka honom fyra uppsatser - den första skulle behandla ljusets strålning och energiegenskaper och den fjärde som för tillfället bara var en skiss handlade om elektrodynamik för kroppar i rörelse som använde sig av en modifiering av teorin för tid och rum - dessa fyra uppsatser skrivna under några få månader skulle förändra vår förståelse av universum - världen och vår plats i kosmos - den första och fjärde artikeln är kanske de mest revolutionerande - de påstod att ljus inte bara kommer i form av vågrörelse utan även i små ljuspaket - ljuskvanta eller fotoner - och denna uppsats förde fysiken in i ett töcken som är mer dunkelt och kanske också mer skrämmande än relativitetens märkligaste sidor -
einstein menade att ljuset inte bara kunde uppfattas som en vågrörelse som fortplantade sig i en 'eter' - utan att ljuset också kunde ses som en partikelrörelse som rörde sig i små ljuspaket som han kallade 'ljuskvanta' - med denna upptäckt öppnade han dörren till ännu en revolution inom fysiken och fick dessutom den fysiska forskningen att flyta samman med filosofin och i synnerhet med kunskapsteorin - där einstein öppnat dörren kom nämligen en yngre generation runt den danske fysikern niels bohr att ta vid och ge fysiken och även världsbilden ett nytt och oväntat perspektiv -
jag är ingen fysiker utan en inbiten humanist och dessa teorier är för mig svårbemästrad materia - jag tänker inte försöka mig på att diskutera deras naturvetenskapliga värde men däremot deras kunskapsteoretiska implikationer - de är nämligen - ur denna synpunkt - minst lika betydelsefulla för humanister som för naturvetare - einstein var inte främmande för kunskapsteorins djupaste rågor och han studerade grundligt såväl filosofen david hume som immanuel kant - båda dessa filosofer ägnade en stor del av sitt tänkande åt frågan vad kunskap är - hur vi förvärvar den och hur pålitlig den är -
men även om einstein öppnade porten till kvantfysiken så blev han en av dess främste vedersakare - den utveckling kvantfysiken tog kunde han inte förlika sig med - i synnerhet inte efter werner heisenbergs osäkerhetsprinsip och de konsekvenser som följde med denna - heisenbergs princip säger kortfattat att vi inte både kan mäta en partikels massa och hastighet - helt enkelt eftersom de påverkas av vår observation - därmed blev plötsligt den subatomära världen ett resultat av vad fysikerna kunde observera eftersom varje observation förändrade den subatomära världen - eller mer tillspetsat uttryckt - världen existerar enbart om och när vi observerar den -
det var på denna punkt einstein kolliderade med kvantmekaniken - einstein kunde inte acceptera det slumpmässiga universum som kvantmekaniken obevekligen tycktes leda till - han var bergfast övertygad om att det fanns en av våra observationer oberoende verklighet och att det var denna oberoende verklighet som det var fysikens uppgift att utforska -
konflikten ledde till en rad spetsiga diskussioner mellan einstein och kvantmekanikerna under ledning av niels bohr - vid ett av dessa tillfällen yttrade einstein sin berömda aforism - 'gud spelar inte tärning' - varvid bohr svarade att einstein inte skulle blanda sig i vad gud gjorde - sin yttersta tillspetsning nådde konflikten när kvantfysiken experimentellt avslöjade att de subatomära partiklarna tycktes stå i kontakt med varandra oavsett på vilket avstånd de än befann sig - för einstein framstod detta som ett slags 'spöklig verkan' som han på inga villkor kunde godta - den tycktes nämligen antyda att det gick att kommunicera snabbare än ljushastigheten - i det ena tankeexperimentet efter det andra sökte han sticka hål på kvantfysikens världsbild - dock utan att lyckas - det förefaller snarare som om kvantfysiken genom dessa prövande utmaningar stärktes ytterligare -
