torsdag 15 juli 2010

beträffande dvorác...

Upplagd av kl.

4 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

´"toaletterna var igenslammade och tåget segade sig genom landskapet - hästdragna vagnar och bedagade bilar bakom fällda järnvägsbommar - blickar som följde honom där han hängde över det neddragna fönstret och andades in ett stycke östpastoral bakom järnridån - konduktören hade beslagtagit hans pass eftersom han inte haft västvaluta till transitavgiften genom bulgarien - inne i kupén satt hans nyvunna bekant och bekymrade sig för honom - sa att de aldrig skulle ge honom passet tillbaka - det löser sig hade han svarat - hon var slovenska - från ljubljana - slovenien - han smakade på namnet som på en ny maträtt - lät overkligt - första landet som höll på att bryta sig ur jugoslavien - på fragmentarisk tyska - engelska och franska hade de börjat tala med varandra - hon var några år äldre - hade en liten son hemma i ljubljana - violinist i en orkester - älskade sin gryende frihet men vågade inte tro - själv badade han bortskämt i den -

15 juli 2010 kl. 07:45
Marianne Johansson sa...

-de pratade musik - han hade lyssnat på dvorák hela våren - sjuan - åttan och nian - kunde dem som rockskivor - hon log sorgset - jo - dvorák var bra - slavisk - men du får inte tillbaka passet - de närmade sig gränsen mot jugoslavien och han återvände till kupén - där satt hon med hundra nervösa d-mark i handen - propsade på att han skulle ta pengarna - han vägrade - tänkte att det måste vara en stor summa för henne - enades till slut om att han sklle låna pengarna och skicka tillbaka lika mycket det första han gjorde när han var hemma - hon skrev ner sin adress och han fick sitt pass - bedyrade att hörde hon inte av honom var han död - kramades hejdå - när han kom hem och tömde rygsäcken var lappen borta - vände ut och in på alla fickor och böcker och synade desperat varje söm i säcken men ingenting och han kom inte ens ihåg hennes namn - ringde nummerupplysningen och fick växelnumret till ljubljanas konserthus - blev kopplad till en man och försökte beskriva sin räddande ängel men mannen skrattade bara - vet du hur många mörkhåriga violinister vi har här i huset? - dessutom finns det en annan orkester i staden -

15 juli 2010 kl. 07:54
Marianne Johansson sa...

- desperat författade han en efterlysning som han skickade till konserthuset med en vädjan om att någon skulle läsa upp brevet för orkestern inför en repetition - om det nu var rätt orkester - hösten kom - han lyssnade på dvorák och gick långsamma promenader längs ån om kvällarna - inget svar från ljubljana - hans brev hade väl hamnat i någon papperskorg - kring jul bestämde han sig för att kapitulera inför insikten att han var död i hennes värld - eller avfärdad som en opålitlig skitstövel från väst - visste inte vilket han föredrog" // Fredrik Sundh - Göteborgs-Posten - 'världens gång' - den 10 juni 2010.

15 juli 2010 kl. 07:59
Marianne Johansson sa...

'skulle' i st f 'sklle'...

15 juli 2014 kl. 16:24

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)