jag hade tänkt att skriva något om genusforskning - något som uppenbarligen i vissa kretsar är något som är liksom 'inne' - men i stället blev det något annat - nämligen frågan vad som är skillnad mellan att vara vid liv - levande - eller att ej vara detta som kallas levande - alltså den kommentar jag just skrev här innan - men egentligen hade jag kladdmässigt slängt ner något annat - rent spontant - jag vet i ögonblicket ej om jag ska ta upp detta ursprungligen nerkastade i en ytterligare - senare - kommentar - kanske - egentligen - vid närmare eftertanke överflödigt...
det var alltså detta om 'död' är neutrum eller realgenus - eftersom man säger 'döden' - t ex i min 'dikt' från hösten 1983: 'jag är havande med tiden - endast döden vet när förlossningens ögonblick är inne - då är livet ute' - alltså om jag återkommer - återgår - till rubriken för detta mitt 'inlägg' - så handlade det alltså om detta 'delikata' hur man ska behandla 'döden' - ska man behandla 'döden' som ett neutrum - eller - vilket är det absolut vanligaste - nästan så man kan säga det till 99,99% - som ett realgenus - för man säger väl inte 'han' eller 'hon' om 'döden' - men av min 'dikt' att döma kan man nästan få intrycket att 'döden' är en person - en person som 'vet' något - hur kunde jag formulera det så?
Inklippt från min blogg, till dig från mig, som svar på dina kommentarer under "Modell sökes":
*
Ang. Konstfack. Nixpix. Jag klipper in det svar jag skrev när du ställde frågan på ett annat ställe: Jag har ingen akademisk examen i vare sig konst eller litteratur. :-) Dessa är "bara" djupa glädjekällor att dricka ur igen och igen. Däremot har jag en magisterexamen i språkvetenskap. That's a fact too, baby.
Ang. kroppen. Många fascinernade uttalanden här, många typiska Marianne-kommentarer. Jag tar dem i tur och ordning:
Det är inte särskilt ovanligt att en konstnär avbildar motiv där hon kan se sig själv. På samma sätt som det finns krafter som drar motsatser till varandra, finns det ofta i ett konstnärsskap narcissistiska inslag: man avbildar det man känner igen från sig själv.
Huruvida jag dras till kvinnor eller män är inte ett dugg relevant för mig när jag tecknar. Jag är inte säker på vad jag fattar vad du menar med det. :-) Menar du att orsaken till att jag oftare tecknar kvinnor än män skulle vara att jag egentligen är flata? Visst, varför inte, en teori så god som någon. En annan teori är att jag själv är kvinna och tecknar det jag har allra närmast: mig själv. En tredje teori är att kvinnokroppen är det klassiska motivens motiv, och att jag är indoktrinerad av traditionen. En fjärde teori är att kvinnokroppen har rundare och mer schvungiga former, tacksamma att teckna av. Jag är den första att se skönhet och dragningskraft i en manskropp, men för att hårddra det: ett generöst rundat kvinnolår är roligare att teckna än ett knotigt mansknä.
Du säger att du vill glömma din kropp och frågar "vad är en kroppshydda - det är väl själen som är det viktigaste!?". För att drämma till med det uppenbara: själen är ett fan så svårfångat motiv när man ska teckna. ;-) Sen finns det givetvis många disskusioner man kan kasta sig i när det gäller kropp och själ. Jag nöjer mig för tillfället med att säga: jag älskar båda.
Till sist: Du har ingening att be om ursäkt för! :-D
jag begriper - begrep - mej ej på denna unga konstnärinna som tydligen var 100%-igt på samma våglängd som conny - conny-tankar.blogspot.com - jag har ännu ej lyckats upptäcka mej vara på samma våglängd som någon - som någon annan bloggare - därför är min blogg en ensam-blogg - det går bra det med... hon elin damberg slutade ju med sin blogg abrupt i december förra året - jag vet inte vad orsaken var...
nu när jag ser tillbaka på vad hon skrev till mig - adresserat till mig - för ett år sen så måste jag säga att jag är tacksam att den kontakten upphörde - jag fick en känsla av att hon hela tiden försökte 'läxa upp' mej som om jag var en mindre vetande - iaf i flera olika avseenden mindre vetande - än hon - inte så lustig upplevelse för mig - hon som ju vad jag kunde förstå var/är en 60-talist precis som conny - född 1962 - liksom för övrigt även maja lundgren - född 1965 - och johnny söderberg - född 1964 - än har jag inte funnit någon jämgammal som jag kan kommunicera med tillfredsställande - jag hade för drygt ett år sen viss kontakt med pensionär nisse - endast 2 år yngre än jag - men den kontakten har upphört - inte mej emot...- jag listade mig till att 1962 var/är födelsedatumet för conny - men vilket det exakta födelsedatumet för elin damberg är det vet jag ej - antagligen är hon några år yngre än conny - kanske att hon t o m är 70-talist? - jag vet ej - och det intresserar mig ej heller speciellt mycket...
har den senaste tiden kommit underfund med att 'lever' är ett livsviktigt ord! - lever - levern - är en oerhört viktig körtel i kroppen - alltså ej endast - blott och bart - hjärta och lungor är livsviktiga... även lever - levern - äär det - sort of - livsviktigt - något livsviktigt - för det levande livet nödvändigt...
