"makthavare brukar sällan vara särskilt intresserade av dikt - vanligast är att makten avänder dikten i form av ett behändigt citat för att garnera sina egna yttranden - ungefär som andra tiders och andra länders makthavare använder citat ur bibeln eller koranen för att försöka göra troligt att gud välsignat deras senaste åtgärd - makten tycker inte om dem som anser sig veta sanningen om sådant som makten vill tiga med - sanningssägare som journalister eller jurister eller fackföreningskämpar eller politiska aktivister kan man i somliga länder beskylla för förräderi och uppvigling och kasta i fängelse - i andra länder klassificerar man dem som svåra att samarbeta med och avskedar dem därför - eller som inte underhållande nog - därför måste vi tyvärr tacka nej till den artikel du erbjuder oss eller det teveprogram du föreslår -
- men vad gör makten med en författare som fantiserar ihop en historia som sägs vara berättad av en upptäcktsresade vid namn gulliver - fastän allt som händer honom i lilleputtarnas och jättarnas länder tycks likna england? - och vad gör man med en diktare som sjunger maktens lov - fast med så tvetydiga ord att folk skrattar? - dikt och makt trivs sällan i varandras sällskap - friheten är så viktig för dikten - att om den tvingas tjäna ärenden som kan vara hur goda som helst - främja förståelse mellan människor - skydda barnen - propagera omsorg om natur och miljö - reagerar den förr eller senare med att ifrågasätta - ja till och med håna dessa syften - man kan inte räkna med att dikten alltid står i det godas tjänst - bara med att dikten inte står i n å g o n s tjänst - är det större att tänka rätt än att tänka fritt? - frågeställningen är falsk - eftersom det enbart är genom att tänka fritt som vi har någon chans att tänka rätt - erfarenheten visar att dikt ändå brukar hamna på toleransens och humanismens sida - därför att det är i den miljön den kan andas mest fritt" // ur boken 'lust att skriva' av lars åke augustsson - utgiven år 2002 på ordfronts förlag.
2 kommentarer:
"makthavare brukar sällan vara särskilt intresserade av dikt - vanligast är att makten avänder dikten i form av ett behändigt citat för att garnera sina egna yttranden - ungefär som andra tiders och andra länders makthavare använder citat ur bibeln eller koranen för att försöka göra troligt att gud välsignat deras senaste åtgärd - makten tycker inte om dem som anser sig veta sanningen om sådant som makten vill tiga med - sanningssägare som journalister eller jurister eller fackföreningskämpar eller politiska aktivister kan man i somliga länder beskylla för förräderi och uppvigling och kasta i fängelse - i andra länder klassificerar man dem som svåra att samarbeta med och avskedar dem därför - eller som inte underhållande nog - därför måste vi tyvärr tacka nej till den artikel du erbjuder oss eller det teveprogram du föreslår -
- men vad gör makten med en författare som fantiserar ihop en historia som sägs vara berättad av en upptäcktsresade vid namn gulliver - fastän allt som händer honom i lilleputtarnas och jättarnas länder tycks likna england? - och vad gör man med en diktare som sjunger maktens lov - fast med så tvetydiga ord att folk skrattar? - dikt och makt trivs sällan i varandras sällskap - friheten är så viktig för dikten - att om den tvingas tjäna ärenden som kan vara hur goda som helst - främja förståelse mellan människor - skydda barnen - propagera omsorg om natur och miljö - reagerar den förr eller senare med att ifrågasätta - ja till och med håna dessa syften - man kan inte räkna med att dikten alltid står i det godas tjänst - bara med att dikten inte står i n å g o n s tjänst - är det större att tänka rätt än att tänka fritt? - frågeställningen är falsk - eftersom det enbart är genom att tänka fritt som vi har någon chans att tänka rätt - erfarenheten visar att dikt ändå brukar hamna på toleransens och humanismens sida - därför att det är i den miljön den kan andas mest fritt" // ur boken 'lust att skriva' av lars åke augustsson - utgiven år 2002 på ordfronts förlag.
Skicka en kommentar