söndag 12 december 2010

Lars Winnerbäck, Stackars

4 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

vid 2:44 av totalt 3:16 - egentligen - möjliga minuter: abrupt tyst! - VARFÖR???

Marianne Johansson sa...

- inget är överflödigt här! - allt ska mää! - det saknas här totalt 72 sekunder! - VARFÖR???

Marianne Johansson sa...

knappt 3 månader senare skulle jag fylla 30 - år alltså - -72 var alltså året min far - född den 28 februari år 1897 - 'lämnade in'- datumet var den 21 augusti - min yngsta systerdotters 14-årsdag - att jag använder mig av uttrycket 'lämnade in' - beror på att min far brukade använda sig av den förskönande omskrivningen när han talade om att någon dött - men i hans fall - på intensiven på lasaretet i lidköping - utan någon nära anhörig vid sid sida - så vet jag inte om 'lämnade in' var det mest lämpade uttrycket - det låter ju som om man hade ett eget val - antingen väljer man att lämna in eller också gör man det inte - ibland - ganska ofta - har man - helt enkelt inget val - ...(detta alltså med anledning av att siffran 72 'dök' upp - vilka associationer man kan få ibland - både lars winnerbäck och min far föddes i östergötland -.....)

Marianne Johansson sa...

nu! - efter att återigen - för vilken gång i ordningen - ha lyssnat till denna favorit - fattades - fattas - inget - alltså de saknade 72 sekunderna på slutet - finns - nu plötsligen - oförklarligen - med! - man tackar och tar emot - so to speak... - men om inte dena brist hade varit hade jag ju ej heller haft anledning - känt mej manad - att skriva det jag skrev - så det goda hade det ju med sej - att jag fick inspiration att skriva något - sånt är ju alltid kul - även om själva ämnet inte alltid kanske är så speciellt kul så finns kanske ett undertryckt kanske länge känt behov att säga något - få ur sej något - sen spelar det ju ingen roll om andra tycker det man fått ur sej är gallimatias - eller svammel - eller ordsallad - ett uttryck jag hörde - eller snarare läste - att någon i en kommentar använde sej av på newsmill förra året - där jag förra året var en trogen gäst som kommentator - vilket jag numer - av egen fri vilja - helt avstår ifrån - det räcker så bra med min egen blogg - jag behöver inget annat - och emellanåt en och annan kommentar hos någon annan bloggare - men antalet bloggare där jag känner mig liksom hemma att kommentara är ganska begränsat -... faktiskt...