torsdag 14 oktober 2010

"Vi är odödliga så länge minnet av oss lever kvar"

"Vi är odödliga så länge minnet av oss lever kvar"

9 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

ja det är ju det jag brukar säga - de döda lever kvar i minnet hos dom som fortfarande lever - på så sätt är dom inte döda - så länge det finns någon levande som fortfarande har en död person i minnet så är ju denne/denna döde/döda person 'sort of' ej död - även om lekamligen så...

Elin Damberg sa...

Den tanken är en tröst.

- - -

Inklippt från Connys blogg:

Marianne: Du är en ovanlig kvinna. Jag fungerar ta mig sjutton helt tvärtom. Jag dör om jag är ensam. Och jag är hela tiden medveten om vad jag skriver. Jag skriver snabbt - men med mottagaren mycket tydligt framför mig.

En annan sak, som är både fånig och rolig: dina ord är kantiga - men du ser så vanvettigt vänlig ut att man vill kasta av sig alla rustningar och bara lägga sig naken för dina fötter. Och så PAM kommer dina spetsiga ord och så blir man liksom chockad. Men det är naturligtvis bara rätt åt den som överhuvudtaget tror att utseendet säger ett enda skit om en människa. :-)

Tack för dina ord om mina teckningar. Thorvall är en husgud här, så det du sa gjorde mig glad.

Elin

Marianne Johansson sa...

alla kan ju inte vara som hon elin - det fotot som togs här - som hastigast - när min son gjorde en snabbvisit hos mig någon gång förra sommaren - visar mig såsom jag såg ut när jag såg min älskade son som jag ser mycket sällan - det kan förklara att mitt ansiktsuttryck är just det som det är - eller rättare sagt just det som det var just då i det fotograferingsögonblicket - jag ser alltså ej alltid ut just så - numera har det ju gått ett drygt är sen detta foto togs och numera ser jag inte alls längre ut så som jag såg ut då - jag har åldrats väsentligt under ett drygt år - och jag ser definitiv ej så glad och belåten och nästan humoristisk ut som just på detta foto...

Marianne Johansson sa...

det är idag exakt 3 år sedan fotot togs av mig - den 30 juni år 2010...

Marianne Johansson sa...

korrektur: först i morgon den 30 juni år 2013 är det alltså exakt tre år sedan min son som hastigast - med min gamla mobil - med dålig skärpa - tog det fotot som immer noch figurerar här på min blogg så fort jag skriver något... och även naturligtvis om jag någon gång - vilket händer mycket sällan - skrivre något litet kommentarsmässigt på någon annans blogg...

Marianne Johansson sa...

'skriver' i st f 'skrivre'...

Marianne Johansson sa...

"jag dör om jag är ensam"
så skrev hon - hon elin damberg... jag resonerar - tänker - så här: man behööver inte vara ensam - man har ju alltid guud... (obs: guud med liten bokstav!)(det jag kallar 'guud' är - kanske - men bara kanske - dät som andra kallar 'Gud' - alltså med stor bokstav! - men - ejänntligen - är det dät som jag uppfattar som något som det ejänntligen ej finns något som helst ord för - helt enkelt något som är oförklarligt - men som ändå - somehow - känslomässigt - finns där innom en - på något oförklarligt sätt - det själsliga - det andliga... 'worüber man nicht sprechen kann darüber muss man schweigen..." - men man försöket iaf - trots det - att uttrycka sej - somehow - ett - sort of - mänskligt behov...

Marianne Johansson sa...

'försöker' i st f 'försöket'...

Marianne Johansson sa...

männischor som lever i mitt minne: min far - som dog den 21 augusti år 1972... - min mor som dog den 2 mars år 1975... - min förstfödde son - som dog den 30 november år 2006...- min enda syster - tio år äldre än 'moi' - som dog den 29 mars i år - dvs år 2014...