fredag 15 juni 2012

RetroBites: Ingrid Bergman: Casablanca (1971)

Upplagd av kl.

13 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

not knowing what... I - on my part - am not knowing what will become - that is - id est - on this coming tuesday june 19 - what will become - what will happen that day? - a young girl called neshat - who that is I do not know - but for her voice on the phone - she is sort of arranging for me - ja är endast ett sort of viljelöst offer för omständigheterna - otäckt det är vad det är - jag kan inte själv styra händelseutvecklingen - det är andra som styr - jag har bara att underordna mig andras vilja - a sort of victim - 'offer' - det är iaf så som jag känner - upplever det - min subjektiva upplevelse - I know nothing of my 'future' - som för övrigt ju inte är mycket bevänt med - den ringa tid jag har kvar av livet - jag som är en överviktig gammal äcklig illaluktande ovårdad kärring som - om jag får leva så länge _ ska till att bli så mycket som 70 år i november i år - eftersom jag föddes redan i november år 1942... som jag ibland har sagt här på min alldeles egna blogg 'vid gravens rand - wenn man sort of nichts mehr zu verlieren hat'... - who cares?

15 juni 2012 kl. 15:50
Marianne Johansson sa...

the address of mine that I in october this year have been having for as much as 29 years - for how long more? I do not know...

15 juni 2012 kl. 15:51
Marianne Johansson sa...

'jag' i st f 'ja'...

15 juni 2012 kl. 15:52
Marianne Johansson sa...

att vara ett viljelöst - betydelselöst - offer - som andra - som har makt - bestämmer över - är det speciellt roligt? - nej jag tycker ej det!

15 juni 2012 kl. 15:54
Marianne Johansson sa...

"nicht wissend wohin aber voller vertrauen - "wie eine weisse wolke - nicht wissend wohin - aber voller vertrauen..." dessa ord skrev jag upp - bland många andra tänkvärda ord - det dryga året - in fact 18 months - då jag var arbetslös - efter att av den finlandssvenske civilekonomen direktör christian bengelsdorff ha fått sparken från aktiebolaget pegol - djurgårdsgatan 9 - göteborg - den 13 maj år 1985 - just hemkommen efter en vistelse i hamburg med tyska inst vid göteborgs universitet - jag hade inköpt en del böcker där i hamburg - som dock ej hörde till tyska kursen - men eftersom jag blivit arbetslös och oxå liksom hade 'förlorat' gentemot fadern och dennes nya - stenhårda - kvinna på donsö - som portförbjöd mig att komma ut dit - var mitt behov av filosofisk tröst i det kaos jag befann mig omättligt stort - 'wie eine weisse wolke am himmel - nicht wissend wohin - aber voller vertrauen' - var endast några få ord av alla de ord jag liksom sög åt mig för att kunna överleva i en fullständig förtvivlan och frustration - i total ensamhet - utan varje stöd och hjälp och utan någon som helst som förstod mig - andra ord t ex: "wurde mir plötzlich bewusst dass alles was geschieht richtig und gut ist..." ytterligare sort of lugnande ord: "kommt es so ist es gut - kommt es nicht so ist es auch gut!" - "akzeptieren!" - schlüsselwort: akzeptieren... det fula! tricket han direktör bengelsdorff använde sig av: jag skulle utåt låtsas som om jag hade sagt upp mig själv - vilket definitivt ej var fallet - jag var helt enkelt illa omtyckt - trots att jag under hela min anställningstid - så gott som 10 år - gjort så gott jag kunnat - min närmsta chef var ingenjör arne skaugrud - norskfödd - boende i partille... dock var jag ju mammaledig och födde två söner från januari 1979 till maj 1981 alltså ett år och 4 månader borta - mammaldig - från jobbet som tysk korrespondent...

15 juni 2012 kl. 16:16
Marianne Johansson sa...

efter det att jag i maj år 1981 kommit tillbaka till jobbet - kontoret - så fick jag ej längre jobba heltid som jag gjort innan mammaledigheten - ingenjör arne skaugrud - bestämde att jag kunde få lov att arbeta endast 3 dagar i veckan - alltså måndag och onsdag och fredag - när jag fick sparken och det utåt skulle låtsas som om jag sagt upp mig själv så fick jag därför endast en ringa ersättning av HTF - som i stort sett endast räckte till att betala hyran för den lägenhet som jag fr o m den 4 oktober år 1983 bor i och fortfarande bor i - men min syster i lidköping ordnade med så att äntligen huset - dödsboet - efter våra föräldrar blev sålt - och jag fick halva den summan insatt på mitt bankkonto - och i stället för att gå till socialen och be om hjälp vilket jag aldrig för min egen räkning har gjort - så använde jag dom pengarna under de 18 månader jag var arbetslös att köpa mat för och nödvändiga förnödenheter och oxå ett och annat åt mina kära två små söner - men dock inget överdåd! min pappa gjorde rätt för sig i hela sitt liv - liksom min övriga familj i lidköping - någon sosse var han inte - och dom som levde på socialen hade han nog inte mycket till övers för - sen att jag hade en son - den förstfödde som när han flyttat till mig januari 1992 just fyllande 13 år - inte hade det så lätt och efter några år slog in på en väg som jag verkligen inte hade önskat mig - och som min far nog skulle ha vänt sig i graven om han känt till...

