den dagen den 12 mars - nämligen år 1992 - var en tragisk dag - här i göteborg tvangs 13 styck totalt oskyldiga människor helt oväntat o plötsligt att sätta livet till -
- jag var ej den förare som var i den olycksaliga spårvagnen som skenade nerför aschebergsbacken - jag var ej heller den olycksalige trafikledare som satte igång det hela...
med anledning av detta vill jag citera ett kapitel benämnt "Epilog" ur boken "Mellan syren och hägg" utgiven av bokförlaget 'Korpen' år 1992 - författare: Gert Nilsson:
- klockan halv nio på morgonen den 12 mars 1992 tar jag bilen och kör Isak till hans dagis - det regnar - våren har inte kommit ännu - det luktar avgaser - och det ska dröja innan häggen visar fram sina små - väldoftande vita blommor - när jag är på hemväg står en spårvagn på wavrinskys plats och blockerar trafiken i rondellen - bakom spårvagnen står en polisbil - klockan är kanske tio minuter över nio - jag kör upp för backen till kolonigatan och parkerar - hämtar några böcker i lägenheten går ner mot förlaget - när jag passerar bron över guldhedsgatan märker jag att spårvagnen är borta - så även polisbilen - tre minuter senare stiger jag in på förlaget och hör ambulanssirener och ljuden från en helikopter - någonting har hänt -
- de hopkopplade spårvagnarna 245 och 235 - tillsammans vägande 53,8 ton - som stod på strömlöst område på wavrinskys plats och blockerade trafiken skulle flyttas ner för aschebergsgatans backar till vasaplatsen - en sträcka på 1400 meter -
- en trafikledare kopplade manuellt ur ett av spårvagnstågets bromssystem och tåget började långsamt rulla baklänges nerför backen mot chalmers - föraren drog som överenskommet var i nödbromsen när spårvagnen nådde strömförande ledning tjugo meter ner i backen - men ingenting hände - spårvagnen fortsatte att rulla baklänges - allt fortare -
- två poliser som skulle eskortera spårvagnen nerför backarna med sin bil förstod att någonting höll på att hända - de satte på blåljusen och sirenerna och körde före den rullande spårvagnen för att varna bilister och forgängare -
- vid den första tvärgatan fanns ingen korsande trafik - i den andra lyckades polisbilen skrämma bort en bil - men i den tredje rammade spårvagnen en Ford Escort som snurrade runt och träffade en annan bil -
- i växeln vid vasagatan spårade spårvagnen ur och kolliderade med en taxibil som slog runt och drogs med ner mot vasaplatsen där ett femtiotal människor otåligt väntade på spårvagnen vid spårvagnshållplatsen -
- två timmar senare sätter jag på radion och får höra om 'den skenande spårvagnen' - jag lämnar förlaget för att äta lunch och jag passerar vasaplatsen på min väg -
- inga döda eller skadade syns till - röken från de brinnande bilarna är borta - spårvagnstågets vagnar står kors och tvärs över vasaplatsen - under den ena ligger ännu en hoppressad bil - det vimlar av brandmän och poliser och män med gråa rockar och gedigna portföljer - lasse wahlström står i sin gourmébutik bland murbruk - glassplitter - tegelstenar och kalkonbröst -
- jag tittar upp mot aschebergsbackens branta backe - där uppifrån kom den skenande spårvagnen jagande efter polisbilen med sina blåljus och sirener - för att i korsningen med vasagatan möta den taxibil som just svängde runt hörnet -
- det måste ha varit en omtumlande syn - en mörklagd spårvagn utan passagerare som kommer emot dig på fel sida av gatan - på fel spår - i fel riktning - och som dessutom lämnar spåret och tar sig fram på egna vägar -
- en spårvagn - i motsats till bilen - vet man ju till vardags var man har och vart den är på väg: på spåret och dit spåret bär - en skenande spårvagn som spårar ur och lämnar skenorna blir okontrollerbar och otänkbar - den blir till sken - en skenbild -
- den skenande spårvagnen var inget odisciplinerat odjur - inne i den baklänges skenande spårvagnen sprang den mänskliga faktorn fram och tillbaka och drog i samtliga nödbromshandtag - en lång minut sprang han där i det baklängesrullande spårvagnståget och väntade på slutet i den värld som nu rullade baklänges -
- på vasaplatsen finns en liten park med fontän och soffor - den sneddade jag över - på en av sofforna - under ett stort svart paraply sitter någon jag tycker mig känna igen - det är ingrid - från motorvägsfärden i bayern -
- hon hade väntat vid spårvagnshållplatsen för att ta sig till jobbet på sahlgrenska när spårvagnståget kom kanande - först stod hon alldeles stilla och såg och såg - i nästa ögonblick fanns hon inne i wahlströms gourmébutik och hörde hur en av vagnarna dundrade in i porten bredvid - därefter blev det kusligt tyst - senare satte hon sig här på soffan och här tänkte hon sitta ännu en stund -
25 kommentarer:
den dagen den 12 mars - nämligen år 1992 - var en tragisk dag - här i göteborg tvangs 13 styck totalt oskyldiga människor helt oväntat o plötsligt att sätta livet till -
- jag var ej den förare som var i den olycksaliga spårvagnen som skenade nerför aschebergsbacken - jag var ej heller den olycksalige trafikledare som satte igång det hela...
