torsdag 22 juli 2010

hur snart är allt förbi...

4 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"vilhelm ekelund (1880-1949) föddes i stehag i skåne och var son till en smed - miljön vid ringsjöarna mitt i skåne blev - såväl i hans liv som i hans diktning - ett landskap han ofta återvände till - det var denna natur han längtade till under studentåren i lund och studieåren utomlands - i de nya miljöerna kände ha sig ständigt som en främling - endast 19 år gammal debuterade han tillsammans med tre andra poeter - därefter kom sju diktsamlingar i rask följd på sex år - vilhelm ekelund följde inte i de stora nittiotalspoeternas spår - han var romantiker på många sätt men han hämtade sin inspiration främst från de klassiska romerska och grekiska diktarna - hans stil var mycket mer bunden och sträng än frödings och karlfeldts ordrika - berättande poesi - många av hans dikter är korta och till synes enkla -

Marianne Johansson sa...

- genom bilderna från den skånska naturen kunde han förmedla en oftast dyster och längtande sinnesstämning - naturen är besjälad - dikten 'det första vårregnet' ('syner' 1901) kunde ha varit en ljus dikt - efter den 'döda' årstiden - efter sömnen i naturen - kommer åter livet - vattnet är ofta symbolen för liv - för ekelund är det annorlunda - himlen gråter - det vilar en tung stämning över dikten - naturen återspeglar hans eget själstillståd - det kommer igen även i dikten 'ro' ('melodier i skymning' 1902) - livet - den svåra dagen - börjar närma sig sitt slut - livet har varit tungt - men nu väntar stillhet och klarhet - jordelivet är en väntan - en lektion i tålamod - i dikten - 'aldrig kan själens längtan stillas' ('havets stjärna' 1906) finner man samma tema - själen vet innerst inne att jordelivet inte är på riktigt - inget på jorden kan dämpa dess oro - i andra dikter - t ex 'sandhammarn' ('böcker och vandringar' 1910) låter han en kuststräcka bli symbol för längtan och ro - här - bland sanddynera kan han vandra och känna tröst - speciellt om hösten - då hela naturen bereder sig för vila - vilhelm ekelund tillhör inte de mest kända svenska poeterna - delvis hör det samman med att han kom som en avvikare bland nittiotalisterna - han var inåtvänd - symbolisk - europeisk - klassisk och dyster i sin stämning när det var på modet att vara provinsiell - mystisk och i stilen obunden från förebilder - skönhetsdyrkan - rik ornamentik och en dragning till det monumentala - såväl i stilen som i innehållet karakteriserar nittiotalisterna - ekelund var stram och sparsam - det bristande gensvaret från samtidens publik ledde också till att han övergav poesin för prosan (essayer och aforismer) - ekelund har mer gemensamt med äldre svenska diktare som stagnelius (1793-1823) och med de stora tyska diktarna under 1800-talet (goethe - george - hölderlin) och senare även med amerikanen emerson - under vissa perioder stod han också under starkt inflytande från nietzsche - som exempel på detta kan nämnas dikten 'lunaria' ('dithyramber i aftonbland' - 1906) - dikten finns analyserad i 'lyrisk tidsspegel' (gleerups - 1967) - det svenska namnet för lunaria är 'månviol' - det är en hög växt - som växer ensligt i skugga - dikten beskriver skillnaden mellan denna 'heroiska' växt och myllret av triviala blommor i solskenet - ekelund förhärligar lunarian och antyder till och med att den talar med stjärnorna-

Marianne Johansson sa...

'ro': - 'den svåra dagen redan - nu lutar mot sitt fall - en dunkel sky - där nedan - är himlen klar och kall - min själ - var tröst - var stilla - mitt hjärta - kväv ditt skri! - hur snart blir allting stilla - hur snart är allt förbi'

Marianne Johansson sa...

ovanstående ur boken 'sju svenska diktare' - av mats nilsson och ingemar svantesson - utgiven på lt:s förlag år 1985.