torsdag 20 januari 2011

fria tyglar...

Upplagd av kl.

6 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"bernhards ironi ges fria tyglar - teater - 'kirsten - ghita - stig' - betty nansen teatret - köpenhamn - år 1986 uruppfördes den österrikiske dramatikern thomas bernhards pjäs 'ritter - dene - voss' - skriven för de tyska stjärnskådespelarna ilse ritter - kirsten dene och gert voss - texten är en giftig - drastisk uppgörelse med småborgerlig kultursyn och förtryckande familjeband som kväver människors fria tankar och projekt - i centrum står ludwig - en fiktiv figur byggd på filosofen wittgenstein - som är hemma på permission från mentalsjukhuset steinhof -

20 januari 2011 kl. 18:41
Marianne Johansson sa...

- det är djärvt av teaterchefen och regissören peter langdal att ta upp denna delvis abstrakta pjäs - som blandar reflektioner om geni kontra galenskap med småaktiga konstnärsrivaliteter och monomana utfall mot medelklassens döda konventioner - men betty nansen når sin publik genom att låta tre toppskådespelare - kirsten lehfeldt - ghita noerby och stig hoffmeyer spela och låna sina namn åt den danska versionen -

20 januari 2011 kl. 18:45
Marianne Johansson sa...

- kirsten lehfeldt och ghita noerby spelar ludwigs yngre respektive äldre syster - två medelmåttiga skådespelerskor på väg bort från scenen - i några ljuvligt ironiska scener diskuterar de teatern - där ghita krasst konstaterar att hon kan vara sublim i högst tre minuter under en föreställning - skådespelare - hävdar hon - kan aldrig vara genier - de är bara uttolkare - den beskare systern kirsten säger sanningen om deras karriär: att de alls engagerats berodde ju på att deras förmögne far ägde aktiemajoriteten i teatern -

20 januari 2011 kl. 18:49
Marianne Johansson sa...

- systrarnas handlingar består mest i att finna maktpositioner gentemot varandra och brodern - ghita noerby intar briljant storasysterns roll i familjehemmet - på en gång underkastad och kontrollsökande - med metoder nedärvda från modern - kirsten lehfeldts rollfigur är mer upprorisk - säger att hon vill flytta till rom - men lever med undertryckt självförakt fastnaglad i familjens borgerliga trygghet -

20 januari 2011 kl. 18:54
Marianne Johansson sa...

- peter langdals regi tar fasta på syskonens inlåsta - antytt incestuösa situation och deras försök att få makt över varandra - han tycks mindre uppfylld av thomas bernhards skildning av filosofens/tänkarens utanförskap och ensamhet - stig hoffmeyers tolkning av ludwig hålls ensidigt manisk och komiskt rastlös - han får inte fram det allvarligt grundade raseriet i figuren - men ludwigs hatiska utbrott mot familjen - traditionella maträtter - medioker porträttkonst och teater bottnar ju i en känsla av förtvivlan inför ett helt folk som är oförmöget att tänka och agera självständigt - som oreflekterat följer rådande konventioner -

20 januari 2011 kl. 18:59
Marianne Johansson sa...

- detta hindrar inte att thomas bernhards text gnisslar och svider och att skådespeleriet från de två kvinnorna sjuder av lustfylld absurdism och teatral ironi - 'kirsten - ghita - stig' ger mersmak på thomas bernhard - som oförtjänt hamnat i skymundan på europeiska scener efter sin storhetstid på 80- och 90-talen" // theresa benér - svenska dagbladet - den 12 januari 2010.

20 januari 2011 kl. 19:03

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)