16 kommentarer:
vad kommer - liksom - på ett ut ? - att vara vid liv - levande - eller att vara död - dvs att ej 'vara levande'...
jag hade tänkt att skriva något om genusforskning - något som uppenbarligen i vissa kretsar är något som är liksom 'inne' - men i stället blev det något annat - nämligen frågan vad som är skillnad mellan att vara vid liv - levande - eller att ej vara detta som kallas levande - alltså den kommentar jag just skrev här innan - men egentligen hade jag kladdmässigt slängt ner något annat - rent spontant - jag vet i ögonblicket ej om jag ska ta upp detta ursprungligen nerkastade i en ytterligare - senare - kommentar - kanske - egentligen - vid närmare eftertanke överflödigt...
det var alltså detta om 'död' är neutrum eller realgenus - eftersom man säger 'döden' - t ex i min 'dikt' från hösten 1983: 'jag är havande med tiden - endast döden vet när förlossningens ögonblick är inne - då är livet ute' - alltså om jag återkommer - återgår - till rubriken för detta mitt 'inlägg' - så handlade det alltså om detta 'delikata' hur man ska behandla 'döden' - ska man behandla 'döden' som ett neutrum - eller - vilket är det absolut vanligaste - nästan så man kan säga det till 99,99% - som ett realgenus - för man säger väl inte 'han' eller 'hon' om 'döden' - men av min 'dikt' att döma kan man nästan få intrycket att 'döden' är en person - en person som 'vet' något - hur kunde jag formulera det så?
Inklippt från min blogg, till dig från mig, som svar på dina kommentarer under "Modell sökes":
*
Ang. Konstfack. Nixpix. Jag klipper in det svar jag skrev när du ställde frågan på ett annat ställe: Jag har ingen akademisk examen i vare sig konst eller litteratur. :-) Dessa är "bara" djupa glädjekällor att dricka ur igen och igen. Däremot har jag en magisterexamen i språkvetenskap. That's a fact too, baby.
Ang. kroppen. Många fascinernade uttalanden här, många typiska Marianne-kommentarer. Jag tar dem i tur och ordning:
Det är inte särskilt ovanligt att en konstnär avbildar motiv där hon kan se sig själv. På samma sätt som det finns krafter som drar motsatser till varandra, finns det ofta i ett konstnärsskap narcissistiska inslag: man avbildar det man känner igen från sig själv.
Huruvida jag dras till kvinnor eller män är inte ett dugg relevant för mig när jag tecknar. Jag är inte säker på vad jag fattar vad du menar med det. :-) Menar du att orsaken till att jag oftare tecknar kvinnor än män skulle vara att jag egentligen är flata? Visst, varför inte, en teori så god som någon. En annan teori är att jag själv är kvinna och tecknar det jag har allra närmast: mig själv. En tredje teori är att kvinnokroppen är det klassiska motivens motiv, och att jag är indoktrinerad av traditionen. En fjärde teori är att kvinnokroppen har rundare och mer schvungiga former, tacksamma att teckna av. Jag är den första att se skönhet och dragningskraft i en manskropp, men för att hårddra det: ett generöst rundat kvinnolår är roligare att teckna än ett knotigt mansknä.
Du säger att du vill glömma din kropp och frågar "vad är en kroppshydda - det är väl själen som är det viktigaste!?". För att drämma till med det uppenbara: själen är ett fan så svårfångat motiv när man ska teckna. ;-) Sen finns det givetvis många disskusioner man kan kasta sig i när det gäller kropp och själ. Jag nöjer mig för tillfället med att säga: jag älskar båda.
Till sist: Du har ingening att be om ursäkt för! :-D
Ursäkta villervallan här ovan. Det var min dator som löpte amok och kommenterade samma mastodantkommentar fem ggr! Sorry. :-)
jag begriper - begrep - mej ej på denna unga konstnärinna som tydligen var 100%-igt på samma våglängd som conny - conny-tankar.blogspot.com - jag har ännu ej lyckats upptäcka mej vara på samma våglängd som någon - som någon annan bloggare - därför är min blogg en ensam-blogg - det går bra det med... hon elin damberg slutade ju med sin blogg abrupt i december förra året - jag vet inte vad orsaken var...
nu när jag ser tillbaka på vad hon skrev till mig - adresserat till mig - för ett år sen så måste jag säga att jag är tacksam att den kontakten upphörde - jag fick en känsla av att hon hela tiden försökte 'läxa upp' mej som om jag var en mindre vetande - iaf i flera olika avseenden mindre vetande - än hon - inte så lustig upplevelse för mig - hon som ju vad jag kunde förstå var/är en 60-talist precis som conny - född 1962 - liksom för övrigt även maja lundgren - född 1965 - och johnny söderberg - född 1964 - än har jag inte funnit någon jämgammal som jag kan kommunicera med tillfredsställande - jag hade för drygt ett år sen viss kontakt med pensionär nisse - endast 2 år yngre än jag - men den kontakten har upphört - inte mej emot...- jag listade mig till att 1962 var/är födelsedatumet för conny - men vilket det exakta födelsedatumet för elin damberg är det vet jag ej - antagligen är hon några år yngre än conny - kanske att hon t o m är 70-talist? - jag vet ej - och det intresserar mig ej heller speciellt mycket...
själv är jag ju 40-talist - född 1942...
correction: 'pensionär nisse' var - är - ej 2 hela år och 2 dagar yngre än 'moi' - han är - tatsächlich - två hela år och två dagar äldre än 'moi'...
har den senaste tiden kommit underfund med att 'lever' är ett livsviktigt ord! - lever - levern - är en oerhört viktig körtel i kroppen - alltså ej endast - blott och bart - hjärta och lungor är livsviktiga... även lever - levern - äär det - sort of - livsviktigt - något livsviktigt - för det levande livet nödvändigt...
jag lever - och är till - ännn...
Skicka en kommentar