torsdag 31 maj 2012

siv granberg och lena styrén - ht 1993 kålltorpsskolan

Upplagd av kl.

7 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

ett randigt A4-ark - 'beskrivet' som blivit skrivet på med kulspetspenna - 'kugelschreiber' - av lena styrén - har just av en slump kommit upp - blivit synligt - bland alla min papper:

31 maj 2012 kl. 18:44
Marianne Johansson sa...

jag som mor! - blev 'överkörd'! - så upplever jag det nu! - så här lång tid efteråt! - och så upplevde jag det även då - då på den tiden var jag arbetande som spårvagnsförare - sen november år 1986 - och min son - min förstfödde - som det skrivs om här - hade alltså sedan vt 1992 bott hos mig i närheten av kålltorpsskolan och oxå gått därstädes vt -92 i 6:an hos fröken veronica mattsson...

31 maj 2012 kl. 18:48
Marianne Johansson sa...

"kålltorpsskolan 19 oktober år 1993 - hej marianne! - måndagen den 25 oktober klockan 14.00 skall vi besöka gatenhielmsskolan - jag föreslår att vi möts klockan 13.20 på parkeringsplatsen framför kålltorpsskolan - vi åker i min bil och möter siv granberg då vi kommer fram - väl mött - lena styrén / ps: om du skriver på blanketten om skolkatalogen idag så kan mandus ta hem den till påseende i morgon ds" /denne mandus det här talas om - min förstfödde son - dog tragiskt den 30 november år 2006 och han ligger sen den 28 december år 2006 och ruttnar i en gammal begagnad grav på östra kyrkogården - närmaste spv hpl stockholmsgatan...

31 maj 2012 kl. 18:53
Marianne Johansson sa...

naturligtvis är bara jag 'to blame' - alltihop är - naturligtvis - endast - blott och bart - mitt fel - att allt gick så galet med min förstfödde son! - jag trodde det var en mänsklig rättighet att få gå i skola - själv hade jag förmånen att gå i både folkskola i 6 år plus realskola i 4 år och latingymnasium i 3 år - trots att jag hade en far som bara - blott och bart - i hela sitt liv var fabriksarbetare! - så var det på den tiden för mig! - men tiden - tiderna förändras! - allt är inte - har inte varit - lika bra som det var på den tiden då jag växte upp i lidköping...

31 maj 2012 kl. 18:59
Marianne Johansson sa...

jag har mycket att klaga på - inte på hur det är nu - nu har jag det - relativt sett - bra - det går ingen nöd på mig nu - och jag har numera inget barn som jag måste känna mig vara ansvarig för... jag har haft mycket att klaga på - jag har inte haft möjlighet att få ur mej det som jag tyckt varit orättvist - men numera har jag ju - tycks det iaf - en viss chans att uttrycka mig via min alldeles egna blogg - som f ö ingen mer än jag själv bryr mej om... (inte heller efter min död skulle ngn tycka det vore värt ngt att ev ta del av det jag försökt uttrycka - jag inbillar mig inget - har ingen som helst anledning att inbilla mig ngt - jag är ej författare - jag är ej heller kulturskribent - ingen akademiker öht - har inte ens en fil kand examen - endast ett visst antal hopskrapade poäng i tyska fr ht 1983 och några terminer framåt på kvällstid - dvs halvfart - samtidigt som jag jobbade på kontor och samtidigt som jag hade två små söner på 3-4 år... - så var det på den tiden - nu fyller jag ju 70 år i november - och den kvarvarande tiden knappar in mer och mer för varje dag - jag vet ju inte ens om jag kommer att uppleva 70-årsdagen - inga födelsedagar firas av mig öht - det är inte det jag menar... - alla dagar är för mig lika ...

31 maj 2012 kl. 19:09
Marianne Johansson sa...

jag kände mig alltså oerhört illa behandlad av denna dam siv granberg - kurator på kålltorpsskolan - lena styrén var ngn sorts hjälplärare som hade haft viss liten kontakt med mandus - jag förstod på henne när hon och jag gemensamt åkte i hennes bil till masthugget och gatenhielmsskolan - att hon faktiskt tyckte det var orätt att mandus blev behandlad så som han blev behandlad av denna dam siv granberg ... men hon som varande ngn sorts underordnad vågade ju inte säga emot det som damen siv granberg hade bestämt och tyckte var bäst - själv hade jag såsom mor ingen talan öht - det var min upplevelse - jag blev helt enkelt 'överkörd' - så kan det gå till i sverige - så har det gått till i sverige - det är inte alltid som rättvisa råder - det är inte alltid som rättfärdighet är det som liksom är målet för vissa typer av fina damers handlande - jag glömmer aldrig när jag har - som jag själv iaf upplevt - blivit illa behandlad - jag har blivit detta - illa behandlad - vid några tillfällen i mitt liv - och 'sårena' eller vad man skall kalla det som blivit det omedelbara resultatet - ja dom finns kvar ända tills jag ligger där i graven invid min döde son och ruttnar bort i jorden - vilket han redan har gjort sen den 28 december år 2006... ('vänd andra kinden till!' - det är väl kanske det jag har tillämpat - jag har inte - av olika skäl - stridit för min rätt - jag har helt enkelt inte haft förmåga att vara stridbar - det har ej legat för mej - sort of - hellre då 'vända andra kinden till' - ska jag skämmas för att jag har 'vänt andra kinden till'? - eller eventuellt att ngn annan skulle skämmas? - ... 'dömen icke! - på det att I själva ej må bliva dömda!

31 maj 2012 kl. 19:40
Marianne Johansson sa...

1992 vt - 1992 ht och 1993 vt samt oktober 1993 - som det verkar till den 19 oktober 1993 - hade han alltså - såsom boende hos mig - fått gå i kålltorpsskolan - sen blev han 'förpassad' till det som då på den tiden kallades 'gatenhielmsskolan' - en speciell sorts skola - där inga ämnen fanns som i vanliga skolor - nätt och jämt svenska o engelska och matte - men inga ämnen för övrigt ... skolan hörde till linnéstaden - alltså en annan stadsdelsnämnd än kålltorpsskolan - som ju hörde till - och fortfarande hör till - härlanda...

31 maj 2012 kl. 19:48

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)