lördag 20 november 2010

männnischårrr...

14 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

- som det finns männnischårrr - det finns lika många tänkbara diagnoser som det finns männnischårrr - eller som jag ibland brukar uttrycka det - något som jag alldeles själv kommit på!: - det finns lika många tolkningar som det finns människor... - har just i en häromdan funnen återvinningstidning upptäckt en artikel som jag härmed gärna i sin helhet vill återge - ämnet är 'alzheimer'...

Marianne Johansson sa...

"en ursäkt räcker inte för monica - 'alzheimer' sa läkaren som förstörde mitt liv - hon skrev testamente - städade ur huset - och trots att den förstörde magen så tog monica lydigt sin bromsmedicin - att ifrågasätta sin läkare föll henne inte in - inte förrän hon såg ett tv-program om alzheimer - och monica inte kände igen sig... (detta är alltså början på en artikel av marianne lesslie i veckotidningen 'allas' nr 46/10) -

Marianne Johansson sa...

- monica holms föräldrar var också hennes bästa vänner - när fadern avled 2002 blev det en chock - jag hade på något sätt räknat med att de alltid skulle finnas - när pappa dog blev jag ledsen och tankspridd - jag tappade på något sätt kontrollen över tillvaron - säger monica som bor i den pittoreska och faluröda byn ättersta strax utanför sörmländska vingåker - den svåra tiden efter faderns död fick monica påtagliga minnesförluster - det blev ett problem för henne och det gjorde henne väldigt orolig - när vårdcentralerna i sverige hösten 2003 drev en informationskampanj om demens blev hon intresserad - den som hade bekymmer med minnet skulle kunna göra ett enkelt test och få veta - kanske var förvirringen ett tecken på en annalkande demenssjukdom - tänkte hon - det var värt att testa -

Marianne Johansson sa...

- några gånger var monica på väg att ringa för att beställa tid - men ångrade sig - det var ett stort steg att ta - och tänk om hon fick diagnosen? - till slut tog hon i alla fall mod till sig och bokade tid hos en sjuksköterska - hon fick göra ett trettiotal minnestester på tid - bland annat skulle hon säga rätt namn på rätt sak och återge en historia igen efter tio minuter - i ett av de sista testen skulle hon rita en klocka på ett vitt papper och ställa visarna som sköterskan föreslog - plötsligt blev monica helt blank och gjorde allt fel -

Marianne Johansson sa...

- jag hade 29 rätt av 30 möjliga - det brast på utslagsfrågan - det var tillräckligt för att sköterskan skulle skicka henne vidare till kullbergska sjukhuset för en ordentlig minnesutredning - hon fick ta blodprover - eeg och ett särskilt ryggmärgsprov som med säkerhet skulle kunna påvisa demens - allra sist fick hon göra en magnetröntgen av härnan -

Marianne Johansson sa...

- ett chockbesked - en bit in på vintern 2004 kallades monica till geriatriska avdelningen på kullbergska sjukhuset i katrineholm - där tog en kvinnlig specialistläkare emot henne - hon började prata om proverna - visade röntgenbilder på min hjärna och sen sa hon att jag hade alzheimer och vaskulär demens och att jag skulle vara glad över att jag hade båda - för då svarar man bättre på bromsmedicinerna - när jag frågade hur allvarligt det var sa hon att hon inte skulle vilja träffa mig om tio år! -

Marianne Johansson sa...

- monica gick hem och kände sig som i ett vakuum - trots att hon hade människor runt omrking sig var hon alldeles ensam i den nya situationen - det var som att ha en stor kupa runtomkring sig - under två - tre dagar funderade jag allvarligt på om livet var värt att leva - det var det - kom hon fram till - inte minst hade hon sonen erik - som bara var 13 år - och sin sambo att tänka på -

Marianne Johansson sa...

- vid nästa läkarbesök sattes bromsmedicineringen in - redan första dagen hon tog medicinen 'exelon' kände monica av magen och det utvecklade sig senare till en kronisk sjukdom - colon irritabile - hon var tvungen att ta tabletterna två gånger om dagen - morgon och kväll - och var tvungen att ligga ner och vila i flera timmar efter varje dos - 'annars svimmade jag' - 'varje gång dosen ökade - det gjorde den med jämna mellanrum - var jag dessutom tvungen att ringa in till min vän som fick vara med mig när jag tog medicinen eftersom den påverkade mig så hemskt' -

Marianne Johansson sa...