15 juni 2012 kl. 16:26
Marianne Johansson sa...

det var britt södergren - numera anställd vid hyresgästföreningen - som ordnade att jag flyttade ifrån donsö - hon hade varit ute på besök där när jag hade fött min första son - hon förstod att jag hade det jobbigt - britt södergren var alltså hon som satt intill mig på samma avdelning på ab pegol-fartygsavdelningen - hon skrev för ingenjör lennart bångsbo - han som ansvarade för reservdelsservice och hon ägnade sig huvudsakligen åt fakturaskrivning - hon rekommenderade mig att besöka en socionom hon kände som hade sitt kontor - sitt rum - i västra frölunda på socialen där - denna sade åt mig att skaffa mig en trerumslägenhet i stan och ta med mej mina två söner... jag gjorde alltså så hösten 1983 - 'skaffade' - dvs skrev på ett hyreskontrakt - enligt socionomens inrådan - en trea - samtidigt som jag började läsa tyska på halvtid om kvällarna vid tyska inst på stora nygatan i göteborg .... denna britt södergren - ett antal år yngre än jag - fick - såsom varande långvarig - sen mycket tidiga ungdomen övertygad socialdemokrat -hon hade t o m dansat! med olof palme! och hade blivit storligen förtjust i honom - en anställning vid gustav adolfs torg - vad nu det stället heter - jag kommer i min begynnande alzheimer inte ihåg benämningen - men där alltså där dom som styr göteborg sitter - kommunfullmäktige kanske det heter... när jag fick sparken den 13 maj år 1985 var alltså ej längre britt södergren kvar på kontoret - i stället hade hon blivit ersatt av en dam vid namn britt ohlson - en dam som ej gillade mig!

15 juni 2012 kl. 16:45
Marianne Johansson sa...

när jag efter att den 13 maj år 1985 plötsligt och oväntat när jag påbörjat mitt arbete på min kontorsplats blev via snabbtelefon uppkallad till den våning där den högste satt - nämligen direktör bengelsdorff - och fick gå in i hans stora hans fina kontorsrum - "stäng dörren! - sitt ner!" sa han till mig "du får tre månadslöner om du går omgående!"

15 juni 2012 kl. 16:49
Marianne Johansson sa...

tre våningar var det som ab pegol höll tll på och kanske fortfarande håller till på - jag vet ej hur det är nu för tiden - har ej kollat upp - vi på fartygsavdelningen satt alltså tillsammans med degussa-avdelningen på fjärde våningen - på femte våningen satt direktören - förutom Kassa-avdelningen och en annan avdelning jag ej kommer ihåg namnet på - på sjätte våningen satt jag tror det hette 'tekniska avdelningen' - en stor tung avdelning... förutom bengelsdorff så satt oxå ägaren av företaget - peter goldbeck-loewe på femte våningen intill verkställande direktören...

15 juni 2012 kl. 16:53
Marianne Johansson sa...

när man skulle skriva telex fick man gå upp till femte våningen - det var där som telexapparaterna stod...

15 juni 2012 kl. 16:54
Marianne Johansson sa...

rättelse: jag var mammaledig inte ett år och fyra månader utan så mycket som två år och fyra månader - från janauari 1979 - då min förstfödde - nu sedan den 30 november år 2006 döde - son föddes till maj år 1981 - då lillebrodern till den förstfödde tillsammans med storebrodern började dagiset på styrsö bratten inte ens havande blivit ett år gammal - det var alltså endast ett år och fem månader och sex dagar som var åldersskillnaden mellan dessa mina söner... (fadern hade redan från tidigare - från två tidigare äktenskap tre söner... - med mej var han inte gift - vi var endast sammanboende 'under äktenskapsliknande förhållanden' och vi hade huset och marken - tomten - huset stod på gemensamt...)(jag blev alltså - till skillnad mot min 10 år äldre syster - mor relativt sent i livet - jag var 36 år och två månader gammal när jag födde första gången och 37 år och åtta månader när jag födde det andra - och sista - barnet i mitt liv...

15 juni 2012 kl. 17:11
Marianne Johansson sa...

britt södergren hette hon när jag kom till ab pegol och hon var då skild - ensamstående - med en dotter - margurite - sen blev hon ihop med en kille - jaconelli - som hon gifte sig med och hon britt och jag blev gravida ungefär samtidigt - år 1978 - där vi satt på var sin kontorsstol med bara någon meters avstånd från varandra - hon hette alltså britt jaconelli och hade både en dotter - margurite och en son - johan jaconelli - och hade med sin nye man och barnen en villa - då när hon fick en fin plats - mycket finare än fakturaskriverskeplatsen på ab pegol - vid gustav adolfs torg - en plats som hon tack vare sitt mångåriga socialdemokratiska engagemang lyckades få ...

15 juni 2012 kl. 18:25
Marianne Johansson sa...

'till på' i st f 'tll på'...

15 juni 2014 kl. 12:46

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)