lördag 14 maj 2011

ett blomblad som faller...

Upplagd av kl.

7 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"ett blomblad som faller bland dansande klackar... - efter lördagens snabba promenad i lilljansskogens ishala backar lyssnar jag hemma på shostakovichs pianokonsert med dubbelmästarna andré previn och leonard bernstein - utanför lyser himlen fortfarande blekblå fast det börjar gå mot eftermiddag - rökgula moln snabbar sig över tekniska högskolans tak på väg ut mot grantopparna vid frescati - detta vita ljus är en trailer för våren - tänker man och snyter sig - redan har fågelpipen blivit djärvare - våghalsigare - i olika prövande skalor och tonarter -

14 maj 2011 kl. 12:10
Marianne Johansson sa...

- shostakovichs glansiga toner trillar som smältdroppar - och brusar inte violinerna med samma fjällhöga vemod som hade det varit grieg eller stenhammar eller varför inte sibelius - och så upptäcker jag kusinskapet med jan johansson i folkvisetonen i denna ryska konsert - nå - vi kanske har mer gemensamt med vårt östra grannfolk än vad som är fastslaget - eller är det just konstnärerna som begriper att tolka folksjälen och visa den för oss - en själ som varken vet gränser eller begränsningar -

14 maj 2011 kl. 12:15
Marianne Johansson sa...

-- häromveckan läste jag en artikel i tidningen där de personer som hade mest makt i sverige presenterades - det var varken förvånande eller upplyftade - självklart leddes ligan av herr statsministern - koncernchefer - landshövdningar med flera rubrikhöjdare - en ändlös rad av gubbar - som om aldrig kvinnorörelsen existerat - alla dessa karlar som pendlar i sina grå kostymer med linjeflyg mellan konfereser - styrelsemöten och andra imponerande sittningar - alla dessa män så komprimerat fyllda av sin makt och sitt uppdrag och sin karriär och sin vinst - att de måste ha glömt hur vanliga människor har det - och det är de som bestämmer över oss - (det är de här flighterna på linjeflyg som flygvärdinnorna kallar gubbdagis!) - människor med inflytande - ja! -

14 maj 2011 kl. 12:20
Marianne Johansson sa...

- men var fanns författarna någonstans? - författarna som ger folket dess överenskommelser - de som får historien att lukta brandrök och hyacinter och ger åt framtiden de oväntade perspektiven! - författarna som formulerar vårt motstånd - som lär oss varför vår granne super och varför ingenting egentligen är som det synes vara - författarna som anställer de moraliska och etiska vindsröjningarna - författarna som ger skeendena deras sammanfattning - författarna som krossar de falska speglarna och häller vinäger i de inoljade lögnerna - författarna som ser människan i hennes storslagna litenhet ocgh ynkliga storhet - författarna som ger dig böcker - vilka blir dina bästa vänner och förtrogna - skulle inte de ha något inflytande? -

14 maj 2011 kl. 12:27
Marianne Johansson sa...

- när en person som astrid lindgren ondgör sig över småföretagarnas skattesituation eller skriver om boskapens nöd - då rämnar förlåten och hut går hem med blossande kinder och får läsa på läxan - när tage danielson går bort - blir det landssorg - men det är inte bara de stora ekända poeterna och skribenterna som äger folkets förtroende - det finns hundratals andra författare vars tankar och formuleringar byggt in ljudlösa kraftledningar i människor - och de kraftledningarna är strömförande - det är inte alltid så att makten och inflytadet har en mörkblå bullernivå - det är inte ständigt de stora aktieinnehaven som gäller mest -

14 maj 2011 kl. 12:34
Marianne Johansson sa...

- det förhållande som kan uppstå mellan en människa och en bok kan bli livslångt - en bok ger näring åt dagdrömmarna - åt vår medkänsla - åt vår vrede och glädje - åt våra insikter om oss själva - om det annorlunda och väsensfrämmande - jag tror att böckerna byggde upp hela min barndoms fantasivärld och min vuxna livssyn - det finns en dikt av den ryske poeten majakovskij som jag tagit till mitt hjärta - jag ger den till dig:

14 maj 2011 kl. 12:38
Marianne Johansson sa...

- 'jag känner ordens kraft - har hört deras stormklockor... - dom är inte av det slaget som får applåder från förgyllda loger - det händer ofta att man förkastar dem - outgivna - otryckta - men med åtdragna sadelgjordar galopperar orden bort - dånar genom sekler! - jag känner ordens kraft - en bagatell kan tyckas - ett blomblad som faller bland dansande klackar -- men människan... - med sin själ - sina läppar - sitt skelett' " // dessa ord är Berit Gullbergs i hennes bok "Knöcklor"- utgiven på Carlsson Bokförlag år 1989 (det jag återgivit här är betitlat - döpt - "Vårkänning" (boken inhandlades på Redbergslids Bibliotek en gång - jag tror priset var 5 kronor - - längst bak i boken återfinns stämplingen "Kasserad")

14 maj 2011 kl. 12:46

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)