tisdag 2 november 2010

djupt bekymrad...

Upplagd av kl.

8 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"när humaniora blir en parentes - håller humanioran på att förvandlas till en parentes i universitetsvärlden? - tomas forser - professor i litteraturvetenskap - är djupt bekymrad över utvecklingen inom det svenska utbildningsväsendet: - det går en essä genom den internationella vetenskapsvärlden - 'times literary supplement' och norska 'morgenbladet' har publicerat den - författaren är filosofen martha c nussbaum och den handlar om den radikala utförsäljning av humaniora som nussbaum talar om som en global utbildningskris - i land efter land kan vi se mönstret - humanvetenskapernas kritiska medborgarideal sätts på undantag och kortsiktig nytta blir utbildningspolitikens överordnade mål - i den processen kommer humanvetenskapernas själva anda med dess undersökande inlevelse och alternativa kunskapsbilder i kläm - och det i en tid där livsproblemen är av globalt slag och där de avgörande samtidsfrågorna kräver historia - kulturell och politisk förståelse för att svaren skall hålla - det vill säga självreflektion _ sokratisk ödmjukhet och insisternade på att allt kan tänkas på nytt och annorlunda - det är själva demokratin som hotas när humaniora svälts ut - hävdar nussbaum - 'not for profit - why democracy needs the humanities' heter hennes kommande bok -

2 november 2010 kl. 10:50
Marianne Johansson sa...

- så långt är detta deklarationer på retorisk nivå - de flesta av oss respekterar idealen - men vad gör stat och samhälle för att förverkliga dem? - och hur hanterar de akademiska institutionerna ödesfrågorna? - hur organiserar de sig för att göra sina elever och forskare medborgerligt användbara i stället för bara marknadsinriktat anställbara? - nyss kom ett inlägg av en som haft tid och tjänst för att reflektera över detta - bo sundqvist - professor i fysik vid uppsala universitet men också lärosätets rektor mellan 1997 och 2006 - har tagit ett samlat grepp över verksamheten i boken 'svenska universitet - lärdomsborgar eller politiska instrument?' - som naturvetare reserverar han sig för att hans perspektiv och exempel inte i första hand gäller humanioras ställning - men boken försöker lägga ett generellt perspektiv på den akademiska uppgiften med dess ideal och villkor - sundqvist resonerar om de nödvändiga villkor som måste finnas för att en kreativ universitetsmiljö skall skapas - ytterst handlar de därför också om humanioras roll och plats - flera av sundqvists iakttagelser och påståenden borde fortlöpande diskuteras - hans utgångspunkt är i sig tankeväckande - under det sena 1900-talet blev universitet i sverige ett massuniversitet - nu handlar det om 300 000 studenter där det för 50 år sedan fanns 10 000 - och förstås också om en lärarstab som vuxit proportionellt med tillhörande administrativ expansion - inget talar för att staten kommer att kunna avsätta de medel som detta nya universitet behöver - behöver om dessa snart halva miljonen studenter skall få en högkvalitativ utbildning av det slag som tidigare akademisk skolning mestadels innebar - nu handlar det om nya studenter som lämnat gymnasierna med i alltför många fall stora kunskapsluckor och allmänt dåligt rustade för högre utbildning - självklart gymnasifieras verksmheten när den otillräckliga resurstilldelningen dessutom är direkt relaterad till antalet examinerade studenter - ökad genomströmning ger mer pengar till verksamheten - det gäller alltså inte bara för studenten att klara sig - det gäller också för institutionerna och studierektorerna - ribban måste läggas så lågt att nästan alla klarar att hoppa - den här kvalitetsdevalveringen skapar ett samtida moment 22 - efter en otillräcklig gymnasieutbildning skall på alltför kort tid bland annat kommande gymnasielärare utbildas på universiteten - planet fortsätter slutta - dessa materiellt grundläggande problem har lett till krav på en effektivitetsideologi som saboterar den atmosfär för kunskapssökning som sedan språkforskaren och filosofen wilhelm von humboldts 1800-talsdagar varit åtminstone en läpparnas bekännelse på universiteten - rationaliseringar av verksamheten har pågått sedan 70-talet - bildning - lärdom och tolkningar av det förflutna har definitivt inte varit ledstjärnor för de åtgärderna - i ställer hämtar man inspiration och ledningsformer från företagsvärlden och tänker snart företag - kund och marknad i stället för universitet - och ekonomi i stället för samhälle - ekonomisk tillväxt blir krav på verksamheter som borde mätas med andra mått och där kvalitet inte kan redovisas i profit - kunskap måste säkras i en osäker och prövande process - om inte blir det annars mest plattityder och redan insedda förhållanden som kan garanteras -

2 november 2010 kl. 11:14
Marianne Johansson sa...