för en empiriskt orienterad humanist är det lätt att förstå einsteins vägran att godta kvantfysikens världsbild - den tycks strida mot allt sunt förnuft - om partiklar på oändligt avstånd uppträder som om de kommunicerade med varandra strider det mot lagen om att ingen information kan färdas snabbare än ljuset och vi hamnar i den svindlande tanken att det faktiskt finns en kommunikation som är spöklik - kvantfysiken löste detta mysterium genom att hävda att de åtskilda partiklarna var delar av samma entitet och därför inte åtskilda i sträng mening - det hjälpte emellertid inte einstein - för honom var lokaliteten av lika central betydelse som ljushastigheten -
för en lekman framstår denna diskussion som lika spöklik som einsteins relativitetsteori - jag skall därför undvika att fördjupa mig i den - men helt kan jag inte avstå därför att einsteins teorier och den efterföljande debatten inom kvantmekaniken har haft ett kolossalt inflytande på världsbilden också inom andra discipliner liksom på det allmänna tänkandet - det råder som jag ser det ingen tvekan om att den vetenskapliga diskussionen på en rad områden har tagit inryck av relativitetsteorins och kvantmekanikens världsbild - inte så att man på något sätt kalkerat dem men att de på outgrundliga vägar trängt in i andra tankesystem och inte alltid med lyckligt resultat - einstein uttryckte det själv träffande när han i ett brev till vännen maurice solovne skrev 'varje epok domineras av en sinnesstämning - med följden att majoriteten inte förmår se tyrannen som bestämmer över dem' -
jag är övertygad om att einstein har rätt i denna reflektion - på samma sätt som vi en gång - medvetet eller omedvetet - tänkte i linje med newtons mekanik och föreställde oss världen som underkastad dess lagar har vi idag på vägar som vi endast oklart anar - assimilerat den bild av världen som kvantmakaniken en gång banade - sålunda har en stor del av den moderna kritiken mot empiricism och realism hämtat betydande inspiration och idéer från relativitetsteorins och kvantmekanikens diskussion av hur världen och universum fungerar - den moderna vetenskapssdiskussionen inom humaniora och samhällsvetenskap har påverkats av naturvetenskapen på många olika sätt - men i dag är de intryck den tagit framför allt färgade av samma spöklika osäkerhet som präglar kvantmekniken - jag tvivlar inte på att kvantmeknikens teorier står på fast grund och att deras syn på den subatomära världens mysterier äger sanningshalt - naturvetenskapen har som alltid sitt trumfkort i experiment som kan göras om i all oändlighet och därmed bortom allt rimligt tvivel bekräfta hypoteser och teorier hur märkliga de än kan synas det sunda förnuftet -
så snart vi lämnar den subatomära världen och sysselsätter oss med den värld vi kan iaktta med våra sinnen och diskuterar de frågor som har med livet - samhället - kärleken och döden att göra kan vi inte längre förlita oss på experiment som kan upprepas - vi tvingas lita på erfarenheter som är mer generaliserade och därför mer vaga - men vi är ändå hänvisade till våra erfarenheter och kan aldrig helt undkomma deras utsägelser - det postmoderna och poststrukturalistiska tänkande som idag breder ut sig likt en tsunami och som tycks vilja göra världen till ett alltigenom subjektivt gungfly har säkerligen sitt ursprung i den världsbild som vuxit fram ur relativitetsteorins och kvantmeknikens subatomära ekvationer -
einstein var inte religiös - snarast var han en principiell ateist - men han kunde dock uppleva en känsla av religiös vördnad inför universums och den subatomära världens komplexitet - det var emellertid en vördnad som bottnade i upplevelsen av ett mirakel - miraklet att vi faktiskt kunde begripa världens obegriplighet" / håkan arvidsson - svenska dagbladet - 'under strecket' - fredagen den 3 april år 2009 - håkan arvidsson är universitetslektor i historia vid roskildes universitet.
'att begripa världens obegriplighet'...
Skicka en kommentar