måndag 4 oktober 2010

frågeställningar...

Upplagd av kl.

5 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"väcker nödvändiga frågeställningar - stig larssons självbiografiskt förankrade kritik tvingar till eftertanke - 'hej - jag har vid några tillfällen erbjudits rökheroin' - skriver stig larsson i 'artiklar 1975-2004' - på tal om lars noréns 'personkrets 3:1' - 'men aldrig vågat ta det - jag förstår att det måste vara oerhört behagligt - rädslan - inte för att omedelbart bli beroende av det - men för att efteråt komma att relatera andra lyckokänslor till det - uppleva dem försvagade - har ändå varit starkare än nyfikenheten - var och en har sin egen förfallströskel - den tycks till slut vara en så självklar del av personligheten att man tar den för naturlig' -

4 oktober 2010 kl. 20:56
Marianne Johansson sa...

- den här passagen är karaktärisk för larssons självbiografiskt förankrade och ibland lätt provocerande sätt att skriva kritik - den tvingar läsaren att stanna upp och tänka efter - finns det verkligen 'förfallströsklar'? - och var har man i så fall sin egen? - och vad tillåter vi egentligen det som är 'oerhört behagligt' att göra eller inte göra med våra liv? - det är roligt med texter som så där oväntat och obesvärat väcker frågor som man inte har något självklart svar på och kanske aldrig ställt sig just i den formen tidigare - och inte bara roligt förresten: nödvändigt också - om man inte vill riskera att börja växa fast i sig själv och obevekligt ledsna på allting - för att man redan vet -

4 oktober 2010 kl. 21:01
Marianne Johansson sa...

stig larsson har för all del mycket klokt att säga om personkrets 3:1 - inte minst rent dramaturgiskt - larsson har ju själv arbetat med teater - men det är uppenbart att han i god mening använder noréns författarskap för sina egna kritiska syften - undersöker sina egna erfarenheter genom att undersöka noréns - det i grunden intuitiva och impulsiva tillvägagångssättet skapar en påtaglig associationsrymd i resonemangen och gör att till exempel passagen om rökheroinet inte känns vare sig ovidkommande eller självupptagen - texten handlar ju i hög grad också om larsson själv -

4 oktober 2010 kl. 21:06
Marianne Johansson sa...

stig larsson tar sig an ekelöf - tranströmer - kyrklund - jäderlund - pasolini - genet - fassbinder och ett antal andra väsentliga konstnärskap på samma personliga sätt - artikeln om sergej paradzjanov - som gjort de båda omistliga filmerna 'de blodröda hästarna' och 'granatäpplets färg' - önskar jag att jag hade skrivit själv - i jämförelse ter sig de mer programmatiska och teorityngda sjuttio- och åttiotalstexterna från den legendariska tidskriften 'kris' förhållandevis umbärliga - låt vara att de naturligtvis har ett stort intresse som dokument från en kulturell brytningstid -

4 oktober 2010 kl. 21:10
Marianne Johansson sa...

jag är inte heller särskilt svag för den offentlige - och något grabbige - provokatören larsson - som så många tycks gilla - eller gilla att reta sig på - han räcker ut tungan ordentligt i några av krönikorna från 'månadsjournalen' och framför allt i en uppmärksammad dn-artikel från 1996 om den samtida litteraturen - i den sistnämnda avfärdar larsson lite lagom spydigt bland andra göran tunström samtidigt som han - på ett för personen ifråga inte enbart smickrande vis - tar björn ranelid i försvar - stor sak - men låt inte det störa umgänget med den här på så många sätt generösa volymen - eller låt det störa! - läs stig larsson lika självsvåldigt som stig larsson själv skulle göra" / Nil-Aage Larsson - GP Kultur - den 30 april 2006 / Boken: 'Stig Larsson - Artiklar 1975-2004' - Bonniers.

4 oktober 2010 kl. 21:16

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)