till min stora glädje upptäckte jag just att denna förfatarinna skrivit i min ägendes bok 'författaren själv' - i vilken inte mindre än totalt ett tusen ett hundra åttio nio författare skriver om sig själva - denna bok utgavs år 1993 av bokförlaget ' bra böcker' och omfattar ej mindre än 379 sidor... jag tänker nu återge det som hon elisabeth rynell därstädes - härstädes - har skrivit om sig själv:
"rynell - elisabeth - född 1954 i stockholm - föräldrar: alarik rynell - professor i engelska - och ingrid rynell - sjuksköterska - 'ER' (= elisabeth rynell) växte upp i stockholms förorter - tio år i årsta och bandhagen - åtta år på lidingö - sina första manusblad gömde hon i en ihålig barney-docka - det var dikter - och det var i slutet av 60-talet - dikter om skuld i förhållande till de svältande och skuld i förhållande till de torterade - och dikter om äcklet - på skivtallriken snurrade 'I am a walrus' med Beatles: 'yellow matter custard dripping from a dead dog's eye' - hon insöp detta - liksom lennon's bok 'på eget sätt' och beckett's dikter...
- efter nio år i skolan tog hon sabbatsår och for till london som au-pair - det blev en präktig krock med engelsk medelklassmoral och ett stormande möte med hippiekulturen - hon köpte 'selected poems' av Eliot och påbörjade en läsning som räcker än - hemkommen mötte hon edith södergran - det var alldeles avgörande - dikter som 'månens hemlighet' etsade sig in i henne - landskap som tillstånd - tillstånd som landskap: nu ville hon in där...
- 1973 reste hon i en grupp på fyra till indien - före resan hade hon lämnat in sin första roman till bonniers - dessförinnan hade två diktmanus vänligt refuserats av förlaget - allt detta hann hon glömma under resan - i indien mötte hon människomyller - en skoningslös fattigdom och ett politiskt uppvaknande - hon fick emellertid resa hem före de andra - modern var sjuk i cancer - efter en kaotisk vår hemma skrev hon sin debutbok 'lyrsvit m m gnöl' som kom ut 1975 - då var modern redan död...
- de följande åren präglades bland annat av arbetet med stenciltidningen 'proseläten' som utkom första gången 1975 och 1979 med sitt tionde och sista nummer - under samma period arbetade 'ER' (=elisabeth rynell) enträget med sin nästa bok - romanen 'veta hut' - efter fem års kamp och kramp var den klar - refuserades av bonniers och utkom efter visst rabalder på författarförlaget 1979 - på samma bok utkom även hennes tredje bok 'onda dikter' (1980)...
- om hon känt sig utfryst ur den litterära v ärlden - hade hon i alla fall hittat sin plats i den geografiska - efter sex års sommarboende i norrbotten flyttade hon med sin man - journalisten ulf österberg - och sonen elias till lycksele i södra lappland - där fann de snart ett småbruk med lite mark och skog - dottern emilia föddes och 'ER' (=elisabeth rynell) började efter ett flerårigt uppehåll åter skriva dikter - under de första norrlandsåren hade hon skrivit en essä som Janus publicerade - 'humanismens seger' - en pjäs och en del artiklar - de långa kvällarna hade hon ägnat åt läsning - nu kom 'sorgvingesång' 1985 och 'sjuk fågel' (1988) - alldeles efter det att hennes man hastigt ryckts bort - 1990 följde romanen 'en berättelse om loka' och diktsamlingen 'nattliga samtal'...
som jag - kommentarsmässigt - skrivit under inlägget här innan så har jag idag via svt play lyssnat på en intressant intervju med henne - och min sympati för henne - elisabeth rynell - har knappast minskats... dock har jag hittills ej läst ens en enda bok av henne - men jag har nu så smått funderingar på att kolla upp om jag via något bibliotek kanske kan ha chans att låna och läsa hennes senaste bok som alltså benita skrev om på sin blogg och som jag förde över hit till min blogg...
varför jag - i detta sammanhang - i detta - sort of - 'ärende' - tog till - sort of - valde - så STORA ord som 'till min stora glädje' - det förstår jag - i dagsläget - ett år senare - ej...
