två små utklipp har av slump kommit upp ur mitt stora förråd av utklipp - utklipp som jag gör - har gjort - sen några år tillbaka ur tidningar jag funnit - återvunnit:
"Willy Kyrklund var en levande klassiker som inte använde ett ord i onödan när han smälte samman sig själv som både prosapoet - sagoberättare och moralist - inte en banal rad och ändå kunde han skriva med regnblank enkelhet - has texter är finurligt tankerika - distanserade och hängivna på samma gång -
- efterhand blev han faktiskt en riktig kultförfattare som hade sin bestämda beundrarskara - jag räknar mig tacksamt till den - kyrklund lyckades med något riktigt svårt - nämligen att blanda samman tankens täthet med stilens virtuosa lätthet - han uppsöker paradoxerna med ironins leende eller kanske är det lätt parodiskt spel som gäcksamt glittrar förbi när han berör de verkligt resliga frågorna -
kyrklund lämnade finland 1938 och bosatte sig i sverige - finlandssvenskt tystlåten har han stått lite vid sidan av den allsvenska litteraturen sedan framgången med den mycket lästa 'solange' 1951 - han debuterade några år tidigare - men han har hela tiden haft en märklig - tydlig - närvaro genom sina exakt kalibrerade böcker - där han föreföll att uppfinna ett nytt formspråk varje gång - han hade läst både matematik och kinesiska och var en vetenskapligt lärd man -
han framstod som österländsk vishetslärare i dialogen 'mästaren ma' 1953 - 'jag söker den fråga på vilket människolivet är ett svar' - men han var lika hemma i den antika fabelvärlden - i den mästerliga 'polyfem förvandlad' 1964 och i 'elpenor' 1986 -
- men här finns inget av den förstelnande klassicism man finner på andra håll utan istället ett utfrågande som bärs av en orolig - sinnlig ton och ändå är ramen gärna sagoartad - han tar sig inte nödvändigtvis an de antika hjältegestalterna utan hellre individerna i marginalen - berättelsens losers - som hos homeros den enögde polyfemus som sitter på sin klippa och utrönar sitt liv medan han förvandlas till sten - eller den stackars elpenor som berusad ramlade ner från kirkes palatstak och bröt nacken -
- det är där som hans empati skiner fram genom den kisande fjärrblicken - det handlar om att inte acceptera människans villkor - så blickar han ner i människohjärtat för att se dess vanmakt - han prövar olika hållningar - 'en afton i maj blev jag ganska oförmodat inbjuden på te hos gud...' - men han skådar inte mot någon trosgrund - i ljuset av universums oändlighet är människan obetydlig och på grund av denna ringhet kan hon inte förstå vidden av sin obetydlighet - i detta ligger vår återstående tröst - och - i detta bor en paradoxal upphöjelse -
kyrklund klär så av oss våra tankelyten - men lämnar människan kvar - för tjugo år sedan utkom hans tankebok 'om godhet' - det är en bra början för den som vill börja kyrklundisera sin själ" / Mikael van Reis - GP - den 29 juni år 2009.
"Ann Heberlein - teologie doktor i etik - debuterar som sommarvärd - hon är kulturskribent och debattör - har skrivit omtalade 'jag vill inte dö - jag vill bara inte leva' - på ett rakt och smärtsamt sätt beskriver hon sin manodepressivitet - eller bipolär typ 2 - som sjukdomen kallas - 'jag vill hylla vardagen och ifrågasätta ifrågasättandet av begreppet 'normal' - jag ska även prata om vad som händer när man är svag i ett samhälle som värdesätter kontroll - styrka och framgång mer än något annat - musiken blir som jag - blandad" / Dagens Nyheter - torsdagen en 16 juli år 2009 - 'dagens radiotips' - 'Sommar' - P1 - klockan 13h00 och klockan 22h12 - jag kan inte känna någon som helst samhörighet eller själslig/psykisk släktskap med denna person - om någon liten själslig/psykisk släktskap - så är den i så fall - enligt min subjektiva uppfattning - mycket liten...
enligt vad carina rydberg skrivit på sin blogg häromdan så har denna författarinna tillika teologie doktor förorsakat något slags skandal - med det hon har uttryckt om svante weiler och hans förlag som gav ut den här bok som jag skrev om för ett år sen här - numera har denna ann heberlein gått över till bonniers ...
14 kommentarer:
två små utklipp har av slump kommit upp ur mitt stora förråd av utklipp - utklipp som jag gör - har gjort - sen några år tillbaka ur tidningar jag funnit - återvunnit:
i onödan? - nej inte i onödan...
