ja vad återstår mer än det - det som hon ingela agardh kallar guds kärlek - när inget annat finns - inget finns att förlita sej på - inget - och när kroppen inte längre finns - när hjärta och lungor slutat fungera - och man därför ej längre ens kan fundera/tänka/känna - vad finns då - men så länge hjärta och lungor fungerar och man kan fundera - eller rättare sagt så länge förmågan finns att inbilla sej något - något som man egentligen inte kan begripa sej på - så kan man ju iaf för sin egen skull inbilla sej att det finns något som brukar kallas för gud - såsom tydligen hon ingela agardh - åtminstone under slutet av sitt liv - hade kommit fram till måste finnas - och som hon därför kände en viss själsfrid utav att tro på - om ingen annan kan älska en så kanske åtminstone det som kallas gud kan göra det - det kan ju vara en tröst i bedrövelsen... (jag vet iaf att jag kände mig älskad både av min mor och min far - men sen mitt 32:a år resp 34:e år - så finns dessa mina föräldrar i det kroppsliga livet ej - ej heller min förstfödde son finns sedan snart 5 år i det kroppsliga livet - om man nu ska våga tro att det finns något annat än det rent kroppsliga livet - ja det finns ju något som kallas andlighet och det finns visst något som kallas själ - men när inte längre kroppen fungerar med fungerande hjärta och lungor - vad ska man då tro finns - ska kunna finnas? (när man inte ens när kroppen fungerar - dvs hjärta fortfarande och lungor fortfarande fungerar - känner det som att man finns - trots att viss förmåga till att fundera/tänka känna finns - ja om man redan nu känner sig totalt övergiven och ensam som om ingen öht bryr sej att man finns öht - ja skillnaden blir väl egentligen inte så stor - en fördel är ju att när man dör kommer ingen - absolut ingen att sakna en - det är ju en fördel - så kan man oxå se på det - det är ju värre med en sån som birgitta jonsson som förekom i 'fråga doktorn' förra veckan - hon tyckte det var synd om henne - om sej själv - så det var tvunget att göras tv-program särskilt om henne - jag har skrivit om detta tidigare här på min blogg förra veckan - jag vet inte om det är avundsjuka som gör att jag reagerar som jag gör ibland - ja kanske är det det - jag vet inte - men kan man vara avundsjuk på sånna som är olika en själv - man får leva efter sina egna förutsättningar...
rättelse beträffande min ålder då min far respektive min mor dog - jag var endast 29 år när min far dog och jag var endast 32 år då min mor dog - nu är jag 69 år om 10 dagar...
har den senaste tiden kommit till insikt om att det finns en viktig körtel - den största i kroppen - nämligen den som kallas 'levern' - det är ej bara - blott och bart - hjärtat och lungorna som skall fungera tillfredsställande - även den viktiga körteln 'levern' bör kunna fungera tillfredsställande... det är alltså ej vare sig hjärtat eller lungorna som utgör ett visst problem för mig... det är tydligen levern - och gallan och gallstenarna... (jag hade - blev det konstaterat på sjukhus för en dryg månad sen - inflammation i bukspottkörteln...)
visserligen blev jag opererad för gallsten redan år 1976 - men det hjälpte tydligen ej... - visserligen är jag - och har så varit i hela mitt liv - helnykterist... - men det hjälpte - hjälper - tydligen ej - man kan få pankreatit - inlammation i bukspottkörtel ändå... - i övermorron ska jag bli föremål för 'mrt' - magnetisk resonans-tomografi - vad gäller min lever och gallvägar...
7 kommentarer:
hon förekom ofta på tv - man såg och hörde henne ofta - nu hörs och ses hon aldrig - orsak: hon är död.
ja vad återstår mer än det - det som hon ingela agardh kallar guds kärlek - när inget annat finns - inget finns att förlita sej på - inget - och när kroppen inte längre finns - när hjärta och lungor slutat fungera - och man därför ej längre ens kan fundera/tänka/känna - vad finns då - men så länge hjärta och lungor fungerar och man kan fundera - eller rättare sagt så länge förmågan finns att inbilla sej något - något som man egentligen inte kan begripa sej på - så kan man ju iaf för sin egen skull inbilla sej att det finns något som brukar kallas för gud - såsom tydligen hon ingela agardh - åtminstone under slutet av sitt liv - hade kommit fram till måste finnas - och som hon därför kände en viss själsfrid utav att tro på - om ingen annan kan älska en så kanske åtminstone det som kallas gud kan göra det - det kan ju vara en tröst i bedrövelsen... (jag vet iaf att jag kände mig älskad både av min mor och min far - men sen mitt 32:a år resp 34:e år - så finns dessa mina föräldrar i det kroppsliga livet ej - ej heller min förstfödde son finns sedan snart 5 år i det kroppsliga livet - om man nu ska våga tro att det finns något annat än det rent kroppsliga livet - ja det finns ju något som kallas andlighet och det finns visst något som kallas själ - men när inte längre kroppen fungerar med fungerande hjärta och lungor - vad ska man då tro finns - ska kunna finnas? (när man inte ens när kroppen fungerar - dvs hjärta fortfarande och lungor fortfarande fungerar - känner det som att man finns - trots att viss förmåga till att fundera/tänka känna finns - ja om man redan nu känner sig totalt övergiven och ensam som om ingen öht bryr sej att man finns öht - ja skillnaden blir väl egentligen inte så stor - en fördel är ju att när man dör kommer ingen - absolut ingen att sakna en - det är ju en fördel - så kan man oxå se på det - det är ju värre med en sån som birgitta jonsson som förekom i 'fråga doktorn' förra veckan - hon tyckte det var synd om henne - om sej själv - så det var tvunget att göras tv-program särskilt om henne - jag har skrivit om detta tidigare här på min blogg förra veckan - jag vet inte om det är avundsjuka som gör att jag reagerar som jag gör ibland - ja kanske är det det - jag vet inte - men kan man vara avundsjuk på sånna som är olika en själv - man får leva efter sina egna förutsättningar...
rättelse beträffande min ålder då min far respektive min mor dog - jag var endast 29 år när min far dog och jag var endast 32 år då min mor dog - nu är jag 69 år om 10 dagar...
nu är jag alltså - om jag får leva så länge - så mycket som 71 år om blott 9 dagar...
har den senaste tiden kommit till insikt om att det finns en viktig körtel - den största i kroppen - nämligen den som kallas 'levern' - det är ej bara - blott och bart - hjärtat och lungorna som skall fungera tillfredsställande - även den viktiga körteln 'levern' bör kunna fungera tillfredsställande... det är alltså ej vare sig hjärtat eller lungorna som utgör ett visst problem för mig... det är tydligen levern - och gallan och gallstenarna... (jag hade - blev det konstaterat på sjukhus för en dryg månad sen - inflammation i bukspottkörteln...)
visserligen blev jag opererad för gallsten redan år 1976 - men det hjälpte tydligen ej... - visserligen är jag - och har så varit i hela mitt liv - helnykterist... - men det hjälpte - hjälper - tydligen ej - man kan få pankreatit - inlammation i bukspottkörtel ändå... - i övermorron ska jag bli föremål för 'mrt' - magnetisk resonans-tomografi - vad gäller min lever och gallvägar...
'inflammation' i st f 'ilammation'...
Skicka en kommentar