fredag 18 mars 2016

rättigheter...

9 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"människans rättigheter... - här har jag bott sedan 1928 - sade erik - han sade det som ett slags besvärjelse - den här kvinnan som skulle tala med honom borde väl begripa att den som bott i ett hus i nära femtio år måste få bo kvar där - att det var hans rätt - och alltid har jag klarat mig själv - fortsatte erik - och alrdrig har jag legat det social till last - nehej - svarade socialassistenten - erik tyckte hon lät som om saken inte intresserade henne...

Marianne Johansson sa...

(correction: 'aldrig' i st f 'alrdig'... 'det sociala' i st f 'det social'...)

Marianne Johansson sa...

'och huset är mitt och marken med - sade erik - det är ingen som vill ta något från andersson - förklarade socialassistenten - men andersson är över åttio år och då är det inte så lätt att klara sig själv längre - och inga barn finns hemma som kan hjälpa till - andersson måste förstå att ... - min son arbetar i mjölby - upplyste erik - han ringer ibland - han brukar... - jaja - sade assistenten - jag vet det andersson - men om nu andersson blir sjuk eller råkar ut för något - då finns här ingen som kan hjälpa andersson - då... - jag har alltid klarat mig själv - envisades erik - jag har bott här sedan 1928 och aldrig har jag legat det sociala till last - han funderade ett ögonblick och klämde sedan för säkerhets skull i med sitt tredje argument ovanpå de andra två:

Marianne Johansson sa...

- och huset är mitt och marken med - socialassistenten gav upp - det går inte att argumentera med någon som bara tjatar om samma sak - som inte hör eller inte vill höra vad den andre säger - vi får hoppas att det går bra då - sade hon vagt - ingen tänker tvinga andersson... erik gav henne en tjurig blick - sedan vände han och gick mödosamt in i sitt hus - stängde dörren efter sig med en smäll som gav ett eko i bergen invid de knotiga skogar som famnade den fallfärdiga stugan...

Marianne Johansson sa...

- det var i början på hösten - det luktade fränt och ruttet ur de vattensjuka ängarna invid vägen - utblommat penninggräs stack upp bruna fröruskor ur dikesrenens snärjiga gräs - det fuktiga gruset frasade under hennes skor när hon gick kilometern ner till järnvägsstationen - tar man in dem på pensionärshemmet mot deras vilja gör man fel - tänkte hon - gamla människor som tvingas kan dö av sånt - och låter man dem vara och få som dom vill kan det också bli fel - 'åldring låg död fjorton dagar i enslig stuga' skriver tidningarna - och en oförskämd ung redaktör ringer upp och undrar varför man inte gjort någonting - 'men ni måste väl ändå ha insett att mannen var för gammal för att klarar sig själv?' - vad svarar man då? - att han bott där sedan 1928 och aldrig legat det sociala till last? att huset var hans och marken med? - att han var en tjurig gammal gubbe som det inte gick att tala med - att det hör till en fri människas rättigheter att få dö i ensamhet och ligga död i egen stuga i fjorton dagar om han vill! - människans rättigheter - tänkte hon när hon gick in i väntsalen - människans rättigheter..." /ur boken 'medmänniskor' - en bok utgiven år 1974 på 'hermods' - en bok - 'utgallrad' - som jag på munkebäcks bibliotek kom över så gott som gratis - dvs strax innan det biblioteket gick upp i det större gemensamma biblioteket i f.d. härlanda-fängelset...

Marianne Johansson sa...

mer än en gång har jag läst denna text... varje gång jag läser den blir jag liksom lika 'glad'... det är förbjudet enligt lag att utan tillstånd helt eller delvis mångfaldiga texten genom tryck - duplicering - stencilering - bandinspelning osv... trots detta har jag nu gjort detta! - jag har ej bett om tillåtelse hos upphovsrättsinnehavaren - dvs hermods... f'låt! es handelt sich um: 'ISBN 91-23-97561-X'... es handelt sich um sidorna 17 och 18... på sidan 16 finns en fin bild på en gammal man som sitter vid sin stuga... om det är en autentisk bild av personen i fråga - erik - född 1928 - det vet jag ej... men även denna bild - förutom själva texten - är oerhört taalande! - såsom jag ser och uppfattar det: värdefull!

Marianne Johansson sa...

'för att klara sig' i st f 'för att klarar sig'...

Marianne Johansson sa...

det handlar alltså om förståelse och/respektive - bristande sådan... det handlar om respekt och/eller bristande sådan.. jag för min del har visat bristande respekt för upphovsrättsinnehavarens rättigheter... blir det fängelse? eller vad blir det för straff? - jag - på gravens rand - who cares? man skulle oxå kunna se det som att jag gör reklam - uppskattande sådan - för detta som 'hermods' har i bok låtit komma till kännedom... enligt mig - så som jag uppfattar det - borde detta uppskattas... jag har själv vid något tillfälle på egen blogg formulerat det sålunda: jag tycker det borde handla om 'äldrerespekt' i st f 'äldreomsorg'... respekt - mänsklig respekt - är faktiskt - så som jag uppfattar det - något förmeer än det som kallas omsorg... man vill på ålderns höst - de 'sista ljuva åren' - ej bli förnedrad - bli sedd ner på - that's my view... men först när man själv kommit upp i åldrarna - och är sort of på gravens rand - mer eller mindre - kan man förschtåå detta... man får ej begära för mycket av sådana som ej levt tillräckligt länge och ej hunnit till gravens rand... det gäller för dessa sig på gravens rand sig befinnandes att visa överseende med sådana som ej - pga sin jämförelsevis - ringa ålder har hunnit lära sig så mycket om... om vad? - hur ska jag formulera mig... (?)

Marianne Johansson sa...

jean bolinder är författaren till boken i fråga: 'medmänniskor - en diskussion om humanitet'... han - jean bolinder - blev född i linköping år 1935... i en annan mycket innehållsrik bok som jag har i min ägo 'författaren själv - ett biografiskt lexikon av och om 1.189 samtida svenska författare' - utgiven av 'bra böcker' år 1993 - skriver även jean bolinder ganska utförligt om sej själv... det är alltså ej ett lägre antal än ett tusen ett hundra och åttio nio !!! författare som skriver om sej själva i denna mycket innehållsrika bok...