tisdag 10 augusti 2010

när jag var sjuk...

Upplagd av kl.

3 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"tora dahl berättar upproriskt och medryckande om en odyssé i det byråkratiska svenska vårdsamhället sommaren och hösten 1972 - en ryggradsskada blev feldiagnostiserad och missköttt på det stora sjukhuset - där allt var fint och nytt men kontakten med personalen som oftast snål och opersonlig - utmattad och plågad ser hon 'med skrämmande tydlighet: att så här var det för de flesta människor i världen - de hade ingen talan - några få bestämde över dem...' - att vara sjuk är inte att vara en maskin - som ska repareras - det är ett rent mänskligt problem - säger tora dahl - mot slutet - när behandlingen äntligen är adekvat och omgivningen ett mindre - vänligare - sjukhem - får läsaren med spänning följa med i det underverk som består i att kroppen börjar lyda igen: att kunna stå för sig själv under duschen - att ta en kort promenad till en asp med tungt röda höstlöv... - den synskadade 86-åriga författarinnan skriver: 'jag kan inte ge mig ut på några vandringar numera - kan bara gå korta bitar med hjälp av käpp - och den värld jag ser med mina ögon är insvept i ett ständigt dis - men när jag sluter ögonen - då ser jag lika tydligt som förr både dess gräslighet och dess ofattbara skönhet" / = baksidan av boken 'när jag var sjuk' av tora dahl - utgiven på författarförlaget år 1973.

10 augusti 2010 kl. 09:37
Marianne Johansson sa...

jag skulle gärna ha önskat mej haft en möjlighet till att ha haft 'talan' som det så fint heter - ja n u har jag möjlighet - n u när allt är för sent - nu kan jag säga vad jag vill här på min blogg - men innan - förut - så många ggr förut i mitt liv jag inte haft någon talan - och resultatet blev därefter - varför hade jag ingen talan - t ex vad gällde mandus - var det omgivningens fel - var det min otillräcklighet - andras bedömning av mig som otillräcklig och dum - ja antagligen - det gäller att komma till insikt - även om det är för sent för insikt - när mandus ligger död i graven - och jag inte hade förmåga att vara en sådan förälder som jag skulle ha kunnat vara om omgivningen hade sett mig som den jag skulle ha kunnat vara - jag hade aldrig någon möjlighet - skulle jag ha struntat i att slava på spårvägen - skulle det ha hjälpt i min möjlighet att i andras ögon vara någon att räkna med ?

10 augusti 2010 kl. 09:42
Marianne Johansson sa...

'misskött' i st f 'missköttt'...

10 augusti 2014 kl. 12:16

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)