med anledning av detta vill jag citera ett kapitel benämnt "Epilog" ur boken "Mellan syren och hägg" utgiven av bokförlaget 'Korpen' år 1992 - författare: Gert Nilsson:
"det var förmodligen så här det slutade - fast det är alltid svårt att veta när något verkligen tar slut - vad jag däremot vet är när det började -
- klockan halv nio på morgonen den 12 mars 1992 tar jag bilen och kör Isak till hans dagis - det regnar - våren har inte kommit ännu - det luktar avgaser - och det ska dröja innan häggen visar fram sina små - väldoftande vita blommor - när jag är på hemväg står en spårvagn på wavrinskys plats och blockerar trafiken i rondellen - bakom spårvagnen står en polisbil - klockan är kanske tio minuter över nio - jag kör upp för backen till kolonigatan och parkerar - hämtar några böcker i lägenheten går ner mot förlaget - när jag passerar bron över guldhedsgatan märker jag att spårvagnen är borta - så även polisbilen - tre minuter senare stiger jag in på förlaget och hör ambulanssirener och ljuden från en helikopter - någonting har hänt -
- de hopkopplade spårvagnarna 245 och 235 - tillsammans vägande 53,8 ton - som stod på strömlöst område på wavrinskys plats och blockerade trafiken skulle flyttas ner för aschebergsgatans backar till vasaplatsen - en sträcka på 1400 meter -
- en trafikledare kopplade manuellt ur ett av spårvagnstågets bromssystem och tåget började långsamt rulla baklänges nerför backen mot chalmers - föraren drog som överenskommet var i nödbromsen när spårvagnen nådde strömförande ledning tjugo meter ner i backen - men ingenting hände - spårvagnen fortsatte att rulla baklänges - allt fortare -
- två poliser som skulle eskortera spårvagnen nerför backarna med sin bil förstod att någonting höll på att hända - de satte på blåljusen och sirenerna och körde före den rullande spårvagnen för att varna bilister och forgängare -
- vid den första tvärgatan fanns ingen korsande trafik - i den andra lyckades polisbilen skrämma bort en bil - men i den tredje rammade spårvagnen en Ford Escort som snurrade runt och träffade en annan bil -
- spårvagnen rullade nu i hundra kilometer i timmen ner mot korsningen med vasagatan - den var nästan ikapp polisbilen som körde åt sidan -
- i växeln vid vasagatan spårade spårvagnen ur och kolliderade med en taxibil som slog runt och drogs med ner mot vasaplatsen där ett femtiotal människor otåligt väntade på spårvagnen vid spårvagnshållplatsen -
- nu vek sig spårvagnssetet och kanade som en plog ner på vasaplatsen och slog till sist in i husväggen vid lars wahlströms gourmébutik -
- 13 människor omkom och 29 skadade fördes till sjukhus för vård - färden hade tagit en knapp minut -
- två timmar senare sätter jag på radion och får höra om 'den skenande spårvagnen' - jag lämnar förlaget för att äta lunch och jag passerar vasaplatsen på min väg -
- inga döda eller skadade syns till - röken från de brinnande bilarna är borta - spårvagnstågets vagnar står kors och tvärs över vasaplatsen - under den ena ligger ännu en hoppressad bil - det vimlar av brandmän och poliser och män med gråa rockar och gedigna portföljer - lasse wahlström står i sin gourmébutik bland murbruk - glassplitter - tegelstenar och kalkonbröst -
- jag tittar upp mot aschebergsbackens branta backe - där uppifrån kom den skenande spårvagnen jagande efter polisbilen med sina blåljus och sirener - för att i korsningen med vasagatan möta den taxibil som just svängde runt hörnet -
- det måste ha varit en omtumlande syn - en mörklagd spårvagn utan passagerare som kommer emot dig på fel sida av gatan - på fel spår - i fel riktning - och som dessutom lämnar spåret och tar sig fram på egna vägar -
- en spårvagn - i motsats till bilen - vet man ju till vardags var man har och vart den är på väg: på spåret och dit spåret bär - en skenande spårvagn som spårar ur och lämnar skenorna blir okontrollerbar och otänkbar - den blir till sken - en skenbild -
- den skenande spårvagnen var inget odisciplinerat odjur - inne i den baklänges skenande spårvagnen sprang den mänskliga faktorn fram och tillbaka och drog i samtliga nödbromshandtag - en lång minut sprang han där i det baklängesrullande spårvagnståget och väntade på slutet i den värld som nu rullade baklänges -
- på vasaplatsen finns en liten park med fontän och soffor - den sneddade jag över - på en av sofforna - under ett stort svart paraply sitter någon jag tycker mig känna igen - det är ingrid - från motorvägsfärden i bayern -
- hon hade väntat vid spårvagnshållplatsen för att ta sig till jobbet på sahlgrenska när spårvagnståget kom kanande - först stod hon alldeles stilla och såg och såg - i nästa ögonblick fanns hon inne i wahlströms gourmébutik och hörde hur en av vagnarna dundrade in i porten bredvid - därefter blev det kusligt tyst - senare satte hon sig här på soffan och här tänkte hon sitta ännu en stund -
- de flesta av dem som otåligt väntade på spårvagnen skulle upp till sahlgrenska sjukhuset - nu fick de åka ambulans dit -
- några andra väntande skulle upp till chalmers högskola - bland dem fanns Åsa - en av förlagets författare -
- hon kommer aldrig mer att skriva en rad - hon hann inte in på wahlströms gourmébutik -
- nu är hon död."
Skicka en kommentar