"kommando gudrun står mig upp i halsen - jag lever ännu i den naiva och romantiska föreställningen att jag styr över mitt eget liv - jag kan ärligt säga att jag alltid gått min egen väg - i hälsosamt äckel inför alla kollektiva uppkastningar omkring mig - i mitt arbete som författare har jag alltid ansett det högst nödvändigt att stå fri från alla kotterier - såväl kulturella (vilka är de värsta) som politiska och samhälleliga - som halvitalienare har jag ändå alltid sett mig som en del av den fria men också svartsynta svenska folksjälen - den som har sina rötter och hämtar näring ur missmodet - från ekelöf och boye och fram till nutida dystra själstolkare som winnerbäck och silverbullit -
- nu är tiderna som fritt verkande konstnär förbi - jag tillhör nämligen ett kollektiv - ett förtryckande sådant dessutom - att jag med en dåres envishet fortsätter att hävda mitt oberoende spelar ingen roll - det betyder i själva verket att det fördärvliga kollektivet - härskarordningen - existerar - eftersom jag lever mitt i denna ordning kan jag inte se den - alltså finns den - damernas logik är beundransvärd - alla håller med - likriktningen i tyckande och tänkande i det här landet är närmast total - ingen jävel - de må vara kvinnor och aldrig så vältaliga eller inflytelserika - ska komma och tala om för mig att jag tillhör ett fördärvligt - förtryckande patriarkat - om jag själv inte anser mig tillhöra det - jag anser mig ha tolkningsföreträde till mitt eget liv - om jag väljer att ställa mig vid sidan så är det vid sidan av jag står -
- det blir allt tydligare att det inte längre handlar om orättvisor - utan om den berusande och förföriska längtan efter makt - en del feminister beter sig som gollum på jakt efter härskarringen - makten har den makt man tillåter den att ha över en - jag tillåter inte den här skiten längre - den står mig upp i halsen - jag är less på att beskedligt böja på nacken för vissa damers missriktade ursinne - deras snedvridna logik och fåfänga maktlystnad -
- när en av den nya tidens allra argaste företrädare för denna nya rörelse - en söndagstevetyckande - plågsamt illitterat krönikör och åsiktsmaskin just i teve häver ur sig att 'nu fan är det krig mellan kvinna och man asså' blir min första reaktion inte att lägga ena benet över det andra och på politiskt korrekt manér humma med av rädsla för att stöta mig med någon - utan i stället att ta upp den där kastade handsken - räta på ryggen - se om någon mer är med mig och sedan samla trupperna - ställer man sig mitt i nyhetsflödet en enda dag går det inte en timme utan att något ska silas genom den nya tidens feministiska filter - alla verkar ha skrapat upp samma spår och där står stiftet och hackar -
- de sjunger falskt i samma kör om att ingenting görs - att allt går för långsamt - härskarringen tycks inte fort nog kunna göra dem belåtna och fördärvade - våga ens viska att ingenting sker till alla de marginaliserade grupper som inte har superhäftiga mediebrudar som sina talesmän (förlåt - taleskvinnor) - våga säga det högt till alla dem som aldrig får en chans och som inte ens kan drömma om att få helsidor i tidningen - timmar i teve eller spaltmil med egna krönikor - se dem i ögonen när ni har fräckheten att påstå att ni inte får gehör för era tankar och idéér - när i själva verket hela samhället är genomsyrat av dem -
- jag tror ni ler när ingen ser - ni har fått alla att dansa efter er stinkande pipa - hade jag varit kvinna och haft 'kommando gudrun' som möjlig företrädare - med balla södermalmsmorsor i hasarna - hade jag tagit mig en synnerligen välgörande tankepaus innan jag gett dem mitt stöd eller min röst - vad för gemensamt har jag med dessa människor? - kan det vara så att allt är en chimär - att många av motsättningarna är konstruerade - fabulerade av en ny feministisk elit som har som enda mål och mening att sno åt sig makten och inte skyr några medel för att nå den - jag är inte rädd för vare sig kvinnor eller män - däremot kan jag bli rädd när jag ser hur makten korrumperar - och makten är inte kvinnlig eller manlig - den bara är - som den är - fördärvlig -
- kommando gudrun kommer från ett parti och en rörelse som alltid varit bra på att splittra och splittras - enade vi stå men söndrade vi falla - heter det ju - kanske är det dags att starta ett mansparti eller - ännu bättre - ett vi-män-som-skriver-romaner-parti - kanske ett invandrarparti - ett hälften-invandrare-från-italien-parti och så vidare i all oändlighet tills vi gräver ner oss i vår egen bakgård och siktar på grannen med maskingevär för att den jäveln brutit sig ut ur grannskapets parti och startat eget - jag tänker inte längre vara en hjälpreda i det här sönderfallet - vem mer är med mig?" // Marcus Birro - författare.
