söndag 11 juli 2010

birro marcus...

Upplagd av kl.

4 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

dessa ord ur hans krönika i expressen den 2 september 2009: - 'det är då det slår mig - det förflutna är bara en annan sorts närvaro' - ja birro marcus - du är en filosof - så skulle jag vilja benämna dej...

11 juli 2010 kl. 13:40
Marianne Johansson sa...

jag kan ju lika gärna skriva av hela krönikan i fråga: "jag drömmer om mina vänner på nätterna - det är bara där vi träffas numera - i min dröm satt vi vid ett bord på en krog vid järntorget i göteborg när den fortfarande hette gillestugen och vi drack öl ur tunga glas med blå skepp på och vi talade om att bilda ett rockband och morgan tyckte vi skulle heta the christer petterssons och vi andra sade att det var ett grymt bra namn på ett rockband så det fick det bli - vi satte upp affischer över hela staden innan vi hade repat en enda gång - vi visste att vi skulle bli stjärnor - det är då det slår mig - det förflutna är bara en annan sorts närvaro - hösten 1990 ligger inte längre bakåt i tiden än förra veckan - tiden är en labyrint - jag överlevde med hjälp av mina vänner - sprit - droger och kärlek höll oss vid liv de där åren - ledan hotade att sluka oss som en sorts läskig skugga - vi höll oss undan - jag kan inte säga att jag saknar dem - jag tänker på dem ibland - som man tänker på en stad - en gata - eller en byggnad man skulle vilja se igen - jag skulle vilja strosa runt bland mina vänner i en park - jag skulle vilja se vad det blev av dem - jag har misslyckats med vänskap och kärlek i hela mitt liv - alla jag möter - talar med och lyssnar på berättar samma sak - hela sverige är fullt av misslyckade förhållanden - skilsmässor - otrohet - missbruk och sönderfall - jag tror inte det finns andra sätt än att misslyckas - det är som om villkoren redan är ett möblerat rum och en morgon (en klurig - läcker eller läskig gryning) knuffas vi in i det där rummet utan att veta hur man gör - vi försöker närma oss folk - vi ler och tar i hand - vi nickar med - vi höjer våra glas samtidigt och utbringar en skål för den fantastiska vänskapen och när vi kommer hem igen - till vårt eget liv - vårt eget sovrum och vår egen ångest - så sitter blickarna och vänskapen kvar i kläderna som vi drar av oss och hänger upp på galgar - som lik - som stympade mördade samvetsfåglar -"

11 juli 2010 kl. 13:54
Marianne Johansson sa...

"- sedan släcker vi lampan och vänder ryggen åt varandra - de där minuterna innan du somnar är skrämmande ärliga - det bor en sorts uppriktighet i det där varsamma - omfamnande mörkret - att bli lycklig (eller rättare få uppleva ögonblick av lycka) hänger mycket samman med hur lyhörda vi är mot de där minuterna innan vi somnar - för jag vet att det går - kärleken är ett motgift mot allting ont - det gäller bara att sansa sig en smula - ta avstånd från en del av det som förstör en - jag har varit på flykt så länge - jag har klippt banden till så mycket omtanke och kärlek att det läcker ljus ur mig - som vatten ur en kran - jag slutade dricka men kedjade fast missbruket som en fånge - ett monster - djupt inne i mig - nu har det hittat ut - nu kommer clownen med det blodiga leendet upp från källaren - det är väldigt - väldigt skrämmande och jag är räddare än jag någonsin varit förut - jag ljög tidigare i den här krönikan - jag skrev att jag inte saknar mina vänner - det är inte sant - jag saknar dem med en sorts innerlig och lågäld panik - som de första sekunderna när man fastnar i hissen i ett främmade trapphus - långsamt stegras skräcken - man rycker i dörrarna - trycker på nödknappen men ingen kommer - på avstånd kan man höra kärleksparen gå förbi på gatan utanför porten och inte ens ett skrik skulle få dem att bry sig" // Marcus Birro - krönika i expressen onsdagen den 2 september år 2009.

11 juli 2010 kl. 14:12
Marianne Johansson sa...

'lågmäld' i st f 'lågäld'...

11 juli 2014 kl. 08:27

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)