onsdag 20 oktober 2010

liv - en människas - i största allmänhet - ur studiesynpunkt...

Upplagd av kl.

10 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"viljan till liv eller strävan efter självbevarelse är ett kännetecken för den mänskliga existensen - men på en kanske ännu mer grundläggande nivå är beroende och sårbarhet definierande för vad det innebär att vara människa - det nyfödda människobarnet är från första stund beroende av att det finns andra människor till hands - någon som sörjer för näring - värme - trygghet - beroendet av andra bottnar i den enskildes sårbarhet - sårbarheten gör att band etableras till andra - utan band till något - till någon - utanför sig själv kan människan inte klara sig - människan är nämligen ingen självförsörjande varelse - och denna oförmåga till självförsörjning är inte bara given vid födelsen utan är snarare ett väsentligt kännetecken som består livet ut - under livets mitt- och slutfaser likaväl som under barndomen -

20 oktober 2010 kl. 11:09
Marianne Johansson sa...

- eftersom vi är födda sårbara är vi födda beroende av andra - ingetdera är något vi 'växer ifrån' på livets väg - och eftersom sårbarhet och beroende är olika sidor hos detta att vara människa rätt och slätt - är det sidor hos oss själva som vi inte har valt och som vi inte någonsin kan välja bort - i stället är det så att våra val och värderingar sker i ljuset av den sårbarhet och det beroende som är givna från början -

20 oktober 2010 kl. 11:13
Marianne Johansson sa...

- vi började med att säga att den nyfödde är beroende av att det finns andra människor till hands - någon som sörjer för näring - värme - trygghet - i detta ligger två viktiga saker - att vara människa innebär för det första att vara hänvisad till andras omsorg - det nyfödda barnet är hänvisat till andra i den drastiska meningen att det är prisgivet eller utlämnat åt några få andras omsorg - den andra poängen följer omedelbart: - det grundläggande behovet av omsorg från andra tillfredsställs av dessa andra - att behöva deras omsorg - en annan sak är om behovet rent faktiskt tillfredsställs - om personen verkligen blir sedd i sin sårbarhet - det finns ingen garanti för att så är fallet - människan måste ju ändå från födelsen etablera band till andra - i det verkliga livet är emellertid sådana band av extremt varierande kvalitet - för den nyfödde kommer bandet till mor och far att vara det viktigaste - men moderns och faderns förmåga att ge barnet den omsorg det behöver kan vara högst skiftande - dessutom kan även starka band brytas - svaga band kan bli starka över tiden eller på grund av en plötslig kris -

20 oktober 2010 kl. 11:21
Marianne Johansson sa...

- detta tycks ge oss en oöversiktlig bild - en bild som förbjuder generalisering - följande kan likafullt slås fast: grundläggade är att vi som människor är behövande varelser - och lika grundläggande är det att den omsorg andra kommer att ge oss kan visa sig otillräcklig i förhållade till våra behov - människor är felbara - och band mellan människor är sköra - skörhet är ett tredje väsentligt kännetecken för människan - förutom beroende och sårbarhet -

20 oktober 2010 kl. 11:25
Marianne Johansson sa...

- det finns ett nära samband mellan de tre kännetecknen - vår sårbarhet gör oss beroende av andra - att vara beroende innebär en risk - risken att inte bli bemött - inte bli sedd - av den eller dem som vi behöver stöd och omsorg från - ett beroende baserat på sårbarhet gör människolivet till något skört - vi löper alla risken att inte få det vi behöver från andra och som bara andra kan ge oss - nämligen tillvaratagande och bekräftelse i vid mening -

20 oktober 2010 kl. 11:33
Marianne Johansson sa...

- eller vi kan riskera att just den som ger vad vi behöver plötsligt faller ifrån - vår egen - och inte minst våra nära andras - dödlighet påminner oss om hur skört människolivet är - vår egen dödlighet är ändå en sida hos det att vara människa som är 'given' och som vi inte kan välja bort - men som ger mening åt de val vi gör - i allt större vetskap om att vi inte lever för evigt - att det brådskar med vissa saker medan andra får begtraktas som oväsentliga - vår dödlighet är med oss på hela vår livsväg - även om det att vi ska dö ter sig olika - som abstrakt eller konkret - som något overkligt eller något akut - beroende på vilken livsfas vi befinner oss i -

20 oktober 2010 kl. 11:38
Marianne Johansson sa...

- om vår egen dödlighet avgränsar ett slags horisont för våra livsval - ja för vem och vad vi är - har varit eller kommer att vara - så är det andras dödlighet som ger oss vår enda direkta erfarenhet av att dö - vi vet om vår egen dödlighet - vi erfar andras - andras död bringar oss så nära vår egen död som vi kan komma - det är bara den som överlever dödshändelsen som erfar den - det vill säga som är vittne till övergången från liv till död - upplevelsen av andras död är inget 'sekundärt' fenomen i våra liv - snarare betyder upplevelsen att vi återförs till oss själva - att vi förstärks i vår medvetenhet om att vi själva är dödliga" / studentlitteratur - 'etik i arbete med människor' av jan-olav henriksen och arne johan vetlesen (jan-olav henriksen är professor i systematisk teologi och arne johan vetlesen är docent i filosofi - båda vid oslo universitet) (denna kurslitteratur har jag hittat såsom slängd/kasserad i en container i ett 'miljöhus' härstädes - jag hittar mycket läsvärt i detta 'miljöhus' som jag tar tillvara och lagrar upp och läser lite i vid 'tillfälle ' när lusten faller på...

20 oktober 2010 kl. 11:50
Marianne Johansson sa...

sedan ett drygt år tillbaka gör jag ej så mer - hämtar upp sådant som finns som andra har slängt....

23 augusti 2013 kl. 20:03
Marianne Johansson sa...

jag fick själv hjälp förra sommaren att slänga en massa - bl a just sådant som jag hämtat upp som andra slängt - man gör inte så - tar till vara sånt som andra slängt - och jag gör ej så mer...

23 augusti 2013 kl. 20:05
Marianne Johansson sa...

'betraktas' i st f 'begtraktas'...

31 oktober 2015 kl. 13:59

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)