tisdag 11 januari 2011

SOM EN TRÖST FÖR MEJ SJÄLV...

Upplagd av kl.

6 kommentarer:

Anonym sa...

LUDVIG JÖNSSONS ORD: "I STÄLLET FÖR BEUNDRAN - SEPTUAGESIMA - LUK. 17:7-10: EVANGELIUM VILL FÖRLÖSA OSS TILL ATT SE MED SJÄLVKLARHET PÅ VÅRA MÖJLIGHETER OCH VÅR BEGRÄNSNING - KNAPPAST NÅGOT KAN VARA VIKTIGARE ÄN ATT SÅ FINNA SIG SJÄLV ATT MAN TRYGGT KAN TA EMOT KRITIK OCH AVVISA KRITIK - MED SJÄLVKLARHET GÖRA BRUK AV SINA MÖJLIGHETER OCH UTAN AVUND ERKÄNNA ANDRAS MÖJLIGHETER - MEN DETTA ÄR EN FRÅGA OM TRO OCH FÖRLÖSNING -

11 januari 2011 kl. 19:20
Anonym sa...

- man är så rädd att man inte duger - därför har somliga av oss utbildat en skicklighet i att uppförstora betydelsen av sina insatser och känner sig mycket kränkta om de inte blir beundrade efter förtjänst - andra har svårt att säga nej - åtar sig betydligt mera än de borde - blir jäktade och splittrade men känner sig återförsäkrade i känslan av att ha gjort en del utöver vad de egentligen behövde - somliga av oss är måna om att nedvärdera andras insatser för att inte själva bli skymda - och några gömmer sin känsla av oduglighet i en underdånig beundran av dem som förmådde vad de inte själva kunde -

11 januari 2011 kl. 19:26
Anonym sa...

- vi kommer på detta sätt att leva på skilda nivåer i förhållande till varandra - antingen i ett överläge med mer eller mindre camouflerade krav på att bli uppskattade och beundrade - eller i ett underläge där vi fastnar i beundran för de andras tillgångar men förlorar möjligheten att göra bruk av våra egna -

11 januari 2011 kl. 19:29
Anonym sa...

- evangelium känner bara en livsform där vi lever sida vid sida i en ömsesidig aktning för de förutsättningar livets herre har givit åt var och en av oss - därför reagerar vi i evangeliets namn mot varje form av idoldyrkan (och sådant kan som bekant förekomma i både andliga och världsliga sammanhang) - om någon råkar göra sin insats på ett område som blir uppmärksammat och berömt så är det inte berömmelsen som ger värde åt hans värde - en annan som råkade göra sin insats på ett område som alls inte blev uppmärksammat - men i trohet mot sina förutsättningar gjorde sannerligen väl i att inte sträva efter berömmelsen - den ene som den andre har anledning att säga: 'vi är odugliga tjänare - vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra' -

11 januari 2011 kl. 19:35
Anonym sa...

- beundran kan binda en vid förutsättningar som man inte har - tänk om jag kunde bli som den och den! - vad det gäller är att kunna finna sina egna förutsättningar och kunna ta emot dem som sitt livs uppdrag - ...'allt som åligger er' - men för detta behöver vi komma bort från rädslan att inte duga - vi behöver leva oss allt djupare in i skapelsetrons visshet - 'jag tror att gud har skapat mig' - gjort mig till ett universum i tillvaron med förutsättningar som ingen annan har och med en bestämmelse som ingen annan kan fylla - vi behöver få vila avslappnat i förlåtelsetrons trygghet : jag duger - för Hans kärleks skull - det är denna visshet och denna trygghet som öppnar livets självklarhet över våra egna resurser och den självklara uppskattningen av andras resurser: 'vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra' - självklart i stället för beundran"

11 januari 2011 kl. 19:42
Marianne Johansson sa...

alltihop som står här ovan är alltså ludvig jönssons ord... varför det står
"Anonym sa..." - det begriper ej jag... det är alltså 'moi' som återgett alla orden - som alltså är ludvig jönssons ord - och ingen annans...

8 januari 2014 kl. 21:40

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)