när jag efter avlagd studentexamen den 12 maj år 1962 inte visste vad jag skulle göra sedan så gick jag till en expert - en fru månsson - på arbetsförmedlingen som ägnade sig professionellt åt yrkesvägledning... jag hade innerst inne drömmar om att jag kanske skulle kunna bli skådespelare - konstnär - eller kanske t o m något så orealtistiskt för lilla 'moi' som journalist... damen - en som jag tror socionomutbildad - fru månsson - som - naturligtvis - 'visste bäst' - gav mig rådet att gå en kontorskurs... - 'skriva maskin' är alltid bra att kunna tyckte hon... eftersom min självkänsla var noll så gjorde jag så som 'experten' gav mig rådet att göra... men att jag på nått sätt känner ijänn mej i denne human being kan kanske förklaras av att jag ejänntligen - innerst inne är något av en artist... hade fantasier om detta i tonåren - liksom fantasier om att kanske kunna bli en sorts skådespelare... jag blev alltså inget! - en kontorsslav - nichts anders - och sedan en simpel spårvagnsförare... men Nu: now a days så är jag faktiskt en bloggare - und zwar med hela you tube som mitt alldeles egna universitet - som jag använder mig av efter mitt eget tycke - mina egna intressen... so was! - på gravens rand - innan jag ligger där nere i graven och förruttnar... ännnu är jag ej i det stadiet ... inte ännu...
2 kommentarer:
ja gillar - rent spontant - denne 'human being'... (hans konst däremot tilltalar mig ej så där speciellt mycket...)
när jag efter avlagd studentexamen den 12 maj år 1962 inte visste vad jag skulle göra sedan så gick jag till en expert - en fru månsson - på arbetsförmedlingen som ägnade sig professionellt åt yrkesvägledning... jag hade innerst inne drömmar om att jag kanske skulle kunna bli skådespelare - konstnär - eller kanske t o m något så orealtistiskt för lilla 'moi' som journalist... damen - en som jag tror socionomutbildad - fru månsson - som - naturligtvis - 'visste bäst' - gav mig rådet att gå en kontorskurs... - 'skriva maskin' är alltid bra att kunna tyckte hon... eftersom min självkänsla var noll så gjorde jag så som 'experten' gav mig rådet att göra... men att jag på nått sätt känner ijänn mej i denne human being kan kanske förklaras av att jag ejänntligen - innerst inne är något av en artist... hade fantasier om detta i tonåren - liksom fantasier om att kanske kunna bli en sorts skådespelare... jag blev alltså inget! - en kontorsslav - nichts anders - och sedan en simpel spårvagnsförare... men Nu: now a days så är jag faktiskt en bloggare - und zwar med hela you tube som mitt alldeles egna universitet - som jag använder mig av efter mitt eget tycke - mina egna intressen... so was! - på gravens rand - innan jag ligger där nere i graven och förruttnar... ännnu är jag ej i det stadiet ... inte ännu...
Skicka en kommentar