torsdag 22 juli 2010

ska man skratta eller gråta...

15 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

- var sak på sin plats... - you tube's 'plats' är i alla fall på min 'plats' = min blogg - det är ju ingen som vågar eller vill skriva på min blogg - därför får jag hämta in från annat håll - har alldeles själv kommit på att man 'går ner' och trycker/klickar på 'dela' - då kommer 'blogger'-symbolen upp - då 'klickar' jag på den - och publicerar - så enkelt är det - inte bara från 'nisses funderingar' och hans därpå att återfinnandes musikinslag från you tube - utan även maja lundgren - har - liksom jag - kommit på detta - av misstag har jag klickat på maja lundgrens blogg 'dela' - så 'hennes' kom upp på min blogg - kanske var det det hon menade med 'var sak på sin plats' -

Marianne Johansson sa...

- skratta eller gråta - ska man skratta eller ska man gråta? - kanske både och - med jämna mellanrum - det är väl mänskligt att skratta - det är väl mänskligt att gråta -

Marianne Johansson sa...

"wann weinen männer?" - ett föredrag - eller en föreläsning - betitlat så - hållet av docent dieter krohn på tyska inst på stora nygatan en gång - (var det kanske maj 1984?) - det var då olika professorsaspiranter skulle visa upp sina förmågor i aulan därstädes - sen - år 1986 - när jag hade tagit mej in på c-nivån trots att jag ej blivit klar med b-nivån - hade struntat i grammatik-tentan därstädes - så föreslog jag på ett seminarium att jag skulle skriva en 3-betygsuppsats betitlad 'wann scheiben frauen?' till dieter krohn - som ej hade blivit professor då vid den tiden i göteborg (numera är han visst det i stället i upsala) - jämte den som verkligen blev professor - en med efternamnet andersson - kommandes från umeå universitet - detta mitt förslag 'wann schreiben frauen' föll ej i smaken hos herrarna - krohn och andersson - jag blev i stället av krohn föreslagen att skriva 'kafkas die verwandlung' - jag frågade krohn senare om det var innebörden av själva förvandlingen jag skulle skriva om - själva fenomenet - nej det var det inte sa han - det var bara det rent språkliga jag skulle skriva om - det blev inget av detta - jag blev i stället spårvagnsförare - så kan det gå... (som sagt - ska man skratta eller gråta?)

Marianne Johansson sa...

jag kommer ihåg att prof andersson sa att en sådan uppsats med det ämnet skulle väl snarare höra hemma på c-nivån...

Marianne Johansson sa...

förlåt jag skrev fel - 'skulle väl snarare höra hemma på d-nivån' - skulle det stå - det var faktsikt så han sa - precis som om jag skulle kunna ta mej så långt som att kunna skriva en doktors-avhandling???????!!!!!!

Marianne Johansson sa...

- nej - med mitt psyke kan jag inte ta mej nånstas - han krohn var ju med i hamburg - och han såg ju hur euforisk jag var - han hade i sin tidiga karriär inom universitetsvärlden i hamburg visst läst psykologi - så han förstod väl en del ...

Marianne Johansson sa...

men jag hade iaf skrivit översättningsprovet på c-nivån och fått vg i betyg - och krohn hade på baksidan av det kuvertet i vilket betyget låg skrivit med rödpenna att jag skulle börja på c-nivån - att det alltså var ok - trots att jag inte brytt mej om att göra tentan i grammatik på b-nivån - det var i mitt tycke för urtråkigt...

Marianne Johansson sa...

mitt psyke var alltså inte så som det borde vara - katastrof i mitt personliga liv - fått 'sparken' från ab pegol - inte fått ha mina barn hos mig ..... katastrof helt enkelt ...

Marianne Johansson sa...

ht 1986 tror jag det var - alltså ett par månader innan jag började min 7 veckors betalda spårvagnsförarutbildning - skrev jag in mej på engelska inst vid göteborgs univ - var där ca 3 ggr och lyssnade på en kvinnlig docent som pratade om engelsk litteratur - jag hade alltså på ngt sätt blivit desperat - men eftersom det var kris med barnen - men ändå inte 100%ig kris - för jag fick komma till donsö till barnen då vid den tiden - eller hur var det nu igen ? - jag fick väl inte komma ut - så var det ju - när det blev klart med karin från stockholm och hon flyttade till donsö så var jag portad totalt - till 100% -

Marianne Johansson sa...

jag tog alltså inga studielån - när jag läste tyska på kvällstid hade jag ju anställning på kontor - sen efter det att jag fått sparken -men det skulle enligt veden låta att jag sagt upp mej själv - så fick jag en liten ersättning från htf - men inte med en gång - för jag hade ju sagt upp mej själv - och inte var det speciellt mycket - eftersom jag efter min återgång i arbete efter att ha varit hemma och fött två barn med ett drygt års mellanrum - endast arbetade 3 dagar i veckan - pengarna räckte att betala hyran ungefär - men efter ett tag sålde min syster - och jag - huset - våra föräldrars - som stått som dödsbo alltsedan min mor dog mars 1975 - och då fick jag plötsligt pengar så jag kände det som att jag kunde väl ägna mig åt självstudier - jag behövde inte söka jobb - när pengarna började ta slut sökte jag mig alltså till spårvägen och kom in tack vare att jag satt ett kryss på fel ställe - jag uppgav att jag aldrig i hela mitt liv haft några psykiska problem - stämde ju inte - jag hade varit sjuk i stockholm 1963 - men vad gör man inte - jag måste ju betala underhåll till mina två barn...

Marianne Johansson sa...

'wann schreiben frauen' - ej 'wann scheiben frauen'...

Cici sa...

Du skriver bra när du berättar om ditt liv, och jag förstår att det har inte varit lätt alla gånger.

Marianne Johansson sa...

jasså! - tack cici! - först nu fick jag se denna din kommentar! - först nu! - från det ena till det andra - sen några dar så har jag blivit portad på you tube - kan alltså ej längre föra över från you tube till min blogg - det är därför jag håller på så här och går tillbaka till det jag skrev förra året och för över det till dags dato - en repitition helt enkelt - det kanske inte skadar - och sanmtidigt kan jag kommentera uifrån hur jag känner det i dagsläget...

Marianne Johansson sa...

'repetition' i st f 'repitition' - 'samtidigt' i st f 'sanmtidigt'...

Marianne Johansson sa...

först nu ser jag denna faktiskt empatiska kommentar från cici - hon med efternamnet lindgren - och som har bloggen 'byrackan'... jo - tydligen - redan den 27 sept år 2011 såg jag ju kommentaren oxå... men tydligen ej då strax efter det hon skrivit den... jag är ej van - bortskämd med - att någon vill skriva på min blogg - och dessutom i empatiska ordalag...