- förberedd på slutet - monica tog medicinen plikttroget och var noga med att äta ordentligt före medicinintaget - för det hade hon blivit tillsagd - hon ville för eriks skull vara frisk så länge det gick - på eftermiddagarna - mellan medicineringarna - kunde hon planera för framtiden - under den första tiden skrev hon testamente - städade ur huset så att det inte skulle finnas 'skit i hörnen' när hon togs om hand - hon planerade även att sälja sitt älskade hus - som hon lät bygga 1987 - för att flytta till en handikappanpassad lägenhet - 'jag är glad att jag inte gjorde det' - säger hon idag - specialistläkaren på kullbergska sjukhuset ville ha kvar henne som patient - 'konstigt nog' tycker monica idag - vanligtvis övergår ansvaret för förskrivning av medicin till vårdcentralen efter diagnos - 'hon ville följa sina yngsta patienter - påstod hon - jag var ju ung för att få en alzheimerdiagnos med mina 58 år' - efter två och ett halvt år gjordes nya unersökningar och resultat var fortsatt negativt - hennes läkare på kullbergska sa till och med att demensen hade fortskridit och dosen ökades - detta resulterade i mer magproblem och värre svimningsanfall - minst tre läkare stod bakom den nya prognosen - monica har litat till sjukvården och dess kunnande - 'jag kunde ju inte själv avgöra om jag blev sämre - man vet inte sin hjärnas begränsningar' - vem var hon att tvivla när så många specialistläkare var övertygade? -

Marianne Johansson sa...

- var inte sjuk - under hösten 2007 var det demensvecka på tv4 - monica följde det intresserat - en professor i uppsala - lars lannfelt - intervjuades i ett av programmen och när han beskrev en patient med hennes sjukdom kunde hon inte riktigt känna igen sig - hon fick förtroende för honom och ville gärna få till ett möte - monica kontaktade sitt sjukhus och bad om en remiss till uppsala - då hade 'hennes' läkare lämnat sjukhuset och monica hänvisades till efterträdaren - trots ivriga påstötningar lyckades de inte ordna det - till slut tog hon reda på professorns mejladress och lyckades få kontakt - vid den första konsultationen tittade en kollega till professor lannfelt igenom hennes journaler och granskade alla undersökningar hon gått igenom och fann ingenting som tydde på demens - 'kullbergska sjukhuset har ställt fel diagnos' - sa läkaren -

Marianne Johansson sa...

- den 16 juli 2008 blev monica fri från båda demenssjukdomarna - under nästan fem år hade hon lidit av en feldiagnos som sånär hade tagit livet av henne - ofattbart - hon har ännu inte riktigt kunnat förstå att hon faktiskt är frisk - det är som om hjärnan inte riktigt vill godta det - monica har behandlats för en sjukdom hon inte har haft och magen har förstörts av dryga 3 500 kapslar av den starka medicinen 'exelon' - orsaken till de felaktiga bedömningarna är fortfarande oklar - landstinget i sörmland erkänner att det har begåtts fel men i en artikel i dagens nyheter den 25 juni i år menar chefsläkare per-olov gustafsson att det inte är tillräckligt allvarligt för en lex maria-anmälan - som annars är regel i sådana här fall -

Marianne Johansson sa...

- det är klart att det är djupt beklagligt att folk får fel diagnos - men vid en anmälan enligt lex maria ugår man ifrån att patienten blivit utsatt för en allvarlig vårdskada - det har inte skett i det här fallet - på frågan hur det kan vara så olika bedömningar mellan olika läkare har han inget svar -

Marianne Johansson sa...

- fler drabbade - monica holm fick en ursäkt av kullbergska sjukuset - men hon tyckte inte att det räckte med det - hon krävde dessutom att sjukhuset skulle gå igenom andra patienter som hennes läkare hade haft hand om - det visade sig att ytterligare fem kvinnor blivit feldiagnosticerade - monica tror att det finns många fler - hennes läkare har gått vidare till en anställning som specialistgeriatriker på ett annat sjukhus - 'vad händer där?' - undrar monica förtvivlat - 'hur många mer ska behöva lida i onödan?'

Marianne Johansson sa...

- monica har anmält sitt fall till socialstyrelsen i örebro och blivit avfärdad en gång - då sa handläggaren att hon skulle ha kommit in med sin anmälan 2006 - det kunde hon naturligtvis inte eftersom hon inte var friskförklarad då - en ekvation som inte går ihop - när jag talar med monica i slutet av augusti berättar hon att hon skickat in ännu ett överklagande till socialstyrelsen - men inte fått något svar - hon planerar också att tillsammans med de andra kvinnorna som friskförklarats stämma landstinget i sörmland" / ur tidningen 'Allas' nr 46 år 2010 - artikelns författare: marianne lesslie.