slumpvis - dvs av en ren slump - har ett tidn utklipp - bland alla mina otaliga sådana - dykt upp: en sida - sidan 24 - ur aftonbladet den 20 januari år 2010:
ord alltså - slumpvis funna: "Vad ger det dig rent personligen att blogga?"- "Jag lär känna mig själv. Du kanske vet vem du är, så att säga, utifrån ditt eget perspektiv. När du skriver om dig själv lär du dig att se dig utifrån med, ibland skrämmande, ibland trevligt. I vilket fall mycket utvecklande. Men visst kan det tära ibland, speciellt när du gått över en gräns. Men livet är inte enkelt eller smärtfritt, och man lär sig på vägen vad som fungerar och inte."
"Finns det några gyllene bloggregler man bör följa för att få många läsare och bli en framgångsrik bloggare?" - "För att få många läsare är det givetvis bra med mycket bilder, korta, koncisa texter varvade med ett fåtal längre inlägg, och en hel del provokativa ilskeutbrott. Men det skapar bara trafik, inte anseende. Så det beror på vad du helst vill ha. Vill du vara kändis eller vill du vara stolt över det du gör? Du kommer att aldrig få båda, nämligen." (artikeln undertecknad med namnet linda hjertén)
"Bloggar om allt - nästan" - "Den 3 februari år 2010 utses Sveriges bästa bloggare. Och det är du som väljer vilka de är. I dag: Bloggarna som skriver om sin egen vardag: - Hon kallar sig själv 80-talist med superhjältekomplex som räddar världen - en PMS i taget. Nu är Hanna Fridén, 23, nominerad till 'Stora bloggpriset. Jag lär känna mig själv genom att blogga, säger hon." "Om Hanna Fridén får sätta en stämpel på sig själv blir det 'feministisk, estetisk stilfascist'. På sin blogg blandar hon seriestrippar och teckningar med foton på 'dagens outfit'. Hon skriver om allt från sjuka kvinnoideal till sina egna tarmproblem, om feministiska dilemman och PMS-smärtor." "Hanna Fridén kan ha Sveriges mest väldokumenterade menscykel och landets mest fotograferade uppblåsta mage, men hon säger att hon faktiskt inte vågar skriva om vad som helst."
"Jag vågar inte blogga om allt. Men jag vet inte varför folk tycker att helt naturliga kroppsfunktioner som de flesta av oss har, om man inte är en märklig liten plastdocka, skulle vara särskilt utlämnande. Jag har om inte annat svårt att se det som pinsamt. Okej, jag har mens, vad ska någon göra av den informationen? Skvallra om det till folk?"
"Vilket hål i Bloggsverige, om något, tycker du att din blogg fyller?" - "Den förmedlar viktiga frågor på ett synnerligen lättsmält vis. Det behövs mer sånt. Politiska bloggar för sig ofta med ett språk som inte är särskilt inbjudande och riktar sig oftast till folk som redan är intresserade av frågorna. Det är synd, tycker jag, med tanke på att det viktigaste är att man når ut till målgrupper som annars inte skulle komma i kontakt med vissa frågor."
vad ska jaag säjja? - jaag!: som oxå är en blogggare! - en bloggare i en helt annnan ållderskategori! - jaag som har en blogg som inte på nåågot vis liknar andras bloggar - jaag som har en 'värstingblogg' - eftersom den inte liknar någon annans blogg - jag som annvänder min blogg som ett universiteet - mittt unniversitet efter miina alldeles eegna inntresssen - jaag som innte har nåågon - vad jaag har kunnat förschtåå iaf - som är ens det minnsta intresserad av minn blogg! - och inte bryyr jag mig heller... - eller gör jag det? - kanske! innerst inne - ändå!? - natuurligtvis hadde det - för min eegen del - varit jätttekul om jaag hade männischor som liksom kännde mej - kännde mej via min blogg - och som kansche skulle kunna tycka att jag var/är en intressant männischa - som kannsche skulle kunna ha nåågot att ge - kannsche skulle kunna ha något att deela med mejj utav - men faktum är: såå är icke fallet! - och jag tvingas alltså acceptera detta facktum _ jag kruusar liksom innte...
eftersom jag i det verkliga livet - IRL - är en totalt ensam männscha så skulle det ju i mitt fall vara extra värdefullt om jag åtminsone via min blogg kunde ha en chans att få känna mig mindre ensam - att åtminstone på ngt sätt ha själsfränder den vägen - men det är - alas! - too much - helt enkelt föör mycket att bejäära - man bejäär inte sånna saker - det gäller att ha en ödmjuk attityd - jag villl vara en öödmjuk männischa - men om nåågon har tagit del av min blogg - jag betvivlar att öht någon har gjort det - så skulle det kanske kunna framkomma att en sånn person - en sånn Männscha - som noam comsky står liksom mycket 'högt i kurs' hos mej! - vad säger det om mig som person? - jag vet ju själv vad jag tycker det säger om mig som person! - man får nöja sig med detta - detta vad man själv tycker om sig själv som person - och eventuellt som männscha - observaera med litet 'm'...
