"junot diaz prisade roman är väldigt amerikansk i negativ mening - 'oscar waos korta förunderliga liv' av junot diaz har belönats med litterära priser i usa men jag måste för min del tycka att romanen är väldigt amerikansk i negativ mening - en finlitterär bästsäljare ska ju där gärna vara vilda skrönor om folk med konstiga namn och udda intressen - realismen ska vara magisk och hjältarna charmigt etniska - fast nu kan inte alla vara thomas pynchon eller ens john irving - hos junot diaz finns varken ett språk eller en intrig som riktigt engagerar - man förstår inte varför man ska följa titelpersonens inte så särskilt förunderliga liv - denne är för övrigt så nördig att man om man mött honom i det verkliga livet hade börjat springa i motsatt riktning -
- i dominikanska republiken kallas förbannelser 'fukú' och sådant kan en författare hänvisa till om han inte vill leta efter historiska och ekonomiska förklaringar på de olyckor som drabbar folk - oscar hemsöks av svårartad 'fukú' - för han är inte alls en sådan där kvinnokarl som dominikanska män ska vara - han väger 110-120 kilo - beroende på hur deprimerad han är - hans intressen är fantasy - sciencefiction och rollspel - han gillar star wars och tolkien och det där smittar av sig på prosan där det ofta talas om jedikonster och härskarringar - kvinnorna bryr sig förstås inte om oscar - vilket väl inte hade gjort något om han för sin del enbart varit uppslukad av sina författardrömmar - men saken är den att oscar ständigt blir förälskad - så han har det inte lätt den stackars nörden -
- behållningen för mig blir de fotnoter där författaren fantasifullt spyr galla över monstret trujillo - den dominikanska republikens diktator - trujillo är känd för att han gav sig rätten att deflorera alla vackra oskulder han kom åt - det var för honom en ren maktdemonstation - om detta har mario vargas llosa berättat i 'bockfesten' en roman som med sin stramhet och sitt mänskliga allvar förstås ter sig oändligt överlägsen i detta sammanhang." // Johan Dahlbäck - Göteborgs-Posten - den 6 februari 2009.
3 kommentarer:
"junot diaz prisade roman är väldigt amerikansk i negativ mening - 'oscar waos korta förunderliga liv' av junot diaz har belönats med litterära priser i usa men jag måste för min del tycka att romanen är väldigt amerikansk i negativ mening - en finlitterär bästsäljare ska ju där gärna vara vilda skrönor om folk med konstiga namn och udda intressen - realismen ska vara magisk och hjältarna charmigt etniska - fast nu kan inte alla vara thomas pynchon eller ens john irving - hos junot diaz finns varken ett språk eller en intrig som riktigt engagerar - man förstår inte varför man ska följa titelpersonens inte så särskilt förunderliga liv - denne är för övrigt så nördig att man om man mött honom i det verkliga livet hade börjat springa i motsatt riktning -
- i dominikanska republiken kallas förbannelser 'fukú' och sådant kan en författare hänvisa till om han inte vill leta efter historiska och ekonomiska förklaringar på de olyckor som drabbar folk - oscar hemsöks av svårartad 'fukú' - för han är inte alls en sådan där kvinnokarl som dominikanska män ska vara - han väger 110-120 kilo - beroende på hur deprimerad han är - hans intressen är fantasy - sciencefiction och rollspel - han gillar star wars och tolkien och det där smittar av sig på prosan där det ofta talas om jedikonster och härskarringar - kvinnorna bryr sig förstås inte om oscar - vilket väl inte hade gjort något om han för sin del enbart varit uppslukad av sina författardrömmar - men saken är den att oscar ständigt blir förälskad - så han har det inte lätt den stackars nörden -
- behållningen för mig blir de fotnoter där författaren fantasifullt spyr galla över monstret trujillo - den dominikanska republikens diktator - trujillo är känd för att han gav sig rätten att deflorera alla vackra oskulder han kom åt - det var för honom en ren maktdemonstation - om detta har mario vargas llosa berättat i 'bockfesten' en roman som med sin stramhet och sitt mänskliga allvar förstås ter sig oändligt överlägsen i detta sammanhang." // Johan Dahlbäck - Göteborgs-Posten - den 6 februari 2009.
Skicka en kommentar