torsdag 1 december 2011

Günter Pfitzmann - Mein Berlin 1997

Upplagd av kl.

1 kommentar:

Marianne Johansson sa...

ich bin nie - ich sage n i e in berlin gewesen... många a n d r a har - däremot - varit där... jag har varit i hamburg - det var våren 1985 och en gång tidigare - jag tror det var år 1955 - på skolresa... jag är öht ej 'berest' - jag har iaf varit i frankfurt och düsseldorf - det var våren 1972...- då när jag var i frankfurt och düsseldorf var det ingen skolresa - jag var där 'på eget bevåg' - besökte en läkarfamilj utanför frankfurt - vars au-pair-annons jag hade besvarat - och jag gjorde oxå en 'avstickare' till düsseldorf och besökte lidköping werkzeugmaschinen gmbh därstädes - fick hälsa på direktor ahmer och fick bli utbjuden på restaurang av sekreteraren därstädes - hennes namn kommer jag i ögonblicket ej ihåg - jag var vid den tiden korrespondent _ tysk språkig sådan vid lidköpings mek verkstads ab i lidköping - det var alltså dryga året innan jag sade upp mig från platsen vid lidköpings mek verkstads ab och flyttade till storstaden göteborg - ja iaf i jämförelse med staden lidköping så upplevde jag ju göteborg som en storstad...(bland många andra platser jag ej varit på kan nämnas United States of America...)(man kan förstå att en sån som jag inte platsade att göra kommentarer på lars gustafssons blogg - det kan man ju förstå - jag som inte är någon akademiker öht - det enda jag har ifråga om akademiska meriter - om man kan kalla det för något sådant i mitt fall - är alltså 35 universitetspoäng som jag lyckades få då jag på kvällstid läste tyska vid tyska inst vid göteborgs universitet några terminer från ht 1983...jag blev ej klar med B-nivån - orkade inte med att skriva proven i grammatik - jag gjorde bara det jag tyckte var roligt - men jag gick upp och gjorde översättningsprovet på C-nivån utan att vara klar med B-nivån och jag fick iaf VG som betyg - om det nu är ngt att skryta med - wohl kaum egentligen - enligt det nya systemet bologna-systemet tror jag det heter kan man räkna upp gamla universitetspoäng med 50% - jag har alltså 35 + 17 1/2 universitetspoäng i tyska - det är det enda - och detta får jag leva med och dö med - men i min ungdom då jag var endast 19 år tog jag iaf studenten - och det är jag fortfarande stolt över - för med tanke på de föräldrar jag hade skulle jag ju egentligen ej ha haft en sådan möjlighet - somliga är begränsade i sina möjligheter - av olika skäl - that's a fact...

1 december 2011 kl. 17:51

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)