Mikael van Reis skrev i Göteborgsposten den 29 juni år 2009 - under rubriken 'inte ett ord i onödan':
"Willy Kyrklund var en levande klassiker som inte använde ett ord i onödan när han smälte samman sig själv som både prosapoet - sagoberättare och moralist - inte en banal rad och ändå kunde han skriva med regnblank enkelhet - has texter är finurligt tankerika - distanserade och hängivna på samma gång -
- efterhand blev han faktiskt en riktig kultförfattare som hade sin bestämda beundrarskara - jag räknar mig tacksamt till den - kyrklund lyckades med något riktigt svårt - nämligen att blanda samman tankens täthet med stilens virtuosa lätthet - han uppsöker paradoxerna med ironins leende eller kanske är det lätt parodiskt spel som gäcksamt glittrar förbi när han berör de verkligt resliga frågorna -
kyrklund lämnade finland 1938 och bosatte sig i sverige - finlandssvenskt tystlåten har han stått lite vid sidan av den allsvenska litteraturen sedan framgången med den mycket lästa 'solange' 1951 - han debuterade några år tidigare - men han har hela tiden haft en märklig - tydlig - närvaro genom sina exakt kalibrerade böcker - där han föreföll att uppfinna ett nytt formspråk varje gång - han hade läst både matematik och kinesiska och var en vetenskapligt lärd man -
han framstod som österländsk vishetslärare i dialogen 'mästaren ma' 1953 - 'jag söker den fråga på vilket människolivet är ett svar' - men han var lika hemma i den antika fabelvärlden - i den mästerliga 'polyfem förvandlad' 1964 och i 'elpenor' 1986 -
- men här finns inget av den förstelnande klassicism man finner på andra håll utan istället ett utfrågande som bärs av en orolig - sinnlig ton och ändå är ramen gärna sagoartad - han tar sig inte nödvändigtvis an de antika hjältegestalterna utan hellre individerna i marginalen - berättelsens losers - som hos homeros den enögde polyfemus som sitter på sin klippa och utrönar sitt liv medan han förvandlas till sten - eller den stackars elpenor som berusad ramlade ner från kirkes palatstak och bröt nacken -
- det är där som hans empati skiner fram genom den kisande fjärrblicken - det handlar om att inte acceptera människans villkor - så blickar han ner i människohjärtat för att se dess vanmakt - han prövar olika hållningar - 'en afton i maj blev jag ganska oförmodat inbjuden på te hos gud...' - men han skådar inte mot någon trosgrund - i ljuset av universums oändlighet är människan obetydlig och på grund av denna ringhet kan hon inte förstå vidden av sin obetydlighet - i detta ligger vår återstående tröst - och - i detta bor en paradoxal upphöjelse -
kyrklund klär så av oss våra tankelyten - men lämnar människan kvar - för tjugo år sedan utkom hans tankebok 'om godhet' - det är en bra början för den som vill börja kyrklundisera sin själ" / Mikael van Reis - GP - den 29 juni år 2009.
det andra lilla utklippet av dessa två som av ren slump råkade komma upp ur mitt stora förråd av tidn utklipp:
"Ann Heberlein - teologie doktor i etik - debuterar som sommarvärd - hon är kulturskribent och debattör - har skrivit omtalade 'jag vill inte dö - jag vill bara inte leva' - på ett rakt och smärtsamt sätt beskriver hon sin manodepressivitet - eller bipolär typ 2 - som sjukdomen kallas - 'jag vill hylla vardagen och ifrågasätta ifrågasättandet av begreppet 'normal' - jag ska även prata om vad som händer när man är svag i ett samhälle som värdesätter kontroll - styrka och framgång mer än något annat - musiken blir som jag - blandad" / Dagens Nyheter - torsdagen en 16 juli år 2009 - 'dagens radiotips' - 'Sommar' - P1 - klockan 13h00 och klockan 22h12 - jag kan inte känna någon som helst samhörighet eller själslig/psykisk släktskap med denna person - om någon liten själslig/psykisk släktskap - så är den i så fall - enligt min subjektiva uppfattning - mycket liten...
'hans' i st f 'has'...
enligt vad carina rydberg skrivit på sin blogg häromdan så har denna författarinna tillika teologie doktor förorsakat något slags skandal - med det hon har uttryckt om svante weiler och hans förlag som gav ut den här bok som jag skrev om för ett år sen här - numera har denna ann heberlein gått över till bonniers ...
Skicka en kommentar