respekt för den ålder - 70 år i november i år! - och förhoppningsvis 'visdom' - vad nu dät är f'nått - som jag under min levnadslängd inhämtat - eller kanske bättre uttryckt: - eftersom jag hittills i mitt liv ej haft någon självkänsla och bara sort of blivit överkörd - så känns det extra viktigt nu - på gravens rand - att - om möjligt! äntligen! - få en chans att säga vad jag tycker - och - om det vore möjligt - vore jag jättelycklig om jag kunde visas respekt och ej simpelt bara bli totalt överkörd - precis som jag vore totalt värdelös... ingen männischa vill känna sig totalt värdelös - ingen männischa vill bli visad brist på respekt - ingen männischa vill bli överkörd... tillräckligt många ggr i mitt liv tyckar jag mig ha haft känslan av att ej ha haft ngt värde - dvs de känslor och synpunkter - som jag - 'von mir aus' - har haft - har varit of 'no value what so ever' - naturligtvis inte som jag innerst inne själv har känt det och tyckt - men som andra som inte förstår mig har menat/ansett... 'min sista önskan' som det så vackert heter - är att bli respekterad - dvs att hänsyn tages till hur jag känner det - upplever det... att alltså en viss anpassning sker till mig som person - för att inte säga 'männischa'...
hur inbilsk får man vaa? - tro sig ha anledning att kräva ngt sådant som 'respekt' - hur kan det komma sig att jag - åtminstone ibland - tycker att det - något sådant - borde vara möjligt - när jag av erfarenhet vet att det är stört omöjligt - ett liv av omöjligheter - det har varit mitt liv - och nu är allt stört omöjligt den korta tid som är kvar av livet - hur lång den tiden nu blir? - den blir inte lätt - den tid som för mig återstår av liv - det svåra har redan börjat - de senaste dagarna har varit för mig mycket svåra - fruktansvärt mycket svårare blir det fr o m i morron bitti - ett helvete! det är vad livet är - när man blir illa behandlad! - behandlad på ett sätt som jag mår fruktansvärt dåligt av!
men jag har iaf haft det relativt lugnt och skönt tidigare under rätt lång tid och fått - via you tube - intellektuell stimulans - jag får vara tacksam för det - i min totala ensamhet och isolering!
6 kommentarer:
om jag nu här - om ingenstans - tar mig friheten att uttrycka vad jag spontant känner:
'om ingen annanstans' i st f 'om ingenstans'...
respekt är det jag vill ha - önskar mig - mer än något annat...
respekt för den ålder - 70 år i november i år! - och förhoppningsvis 'visdom' - vad nu dät är f'nått - som jag under min levnadslängd inhämtat - eller kanske bättre uttryckt: - eftersom jag hittills i mitt liv ej haft någon självkänsla och bara sort of blivit överkörd - så känns det extra viktigt nu - på gravens rand - att - om möjligt! äntligen! - få en chans att säga vad jag tycker - och - om det vore möjligt - vore jag jättelycklig om jag kunde visas respekt och ej simpelt bara bli totalt överkörd - precis som jag vore totalt värdelös... ingen männischa vill känna sig totalt värdelös - ingen männischa vill bli visad brist på respekt - ingen männischa vill bli överkörd... tillräckligt många ggr i mitt liv tyckar jag mig ha haft känslan av att ej ha haft ngt värde - dvs de känslor och synpunkter - som jag - 'von mir aus' - har haft - har varit of 'no value what so ever' - naturligtvis inte som jag innerst inne själv har känt det och tyckt - men som andra som inte förstår mig har menat/ansett... 'min sista önskan' som det så vackert heter - är att bli respekterad - dvs att hänsyn tages till hur jag känner det - upplever det... att alltså en viss anpassning sker till mig som person - för att inte säga 'männischa'...
hur inbilsk får man vaa? - tro sig ha anledning att kräva ngt sådant som 'respekt' - hur kan det komma sig att jag - åtminstone ibland - tycker att det - något sådant - borde vara möjligt - när jag av erfarenhet vet att det är stört omöjligt - ett liv av omöjligheter - det har varit mitt liv - och nu är allt stört omöjligt den korta tid som är kvar av livet - hur lång den tiden nu blir? - den blir inte lätt - den tid som för mig återstår av liv - det svåra har redan börjat - de senaste dagarna har varit för mig mycket svåra - fruktansvärt mycket svårare blir det fr o m i morron bitti - ett helvete! det är vad livet är - när man blir illa behandlad! - behandlad på ett sätt som jag mår fruktansvärt dåligt av!
men jag har iaf haft det relativt lugnt och skönt tidigare under rätt lång tid och fått - via you tube - intellektuell stimulans - jag får vara tacksam för det - i min totala ensamhet och isolering!
Skicka en kommentar