11 kommentarer:
till min stora glädje upptäckte jag just att denna förfatarinna skrivit i min ägendes bok 'författaren själv' - i vilken inte mindre än totalt ett tusen ett hundra åttio nio författare skriver om sig själva - denna bok utgavs år 1993 av bokförlaget '
bra böcker' och omfattar ej mindre än 379 sidor... jag tänker nu återge det som hon elisabeth rynell därstädes - härstädes - har skrivit om sig själv:
"rynell - elisabeth - född 1954 i stockholm - föräldrar: alarik rynell - professor i engelska - och ingrid rynell - sjuksköterska - 'ER' (= elisabeth rynell) växte upp i stockholms förorter - tio år i årsta och bandhagen - åtta år på lidingö - sina första manusblad gömde hon i en ihålig barney-docka - det var dikter - och det var i slutet av 60-talet - dikter om skuld i förhållande till de svältande och skuld i förhållande till de torterade - och dikter om äcklet - på skivtallriken snurrade 'I am a walrus' med Beatles: 'yellow matter custard dripping from a dead dog's eye' - hon insöp detta - liksom lennon's bok 'på eget sätt' och beckett's dikter...
- efter nio år i skolan tog hon sabbatsår och for till london som au-pair - det blev en präktig krock med engelsk medelklassmoral och ett stormande möte med hippiekulturen - hon köpte 'selected poems' av Eliot och påbörjade en läsning som räcker än - hemkommen mötte hon edith södergran - det var alldeles avgörande - dikter som 'månens hemlighet' etsade sig in i henne - landskap som tillstånd - tillstånd som landskap: nu ville hon in där...
- 1973 reste hon i en grupp på fyra till indien - före resan hade hon lämnat in sin första roman till bonniers - dessförinnan hade två diktmanus vänligt refuserats av förlaget - allt detta hann hon glömma under resan - i indien mötte hon människomyller - en skoningslös fattigdom och ett politiskt uppvaknande - hon fick emellertid resa hem före de andra - modern var sjuk i cancer - efter en kaotisk vår hemma skrev hon sin debutbok 'lyrsvit m m gnöl' som kom ut 1975 - då var modern redan död...
- de följande åren präglades bland annat av arbetet med stenciltidningen 'proseläten' som utkom första gången 1975 och 1979 med sitt tionde och sista nummer - under samma period arbetade 'ER' (=elisabeth rynell) enträget med sin nästa bok - romanen 'veta hut' - efter fem års kamp och kramp var den klar - refuserades av bonniers och utkom efter visst rabalder på författarförlaget 1979 - på samma bok utkom även hennes tredje bok 'onda dikter' (1980)...
- om hon känt sig utfryst ur den litterära v ärlden - hade hon i alla fall hittat sin plats i den geografiska - efter sex års sommarboende i norrbotten flyttade hon med sin man - journalisten ulf österberg - och sonen elias till lycksele i södra lappland - där fann de snart ett småbruk med lite mark och skog - dottern emilia föddes och 'ER' (=elisabeth rynell) började efter ett flerårigt uppehåll åter skriva dikter - under de första norrlandsåren hade hon skrivit en essä som Janus publicerade - 'humanismens seger' - en pjäs och en del artiklar - de långa kvällarna hade hon ägnat åt läsning - nu kom 'sorgvingesång' 1985 och 'sjuk fågel' (1988) - alldeles efter det att hennes man hastigt ryckts bort - 1990 följde romanen 'en berättelse om loka' och diktsamlingen 'nattliga samtal'...
- hennes diktning sägs utmärkas av intensitet och bildrikedom"
'författarinna' i st f 'förfatarinna'...
som jag - kommentarsmässigt - skrivit under inlägget här innan så har jag idag via svt play lyssnat på en intressant intervju med henne - och min sympati för henne - elisabeth rynell - har knappast minskats... dock har jag hittills ej läst ens en enda bok av henne - men jag har nu så smått funderingar på att kolla upp om jag via något bibliotek kanske kan ha chans att låna och läsa hennes senaste bok som alltså benita skrev om på sin blogg och som jag förde över hit till min blogg...
'ägandes' i st f 'ägendes'...
varför jag - i detta sammanhang - i detta - sort of - 'ärende' - tog till - sort of - valde - så STORA ord som 'till min stora glädje' - det förstår jag - i dagsläget - ett år senare - ej...
Skicka en kommentar