precis som om begravning - 'begravelse' - skulle vara något viktigt - då när allt är deefinitivt sluutgilltigt för seent... (jag gick ej på min förstfödde sååns begraavning!)(skall jag schämmas för det faktummet? - det sakförhållandet! - das sachverhältnis! - skall jag schämmas för det faktum att jag ej hade kunnat vara en sådan mor för honom som jag borde ha varit?)(skall jag schämmas för en förmåga som jag ej har haft?)(kan jag hoppas att 'Gud' kan förlåta mig att min förmåga ej varit tillräcklig...!?) korr: man schämms väl inte för en förmåga man ej har haft - man schämms väl för att man ej haft den förmåga som man borde ha haft - som hade varit önskvärt att man hade haft - schämmas? - ska man schämmas? ... ska baara jaag i så fall schämmas?! - baara - eenbart - blott och baart - jag? var och en får väl gå till sig själv - rannsaka sig själv... innan det är dags för någon annan - ev några andra - att begrava en själv - då när allting deefintivit är för seent... dåå kan man göra 'räkenskap' med det som har vaarit - dåå: när allt är för seent och ingenting! - absolut ingenting! mer kan göras... mer än att fundera på hur det vaar... hur det en gång var -
de eller den som är kvarlevande/överlendande kan ju kanske fundera - den som är död kan väl - vad jag tror mig om att kunna förstå - ej fundera - ej på det sätt som levande kan fundera iaf...
jag vet iaf att ingen kommer att sakna mig när jag dött - eftersom ingen ens nu när jag är i livet bryr sig om jag är levande eller ej... det är bara jag själv som bryr mig - är sort of tacksam för varje dag jag av nåd får vara vid liv - och dessutom ha lyxen att så här spontant uttrycka mig - det räcker för mig - för min livstillfredsställelse.... jag har liksom ingenting att som själslig varelse ge till någon überhaupt - det känns ibland som en liten besvikelse - men jag har vant mig vid inskten att det är bara så det äär... inget att fästa någon vikt eller betydelse vid...
jag önskar nu hänvisa till den kommentar jag just skrivit på min blogg 'keinerlei' under inlägget 'Jordens Dag' (ett inlägg jag fört över från 'gabis annex'...)
jag närvor ej heller på/vid min systers begravningsstund - (hon kremerades - askan i en minneslund) - den 22 april i lidköping... - närvor gjorde min svåger och hans och min systers tre barn och två barnbarn...
8 kommentarer:
precis som om begravning - 'begravelse' - skulle vara något viktigt - då när allt är deefinitivt sluutgilltigt för seent... (jag gick ej på min förstfödde sååns begraavning!)(skall jag schämmas för det faktummet? - det sakförhållandet! - das sachverhältnis! - skall jag schämmas för det faktum att jag ej hade kunnat vara en sådan mor för honom som jag borde ha varit?)(skall jag schämmas för en förmåga som jag ej har haft?)(kan jag hoppas att 'Gud' kan förlåta mig att min förmåga ej varit tillräcklig...!?) korr: man schämms väl inte för en förmåga man ej har haft - man schämms väl för att man ej haft den förmåga som man borde ha haft - som hade varit önskvärt att man hade haft - schämmas? - ska man schämmas? ... ska baara jaag i så fall schämmas?! - baara - eenbart - blott och baart - jag? var och en får väl gå till sig själv - rannsaka sig själv... innan det är dags för någon annan - ev några andra - att begrava en själv - då när allting deefintivit är för seent... dåå kan man göra 'räkenskap' med det som har vaarit - dåå: när allt är för seent och ingenting! - absolut ingenting! mer kan göras... mer än att fundera på hur det vaar... hur det en gång var -
de eller den som är kvarlevande/överlendande kan ju kanske fundera - den som är död kan väl - vad jag tror mig om att kunna förstå - ej fundera - ej på det sätt som levande kan fundera iaf...
jag vet iaf att ingen kommer att sakna mig när jag dött - eftersom ingen ens nu när jag är i livet bryr sig om jag är levande eller ej... det är bara jag själv som bryr mig - är sort of tacksam för varje dag jag av nåd får vara vid liv - och dessutom ha lyxen att så här spontant uttrycka mig - det räcker för mig - för min livstillfredsställelse.... jag har liksom ingenting att som själslig varelse ge till någon überhaupt - det känns ibland som en liten besvikelse - men jag har vant mig vid inskten att det är bara så det äär... inget att fästa någon vikt eller betydelse vid...
'insikten' i st f 'inskten'...
jag önskar nu hänvisa till den kommentar jag just skrivit på min blogg 'keinerlei' under inlägget 'Jordens Dag' (ett inlägg jag fört över från 'gabis annex'...)
jag närvor ej heller på/vid min systers begravningsstund - (hon kremerades - askan i en minneslund) - den 22 april i lidköping... - närvor gjorde min svåger och hans och min systers tre barn och två barnbarn...
ej heller närvor jag vid min svågers begravning på höstkanten förra året...
erland josephson blev född den 15 juni år 1923 och han passed away on february 25 of the year 2012...
Skicka en kommentar