torsdag 8 juli 2010

renzo aneröd i gratistidningen 'city' av den 10 sept 2007

Upplagd av kl.

6 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

relaterat till mej själv kan jag säga att jag vet hur svårt det var för min hos mig då boende son på 90-talet - han som nu ligger i graven som en direkt följd därav...

8 juli 2010 kl. 09:19
Marianne Johansson sa...

"deras vackra dröm gick i kras - den skildring som berör djupast i peter birros tv-serie 'upp till kamp' är den mellan hamnarbetarpappan och hans son tommy - pappan är en hederlig sosseknegare som är ett med folkhemmet och arbetarrörelsen - en sån pappa som många från arbetarklassen känner igen - jag känner igen honom i min far som han en gång var - men främst från min farfar som var fackligt aktiv sosse - farfar hade turen att leva i tidsperioden när fattiga människor kunde klättra sig fram till fackliga poster - jag har fortfarande kvar en raspig skiva med tal av tage erlander efter honom - klyftan mellan makten och arbetarna verkade vara betydligt mindre på den tiden - farmor som var statarbarn brukade skriva till statsministrarna för att tala om när hon ansåg något vara fel i politiken - ett bevis på närheten - på nittiotalet slutade hon med brevskrivandet - närheten mellan folket och makten var bruten -

8 juli 2010 kl. 09:26
Marianne Johansson sa...

- min morfar jobbade i hamnen i förtio (=fyrtio) år som svetsare - han var mer en rebell - gammal tatuerad sjöman och kommunist till sin död - han hade dock inte mycket gemensamt med 68-vänsterns postkoloniala svammel utan för honom handlade det om att arbetarklassen skulle styra landet - punkt. - därför ser jag hamnarbetarhistorien i 'upp till kamp' som själva kärnan i serien - jämför med den värdelösa filmen 'tillsammans' av moodysson som handlade om de värsta medelklasstollarna från proggtiden - de som gör att jag avskyr 68-vänstern för att de kidnappade socialismen från arbetarklassen (hur ofta hör man överklassmannen och socialisten jan guillou tala om arbetarklassen?)-

8 juli 2010 kl. 09:32
Marianne Johansson sa...

- sedan kan hela sveriges kulturskribenter genom 'upp till kamp' minnas sin egen ungdom när de lekte revolutionärer och sålde vietnambulletiner på journalisthögskolan - jag bryr mig inte om dem - för mig är serien ett bitterljuvt mästerverk där man kan ana vad som komma ska - högervågen på åttiotalet och hamnnedläggningarna som skapade så mycket tragedier i göteborg där tidigare stolta arbetare kastades ut i en förnedrande tillvaro av alkoholmissbruk medan deras ungar skulle in i vuxenvärlden i nittiotalskrisens helvete -

8 juli 2010 kl. 09:37
Marianne Johansson sa...

- jag ser uppföljningen till 'upp till kamp' framför mig - barnbarnen till hamnarbetarpappan blir nazister av rent hat över samhällets svek medan eriks barn - seriens överklasskille - drömmer sig bort till pappans 68-historier och blir antiglobaliseringsvänster medan de väntar på att få skriva på landets kultursidor -

8 juli 2010 kl. 09:40
Marianne Johansson sa...

- tiden vi lever i nu är sorglig och absurd - men desto viktigare att skildra - ett steg på vägen till att förstå dagens problem är att följa 'upp till kamp' och efter det tänka på vad den generationen skapade - för det är de som styrt landet i trettio år - och verkligheten vi lever i idag är ett arv från dem - ett arv där deras vackra dröm blev till ett splittrat klansamhälle" // Renzo Aneröds krönika i tidningen 'city' (gt-'emanerad') måndagen den 10 september år 2007 - denna gratistidning är ju numera - sen drygt ett par år - eller nåt sånt - nerlagd - liksom f ö även den aftonbladet-'emanerade' gratistidningen 'punkt.se'... (då - för ca 3 år sen - fanns totalt tre gratistidningar här i göteborg - numera finns endast en kvar - nämligen metro...)

8 juli 2010 kl. 09:52

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)