"mamma - det är mycket som är tvärtom!" - så sa min nu sen snart fyra år döde son - han som föddes den 21 januari 1979 och dåg tragiskt den 30 november 2006 - när han var i 3-årsåldern eller nåt sånt - han anade sej intuitivt till mkt som andra inte hade en aning om - jag kom just att tänka på detta 'tvärtom' nu när jag så smått börjar läsa i de böcker jag nyss lånat hem från biblioteket:
"för varje år som går blir det alltmer tvärtom - nu är det våren jag upplever som befrielse - medan höstens tätnande mörker skapar stigande panik - i långa loppet är tydligen livet mindre otäckt än döden - och bara de unga kan undgå att höra hur varje löv som singlar mot marken reciterar i fallet 'en ny påminnelse om vår dödlighet lämnas oss idag...'
jag tycker om hon sundström - gillar att läsa det hon skriver - men just i detta fallet verkar det som om vi är lite olika - jag tycker ej speciellt mycket om våren - ej heller sommaren - däremot hösten - denna årstid som nu är - det känns som hemma när jag ser de gula höstlöven singla ner mot marken - det känns helt enkelt bra - sånn ää ja (= jag)...
numer då - nu - jag är ännu äldre woorden... så tycker jag det faktiskt är traagiskt att se alla bruna löv som fallit till marken... - jag nästan längtar till vååren... - om jag har chans - ynnesten - att få uppleva ännu en våår... 'det är en påminnelse om vår dödlighet'... - är vååren en såådan påminnelse? - nej - Hösten!
5 kommentarer:
"mamma - det är mycket som är tvärtom!" - så sa min nu sen snart fyra år döde son - han som föddes den 21 januari 1979 och dåg tragiskt den 30 november 2006 - när han var i 3-årsåldern eller nåt sånt - han anade sej intuitivt till mkt som andra inte hade en aning om - jag kom just att tänka på detta 'tvärtom' nu när jag så smått börjar läsa i de böcker jag nyss lånat hem från biblioteket:
"för varje år som går blir det alltmer tvärtom - nu är det våren jag upplever som befrielse - medan höstens tätnande mörker skapar stigande panik - i långa loppet är tydligen livet mindre otäckt än döden - och bara de unga kan undgå att höra hur varje löv som singlar mot marken reciterar i fallet 'en ny påminnelse om vår dödlighet lämnas oss idag...'
jag tycker om hon sundström - gillar att läsa det hon skriver - men just i detta fallet verkar det som om vi är lite olika - jag tycker ej speciellt mycket om våren - ej heller sommaren - däremot hösten - denna årstid som nu är - det känns som hemma när jag ser de gula höstlöven singla ner mot marken - det känns helt enkelt bra - sånn ää ja (= jag)...
'dog' i st f 'dåg'...
numer då - nu - jag är ännu äldre woorden... så tycker jag det faktiskt är traagiskt att se alla bruna löv som fallit till marken... - jag nästan längtar till vååren... - om jag har chans - ynnesten - att få uppleva ännu en våår... 'det är en påminnelse om vår dödlighet'... - är vååren en såådan påminnelse? - nej - Hösten!
Skicka en kommentar