8 kommentarer:
den 21 december år 2004 skrev marcus birro i aftonbladet - på debattsidan:
"kommando gudrun står mig upp i halsen - jag lever ännu i den naiva och romantiska föreställningen att jag styr över mitt eget liv - jag kan ärligt säga att jag alltid gått min egen väg - i hälsosamt äckel inför alla kollektiva uppkastningar omkring mig - i mitt arbete som författare har jag alltid ansett det högst nödvändigt att stå fri från alla kotterier - såväl kulturella (vilka är de värsta) som politiska och samhälleliga - som halvitalienare har jag ändå alltid sett mig som en del av den fria men också svartsynta svenska folksjälen - den som har sina rötter och hämtar näring ur missmodet - från ekelöf och boye och fram till nutida dystra själstolkare som winnerbäck och silverbullit -
- nu är tiderna som fritt verkande konstnär förbi - jag tillhör nämligen ett kollektiv - ett förtryckande sådant dessutom - att jag med en dåres envishet fortsätter att hävda mitt oberoende spelar ingen roll - det betyder i själva verket att det fördärvliga kollektivet - härskarordningen - existerar - eftersom jag lever mitt i denna ordning kan jag inte se den - alltså finns den - damernas logik är beundransvärd - alla håller med - likriktningen i tyckande och tänkande i det här landet är närmast total - ingen jävel - de må vara kvinnor och aldrig så vältaliga eller inflytelserika - ska komma och tala om för mig att jag tillhör ett fördärvligt - förtryckande patriarkat - om jag själv inte anser mig tillhöra det - jag anser mig ha tolkningsföreträde till mitt eget liv - om jag väljer att ställa mig vid sidan så är det vid sidan av jag står -
- det blir allt tydligare att det inte längre handlar om orättvisor - utan om den berusande och förföriska längtan efter makt - en del feminister beter sig som gollum på jakt efter härskarringen - makten har den makt man tillåter den att ha över en - jag tillåter inte den här skiten längre - den står mig upp i halsen - jag är less på att beskedligt böja på nacken för vissa damers missriktade ursinne - deras snedvridna logik och fåfänga maktlystnad -
- när en av den nya tidens allra argaste företrädare för denna nya rörelse - en söndagstevetyckande - plågsamt illitterat krönikör och åsiktsmaskin just i teve häver ur sig att 'nu fan är det krig mellan kvinna och man asså' blir min första reaktion inte att lägga ena benet över det andra och på politiskt korrekt manér humma med av rädsla för att stöta mig med någon - utan i stället att ta upp den där kastade handsken - räta på ryggen - se om någon mer är med mig och sedan samla trupperna - ställer man sig mitt i nyhetsflödet en enda dag går det inte en timme utan att något ska silas genom den nya tidens feministiska filter - alla verkar ha skrapat upp samma spår och där står stiftet och hackar -
- de sjunger falskt i samma kör om att ingenting görs - att allt går för långsamt - härskarringen tycks inte fort nog kunna göra dem belåtna och fördärvade - våga ens viska att ingenting sker till alla de marginaliserade grupper som inte har superhäftiga mediebrudar som sina talesmän (förlåt - taleskvinnor) - våga säga det högt till alla dem som aldrig får en chans och som inte ens kan drömma om att få helsidor i tidningen - timmar i teve eller spaltmil med egna krönikor - se dem i ögonen när ni har fräckheten att påstå att ni inte får gehör för era tankar och idéér - när i själva verket hela samhället är genomsyrat av dem -
- jag tror ni ler när ingen ser - ni har fått alla att dansa efter er stinkande pipa - hade jag varit kvinna och haft 'kommando gudrun' som möjlig företrädare - med balla södermalmsmorsor i hasarna - hade jag tagit mig en synnerligen välgörande tankepaus innan jag gett dem mitt stöd eller min röst - vad för gemensamt har jag med dessa människor? - kan det vara så att allt är en chimär - att många av motsättningarna är konstruerade - fabulerade av en ny feministisk elit som har som enda mål och mening att sno åt sig makten och inte skyr några medel för att nå den - jag är inte rädd för vare sig kvinnor eller män - däremot kan jag bli rädd när jag ser hur makten korrumperar - och makten är inte kvinnlig eller manlig - den bara är - som den är - fördärvlig -
- kommando gudrun kommer från ett parti och en rörelse som alltid varit bra på att splittra och splittras - enade vi stå men söndrade vi falla - heter det ju - kanske är det dags att starta ett mansparti eller - ännu bättre - ett vi-män-som-skriver-romaner-parti - kanske ett invandrarparti - ett hälften-invandrare-från-italien-parti och så vidare i all oändlighet tills vi gräver ner oss i vår egen bakgård och siktar på grannen med maskingevär för att den jäveln brutit sig ut ur grannskapets parti och startat eget - jag tänker inte längre vara en hjälpreda i det här sönderfallet - vem mer är med mig?" // Marcus Birro - författare.
Skicka en kommentar