- och det är bara universiteten själva som ytterst kan avgöra kvaliteten på och meningen med forskning och utbildning - den som själv inte är skolad kan vare sig certifiera eller underkänna fysikernas eller historikernas vetenskapliga resultat - bo sundqvist är tydlig om detta - det betyder också att han är för det som brukar kallas 'kollegial' organisation av den akademiska miljön - det vill säga en platt struktur där kritik - självkritik - prövning och prestigelös diskussion är krav utan förbehåll - i stället för toppstyrning och ledarchefer - men lika sympatiskt inställd som man kan vara till dessa försök att slå fast förutsättningar för en akademisk utbildning och forskning - lika frågande kan man ställa sig till om inte dessa garantier redan har upphört att gälla - i så fall varnar sundqvist för en utveckling som redan har skett -

2 november 2010 kl. 11:46
Marianne Johansson sa...

idealbilden av den prestigelösa kollegialiteten är det inte många vare sig bland doktorander eller forskare i hårdnande konkures om humanioras fakultetsanslag eller exerna medel som känner igen sig i - seminariekulturen i en hårt trängd verksamhet kännetecknas inte av öppenhet och generositet utan snarare av missunnsamhet - rädslor och konformism - man får vara bra förljugen eller rädd för att inte inse det - strukturen heter inte jämställdhet och jämlikhet utan över- och underordning med tillhörande byråkratisering och administrativ tillväxt - de sammanslagningar av institutioner som nu sker runt om på landets universitet har eventuellt på sikt sina ekonomiska poäng men skapar problem för seminariekulturen - hur skall den vetenskapliga debatten kunna föras produktivt tvärs över tidigare fasta ämnesgränser med skilda diskurser och teoritraditioner? - risken för språkförbistring och dilettantism är stor - och hur skall institutionsledningarna kunna ha den ämnesöverblick och det beslutsunderlag som gör dem skickade att vara de främsta bland de bästa på område de varken forskat eller utbildats i -

2 november 2010 kl. 11:54
Marianne Johansson sa...

- det är en bekymrad professor och före detta universitetsrektor som ser hur tecknen samlar sig och de humboldtska idealen ersätts av ett ledarsskapstänkande som har mycket litet med traditionella akademiska värden att göra - den akademiska friheten begränsas av att seminariekulturen eroderat i tider av nedskärningar men också av att staten kontrollerar vad som skall sägas vara kvalitet på grundutbildningsnivå - när fler studenter skall utbildas utan att medelstilldelning ökas proportionellt blir det allt svårare att syresätta undervisningen med aktuell forskning - hårt ansträngda lärare får inte möjligheter att hålla sig a jour med ämnets inre debatt och teoretiska utveckling - det nära sambandet mellan forskning och utbildning som sundqvist - och vi alla - ser som den akademiska verksamhetens signatur har lösts upp - disputerade forkare hamnar på undervisningstjänster där de har stora svårigheter att hålla kontakt med sin vetenskap -

2 november 2010 kl. 12:10
Marianne Johansson sa...

bo sundqvist är en försiktig general men han vet vad han talar om - på sitt eget universitet kunde han 2005 på nära håll följa hur en ideologisk forskning med könsstyrd agenda ledde till rena stolligheterna - ett seminarium - 'samgenus' - kring sociologen och teologen eva lundgren skapade där en miljö där det visserligen utan forskningsfusk men också utan belägg var möjligt att hävda att manliga satanister sliter foster ur livmödrar - om detta visade sig polisen dock inte ha någon kännedom - dena 'forskning' var en verksamhet som pågick utan den kollegiala kritiska öppenhet som borde prägla ett universitet med sundqvist som rektor - täckmanteln hette könsforskning och åtnjöt som sådan statlig legitimitet - det var en kris för det anrika universitetet -

2 november 2010 kl. 12:16
Marianne Johansson sa...

i nya numret av tidskriften 'universitetsläraren' skriver filosofen hans ruin om humboldts vision där fri förnuftsanvändning och respekt för det samhälleligt allmänna skulle betinga varandra - objektiv vetenskap och subjektiv bildning - citetrar ruin - idealet har inte bara retorisk kraft utan har också varit ledstjärna för delar av utbildningspolitiken i västvärlden - men om det numera skall ha någon som helst innebörd efter festtalen förutsätter det universitetens självständighet och skarpa vakthållning mot den resultatorientade marknadsanpassning som utan nämndvärd debatt sker på våra högskolor och universitet - i denna finansieringsprocess riskerar humaniora att bli en parentes - sen blir det rent otillbörligt att erinra om de gamla visionerna - och omöjligt att komma dragande med humboldt" / tomas forser - göteborgs-posten - 'kultur' - lördagen den 14 augusti 2010.

2 november 2010 kl. 12:23
Marianne Johansson sa...

'insisterande' i st f 'insisternade'... - 'citerar' i st f 'citrerar'...

2 november 2013 kl. 13:07

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)