Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
-
▼
2010
(3636)
-
▼
februari
(34)
- i dagens samhälle...
- återstår att se...
- maskinskrivningsövningar - inget annat...
- ett av alla mina otaliga tidningsutklipp...
- ingersord - mina riktade ord till just inger - ing...
- poetry...
- som ett tecken - livstecken - nothing but...
- göran greider och august strindberg
- utan för
- jag veeet inte... who knows?
- en lek med ord - that's it - nothing but...
- att
- den värld som är min - poesins...
- bortom - att vara bortom - beyond - jenseits - wo ...
- att - eller att eventuellt inte - vad är skillnad ...
- maria näslund
- politisk poesi
- to withstand or not to withstand - is that the que...
- status quo - inget kan egentligen vara status quo ...
- is life a struggle?
- händelser - skeenden...
- har just tagit del av malous efter tio program på ...
- birgitta ohlsson
- vad någon tycker ... betydelselöst eller... vad ...
- impression - expression - what about?
- aschberg - montazani
- vad vill jag ha sagt?
- erst jetzt...
- tomrum
- besviken helt enkelt..
- mänskligt program...
- att formas - to be moulded...
- under ytan...
- varat - tillvaron - att vad i tillvaron ...
-
▼
februari
(34)
21 kommentarer:
fredrik nybvergs dikter sätter livet i gungning - poesi behöver inte vara vers - inte sång eller metaforer - än mindre en form för ett jag som uttrycker en inre erfarenhet - poesi kan vara något helt annat - exempelvis prosa - alltsedan romantiken finns det en tendens i litteratures genresystem att dikten närmar sig prosan i sina ämnen och i sitt sätt att röra sig - och denna tendens - i konflikt med andra synsätt - har bara fortsatt under 1900-talet in i vår tid - den dikt som skrivs av exempelvis fredrik nyberg i dag saknar helt den klassiska lyrikens kännetecken - förutom den korta formen - varför ges de då ut i norstedts lyrikserie?
ett svar kunde vara en motfråga: var annars? det är definitivt inga romaner eller berättelser han skriver - ett annat - kanske mer fruktbart svar är att nyberg metodiskt uppmärksammar själva språkets sätt att fungera - dikten pekar på sig själv - vilket den alltid har gjort - men i dag ser mediet anorlunda ut och därför pekar dikten på ett annat sätt -
men det står klart att nyberg är en av de mest uppfinningsrika i språkmaterialismens skara som vidareutvecklat arvet från erik beckman och den konkreta poesin - men hos honom hör man också djupa ekon från göran sonnevi - i sin nya och femte diktsamling *nio - nine - neun - neuf* prövar nyberg som titeln anger att bygga en hel bok kring talet nio - nio avdelningar med nio dikter vardera - följda av en epilog med nio dikter - där siffran vänts ut och in och blivit en sorts levande väsen kallat *oin* - men detta strukturella tvång - där allt är underkastat en till synes tillfällig ordning - har uppenbarligen en politisk inebörd - vi befinner oss i epoken efter den elfte i nionde - något som är mer antytt än utsagt - som en del av det poetiska maskineriet - nyberg har en ovanlig förmåga att arbeta in känslan av tvång i själva språket - han frilägger bokstäverna så att vi lyssnar av dem på nytt i nya kombinationer - han framstår som poesins anatom - där de minsta delarna friläggs - tas bort eller byter plats - ordet bokstäver har nio bokstäver - får vi inledningsvis veta -
lite senare gräver han ut et dike i sin text - där de utgrävda bokstäverna på varje rad lagts i en liten hög i en not alldeles till höger om dikten - vad läsaren tvingas till är ett icke-linjärt läsande - där diket fylls ut igen med de utgrävda bokstäverna - och där exempelvis stavelsen *stå* ställs tillbaka på sin plats i raden *att inte skriva är att hålla det främmande på av nd..* - men efter läsningen är diket likt förbannat kvar - meningen tycks vara en tillfällig gäst i språket - det finns något försåtligt och djupt oroande i dessa experiment - att skriva tycks vara att ta fram det främmande i själva språkmaterian - så att vi som läsare inte kan undkomma dess närvaro - i satsen *irak skär hela tiden rakt in i mig* byter språk och verkliget plats - i en serie variationer över ernst blochs sentens *hem är dit vi alla är på väg men där ännu ingen varit* passerar veckodagarna förbi i bluff och fångenskap - här fins ingen trygghet - ingen vilopunkt - och allt tal om identitet får en bismak av något utifrån påtvingat -
dikten rör sig i en gräns - mitt emellan ordning och oordning - den är ful - välordnad och provisorisk samtidigt - *de yttre ljuden försvinner - då jag gäspar - nu gäspar jag - oss kostar lyckan för lite* - sådana snabba övergångar finns det gott om här - mitt i allt tejpande och alla försök att foga samma tillvarons spill - jag tycker om dena bok - den är smart - kanske emellanåt alltför smart - men få i dag skriver en så infallsrik och effektiv politisk dikt - lika vardaglig som subtil - den sätter livet i gungning - om det inte redan var det för läsningen. /skrivet av ANDERS OLSSON - i Dagens Nyheter - DN Kultur - den 1 september år 2008.
