"i poeten viktor johanssons roman 'wrestlarna' möter vi en ungdomsgeneration som stannat på tröskeln till vuxenlivet och retirerat till sina pojk- och flickrum - wrestlarna är ett samlingsnamn för de fyra grupper - eller snarare stamkulturer - av artonåringar som i detta limbo skapar riter och experiment som gör skiljeväggarna mellan verklighet och dröm farligt förtunnade -
- utlämnade åt sig själva att forma sina identiteter i en tid där bilderna inte bara föregår utan också förtär världen - lever cineasterna - skejtarna - webcamflickorna och videobloggaren sina rollspel med en gradvis stegrad intensitet -
- skejternas allt brutalare brottningslekar och initiationsriter får en allt starkare och mer våldsam homoerotisk laddning - medan webcamflickornas och videobloggaren millans känsla av makt över de runkande gubbarna som utgör peepshowernas flåsande ansiktslösa publik - förvandlas till sin motsats: bilderna de skapat slukar dem och de blir objekt också inför sig själva -
- också cineasternas gränsöverskridningar får ohyggliga konsekvenser - såväl fysiskt som moraliskt och den subversiva kraften perverteras till amoralisk maktutövning -
- samhälls- och civilisationskritiken i wrestlarna får sin laddning av den bildrika men aldrig sökta - utan hela tiden syrligt exakta prosan - som gör känslan av en annalkande katastrof samtidigt starkt förnimbar och osynlig - likt den gas av tomhet som omsluter breivik belåtet poserande i sin fantasiuniform -
- här finns också stingande skarpa - samtidigt överskruvade och behärskat berättade scener där de roller det bulimiska konsumtionssamhället erbjuder de unga kläs av inpå bara benen - som den obetalbara lektionen med en jobbcoach - som undervisar i konsten att söka jobb som inte finns -
- wrestlarna överskrider de generationsgränser den gestaltar genom att lokalisera och artikulera de gemensamma villkoren i ett samhälle där allt har ett pris och ingenting ett värde" // Ragnar Strömberg // Bok: Viktor Johansson 'Wrestlarna' - W&W // 'Rollspel över gränserna' är rubriken över denna recension gjord av ragnar strömberg // "samhällskritiken i Viktor Johanssons roman laddas med en syrligt exakt prosa som gör känslan av en annalkande katastrof förnimbar - skriver Ragnar Strömberg"
eftersom jag haft en son - min förstfödde - den som nu sen 28 december år 2006 - ligger och ruttnar i en gammal begagnad grav -boendes hos mig från januari år 1992 - då han tre veckor in i den månaden skulle fylla 13 år - och oxå gjorde det - och hade honom boendes hos mej ända till påskhelgen år 2006 (då han flyttade till egen lägenhet kometgatan 19 i bergsjön - så vet jag en del hur det kan vara för en yngling - det är alltså - var alltså - ej lätt för en mor som jag som hade fullt upp med att försöka klara av/upp arbetet som spårvagnsförare - och samtidigt! - kunna ge min sig utan varje chans sig befinnandes son någon guidence - 'youth needs guidence' var det en som sa till mig en gång - så sant som det är sagt - nu var inte min förstfödde son någon breivik - långt därifrån - men ändå på ngt sätt kan jag känna igen vissa trådar - vissa olyckliga samhällsfenomen - alas!
10 kommentarer:
nämligen göteborgs-posten av den 8 september 2011:
ragnar strömberg skriver:
"i poeten viktor johanssons roman 'wrestlarna' möter vi en ungdomsgeneration som stannat på tröskeln till vuxenlivet och retirerat till sina pojk- och flickrum - wrestlarna är ett samlingsnamn för de fyra grupper - eller snarare stamkulturer - av artonåringar som i detta limbo skapar riter och experiment som gör skiljeväggarna mellan verklighet och dröm farligt förtunnade -
- utlämnade åt sig själva att forma sina identiteter i en tid där bilderna inte bara föregår utan också förtär världen - lever cineasterna - skejtarna - webcamflickorna och videobloggaren sina rollspel med en gradvis stegrad intensitet -
- skejternas allt brutalare brottningslekar och initiationsriter får en allt starkare och mer våldsam homoerotisk laddning - medan webcamflickornas och videobloggaren millans känsla av makt över de runkande gubbarna som utgör peepshowernas flåsande ansiktslösa publik - förvandlas till sin motsats: bilderna de skapat slukar dem och de blir objekt också inför sig själva -
- också cineasternas gränsöverskridningar får ohyggliga konsekvenser - såväl fysiskt som moraliskt och den subversiva kraften perverteras till amoralisk maktutövning -
- samhälls- och civilisationskritiken i wrestlarna får sin laddning av den bildrika men aldrig sökta - utan hela tiden syrligt exakta prosan - som gör känslan av en annalkande katastrof samtidigt starkt förnimbar och osynlig - likt den gas av tomhet som omsluter breivik belåtet poserande i sin fantasiuniform -
- här finns också stingande skarpa - samtidigt överskruvade och behärskat berättade scener där de roller det bulimiska konsumtionssamhället erbjuder de unga kläs av inpå bara benen - som den obetalbara lektionen med en jobbcoach - som undervisar i konsten att söka jobb som inte finns -
- wrestlarna överskrider de generationsgränser den gestaltar genom att lokalisera och artikulera de gemensamma villkoren i ett samhälle där allt har ett pris och ingenting ett värde" // Ragnar Strömberg // Bok: Viktor Johansson 'Wrestlarna' - W&W // 'Rollspel över gränserna' är rubriken över denna recension gjord av ragnar strömberg // "samhällskritiken i Viktor Johanssons roman laddas med en syrligt exakt prosa som gör känslan av en annalkande katastrof förnimbar - skriver Ragnar Strömberg"
eftersom jag haft en son - min förstfödde - den som nu sen 28 december år 2006 - ligger och ruttnar i en gammal begagnad grav -boendes hos mig från januari år 1992 - då han tre veckor in i den månaden skulle fylla 13 år - och oxå gjorde det - och hade honom boendes hos mej ända till påskhelgen år 2006 (då han flyttade till egen lägenhet kometgatan 19 i bergsjön - så vet jag en del hur det kan vara för en yngling - det är alltså - var alltså - ej lätt för en mor som jag som hade fullt upp med att försöka klara av/upp arbetet som spårvagnsförare - och samtidigt! - kunna ge min sig utan varje chans sig befinnandes son någon guidence - 'youth needs guidence' var det en som sa till mig en gång - så sant som det är sagt - nu var inte min förstfödde son någon breivik - långt därifrån - men ändå på ngt sätt kan jag känna igen vissa trådar - vissa olyckliga samhällsfenomen - alas!
Skicka en kommentar