10 kommentarer:
slumpvis - dvs av en ren slump - har ett tidn utklipp - bland alla mina otaliga sådana - dykt upp: en sida - sidan 24 - ur aftonbladet den 20 januari år 2010:
ord alltså - slumpvis funna: "Vad ger det dig rent personligen att blogga?"- "Jag lär känna mig själv. Du kanske vet vem du är, så att säga, utifrån ditt eget perspektiv. När du skriver om dig själv lär du dig att se dig utifrån med, ibland skrämmande, ibland trevligt. I vilket fall mycket utvecklande. Men visst kan det tära ibland, speciellt när du gått över en gräns. Men livet är inte enkelt eller smärtfritt, och man lär sig på vägen vad som fungerar och inte."
"Finns det några gyllene bloggregler man bör följa för att få många läsare och bli en framgångsrik bloggare?" - "För att få många läsare är det givetvis bra med mycket bilder, korta, koncisa texter varvade med ett fåtal längre inlägg, och en hel del provokativa ilskeutbrott. Men det skapar bara trafik, inte anseende. Så det beror på vad du helst vill ha. Vill du vara kändis eller vill du vara stolt över det du gör? Du kommer att aldrig få båda, nämligen." (artikeln undertecknad med namnet linda hjertén)
"Hanna Fridén, 23, Stockholm - Blogg: metrobloggen.se/hanna/friden - Yrke: Bloggare, krönikör - Familj: Föräldrar och syskon - Aktuell: Nominerad till Stora bloggpriset i kategorin vardagsliv & fritid."
"Bloggar om allt - nästan" - "Den 3 februari år 2010 utses Sveriges bästa bloggare. Och det är du som väljer vilka de är. I dag: Bloggarna som skriver om sin egen vardag: - Hon kallar sig själv 80-talist med superhjältekomplex som räddar världen - en PMS i taget. Nu är Hanna Fridén, 23, nominerad till 'Stora bloggpriset. Jag lär känna mig själv genom att blogga, säger hon." "Om Hanna Fridén får sätta en stämpel på sig själv blir det 'feministisk, estetisk stilfascist'. På sin blogg blandar hon seriestrippar och teckningar med foton på 'dagens outfit'. Hon skriver om allt från sjuka kvinnoideal till sina egna tarmproblem, om feministiska dilemman och PMS-smärtor." "Hanna Fridén kan ha Sveriges mest väldokumenterade menscykel och landets mest fotograferade uppblåsta mage, men hon säger att hon faktiskt inte vågar skriva om vad som helst."
"Jag vågar inte blogga om allt. Men jag vet inte varför folk tycker att helt naturliga kroppsfunktioner som de flesta av oss har, om man inte är en märklig liten plastdocka, skulle vara särskilt utlämnande. Jag har om inte annat svårt att se det som pinsamt. Okej, jag har mens, vad ska någon göra av den informationen? Skvallra om det till folk?"
"Vilket hål i Bloggsverige, om något, tycker du att din blogg fyller?" - "Den förmedlar viktiga frågor på ett synnerligen lättsmält vis. Det behövs mer sånt. Politiska bloggar för sig ofta med ett språk som inte är särskilt inbjudande och riktar sig oftast till folk som redan är intresserade av frågorna. Det är synd, tycker jag, med tanke på att det viktigaste är att man når ut till målgrupper som annars inte skulle komma i kontakt med vissa frågor."
vad ska jaag säjja? - jaag!: som oxå är en blogggare! - en bloggare i en helt annnan ållderskategori! - jaag som har en blogg som inte på nåågot vis liknar andras bloggar - jaag som har en 'värstingblogg' - eftersom den inte liknar någon annans blogg - jag som annvänder min blogg som ett universiteet - mittt unniversitet efter miina alldeles eegna inntresssen - jaag som innte har nåågon - vad jaag har kunnat förschtåå iaf - som är ens det minnsta intresserad av minn blogg! - och inte bryyr jag mig heller... - eller gör jag det? - kanske! innerst inne - ändå!? - natuurligtvis hadde det - för min eegen del - varit jätttekul om jaag hade männischor som liksom kännde mej - kännde mej via min blogg - och som kansche skulle kunna tycka att jag var/är en intressant männischa - som kannsche skulle kunna ha nåågot att ge - kannsche skulle kunna ha något att deela med mejj utav - men faktum är: såå är icke fallet! - och jag tvingas alltså acceptera detta facktum _ jag kruusar liksom innte...
eftersom jag i det verkliga livet - IRL - är en totalt ensam männscha så skulle det ju i mitt fall vara extra värdefullt om jag åtminsone via min blogg kunde ha en chans att få känna mig mindre ensam - att åtminstone på ngt sätt ha själsfränder den vägen - men det är - alas! - too much - helt enkelt föör mycket att bejäära - man bejäär inte sånna saker - det gäller att ha en ödmjuk attityd - jag villl vara en öödmjuk männischa - men om nåågon har tagit del av min blogg - jag betvivlar att öht någon har gjort det - så skulle det kanske kunna framkomma att en sånn person - en sånn Männscha - som noam comsky står liksom mycket 'högt i kurs' hos mej! - vad säger det om mig som person? - jag vet ju själv vad jag tycker det säger om mig som person! - man får nöja sig med detta - detta vad man själv tycker om sig själv som person - och eventuellt som männscha - observaera med litet 'm'...
'observera' i st f 'observaera'...
Skicka en kommentar