måndag 4 oktober 2010

tenorsax...

5 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

värmen från en sådan... - av en hänelse - eller slump - råkade ett tidn utklipp av april månad år 2006 (vid vilken tidpunkt min förstfödde son still var alive) komma upp för att få min uppmärksamhet - varför inte citera detta utklipp som är en krönika författad av en herr nils-aage larsson - frilansskribent:

Marianne Johansson sa...

'händelse' - ej 'hänelse'...

Marianne Johansson sa...

"Värmen från en tenorsax - någon gång kommer jag att höra den här musiken för sista gången - den tanken tog tag i mig en eftermiddag när jag lyssnade på den underbara 'till there was you' på sonny rollins lp 'freedom suite' och kände mig ovanligt tillgänglig för världen - det är rätt så många år sen nu - och själva tanken var förstås banal: det måste ju finnas en sista gång för allting man gör - men värmen i rollins sätt att spela tenorsax - och jag hittar ingen bättre sammanfattning av hans lekfullhet - uthållighet och bluesiga råsväng än just ordet värme - gör mig fortfarande lika lycklig - värme säger : 'du är här nu - fullt synlig - välkommen' - den upplevelsen kommer jag att sakna när jag är död -

Marianne Johansson sa...

- till dess fortsätter jag att glädja mig över alla makalösa rollininspelningar - från de solglittrande volymer han skapar tillsammans med mästartrumpetaren clifford brown till den fräcka och fräna akrobatiken med en annan fantastisk - men helt annorlunda trumpetare - don cherry - rollins med bara trummor och bas bakom sig som på den lätt osannolika och ljuvligt avspända 'cowboy-skivan' way out west är någonting annat igen - sen har vi förstås den oemotståndligt gungande calypsokungen rollins - och rollins som mjukt mjukt lockar fram mörkret och ljuset i god bless the child - med mera - med flera -

Marianne Johansson sa...

- men rollins själv har alltid - läser jag med en viss förvåning i eric nisensons fina biografi 'open sky: sonny rollins and his world of improvisation' (2000) - uppfattat inspelningarna som något av ett nödvändigt ont och sällan känt sig riktigt nöjd med någon av dem - för rollins är det framträdandena inför publik - och improvisationerna under dem - som är den egentliga poängen med hans musikaliska verksamhet - improvisationer under den tidsrymd de växer fram och tas emot och sen är borta för alltid - 'now's the time' - för att citera titeln på en av charlie parkers allra vackraste melodier - fast nuet kan förstås vara väldigt tänjbart om man heter rollins - det längsta solo han har spelat - det var på en klubb - varade enligt honom själv i mer än två och en halv timma - nisenson har mycket klokt att säga om rollins improvisationsfilosofi och de möjligheter och svårigheter den medför - improvisationer som inte riskerar någonting är inte mycket till improvisationer - och rollins är känd för att i ovanligt hög grad vara beroende av dagsformen - men nisenson framhåller att rollins bästa ögonblick live antagligen har överträffat allting som finns inspelat med honom - jag tycker om den tanken - också till inspelningarna borde man egentligen alltid lyssna som om det var första och sista gången - och försöka leva det man hör" / "fotnot: i morgon - dvs den 31 april år 2006 - spelar sonny rollins på konserthuset i göteborg / 'läs mer': intervju med rollins i gårdagens - dvs lördagen den 29 april 2006 - 'gränslöst' i göteborgs-posten"