*olsson - anders - född 1949 i huddinge - har gett ut fyra diktsamlingar - *dagar - aska (1984) - *de antända polerna (1986) - *bellerofontes resa (1988) och *solstämma* (1991) - hans kritiska verk omfattar *mälden mellan stenarna (1981) - avhandlingen *ekelöfs nej* (1983) - *den okända texten* (1987) samt *den andra födan* (1992 - tillsammans med daniel birnbaum) - därutöver har han gett ut tre översättningsvolymer samt dagboken *berliner tagebuch* (987) - anders olsson är i lika mån kritiker och poet - han ogillar att fångas i ett fack och flyr fältet så snart han uppnått en position - han är en luftande - en hermesfigur som rör sig som en tolk mellan olika världar - men också en insisterande röst som vittnar om underjordiska skeenden - han ser sig som en tvilling - som har lätt för att lyssna och avskilja sig - därför är han kritiker - men han kastas ständigt in i dramatiska situationer som tar honom helt i anspråk och avtvingar honom språk - därför är han poet -
anders olsson har ibland kallats obegriplig - men det är motsatsen som uppfyller honom - han har lätt för det svåra och komplexa - därför söker ha en andra - större enkelhet - denna inriktning fick ett fäste när han mötte den japanske zenmästaren deshimaru i paris hösten 1976 - det enkla är grunden - andningen - tystnaden - den inre hållningen - spåren av zen finns i alla hans dikter - att uppnå tomheten mitt i myllret av liv är det evigt gäckande -
det var efter detta möte och efter att vid samma tid ha varit med om att starta tidskriften *kris* - som anders olsson började skriva på allvar - *kris* blev en enormt inspirerande skola i kritik - han ville i sitt eget språk känna beröringen med en annan - den friktionen är grunden i hans kritik -
om samtalet betytt mycket för kritiken - så är tystnaden och naturen alltid viktiga för poesin - dikterna är det tysta - men också det överrumplande - *de antända polerna* kom plötsligt i februari 1985 - det var en vändpunkt - liksom all dikt för anders olsson varit ett sätt att *vända* tiden - samtidigt hade han ett stort behov av att ta reda på var han själv hörde hemma som kritiker - därför skrev ha *den okända texten* -
1986-1987 bodde han i berlin - där skrev han dagbok - mötte en ängel som aldrig skulle lämna honom och läste novalis - berlin lade grunden för *bellerofontes resa* och de kommande årens översättningsarbete - hans liv förändrades - dansen blev en livsform och dikten växte - våren 1991 kom *solstämma* - i eufori - som tidigare skrev han en poesi i sak - utan retorik - vilket fått honom att känna sig ganska ensam i den svenska samtiden - hans sak är drömmen och dagens flyktiga erfarenheter - ett språk bortom orden - dikterna kommer när de kommer utan varje kalkyl - men de måste avlyssnas och vårdas som små oregerliga barn - anders olsson är nog en lycklig författare som helst ägnar sig åt dansen och skrivandet. OBS: Detta har författats av författaren själv alltså Anders Olsson - und zwar in dem Buch *Författaren själv* - utgiven år 1993 - Bokförlaget Bra Böcker och Förlags AB Wiken. Totalt ett tusen ett hundra åtionio författare har skrivit om sig själva i denna bok!
ett tillägg kan naturligtvis göras - nämligen att nämnde anders olsson numera är en av de aderton - alltså en ledamot av Svenska Akademien!
flyktighet - o flyktighet - jag säger bara detta flyktighet - livet som flyktighet...
*debutant full av infall - Elin Ruuths bokdebut *Fara vill* kom till under en ensam period då läsningen till stor del bestod av Wikipediasökningar på stadsbiblioteket i malmö - resultatet: ett slags allvarsam dagbok med humorstänk - jag är väldigt glad och förvånad att den blev lite rolig - för det var inte en rolig tid - inte alls - förklarar elin ruuth - hon började skriva boken för flera år sedan - då nu 23-åriga elin ruuth gick skrivarlinje i folkhögskoleregi - tillvaron då och en period därefter var ensam och enahanda - vilket resulterade i att en sorts sysslolöshetens tankar hamnade på pränt -
- det var härligt att skriva de där texterna - det var det mest konstruktiva jag gjorde - minns hon - hon beskriver skrivarstunderna som rent fröjdefulla - att hitta språk kan kompensera för verkligheten - funderar elin ruuth - hon hyllar skrivandet som sysselsättning - det är fantastiskt att det kan finnas en sådan syssla i världen som är gratis - boken är svårfångad - och hamnar - minst sagt - inte självklart i något fack - det är kortare texter - dagbok och infall - den kan läsas som en roman eller den kan vara något annat: jag ser den som en tankebok - beskriver hon själv sitt verk fter viss påtryckning om genrebestämning -
hennes läsare kan indirekt tacka musiken för romandebuten - eller snarare vara tacksamma att musikertillvaron kan upplevas lite trixig - jag trodde jag skulle hålla på med musik - men det var så mycket man skulle tänka på: öva på sina instrument - bära förstärkare - spela i band - så jag tänkte att skrivande - det är jävligt ensamt - hon gav upp musiken - bestäme sig för att satsa på något helt annat och hamnade då lite av en slump på fridhems folkhögskolas skrivarlinje - inte så mycket för dess goda rykte - som för att det geografiska avståndet mellan luleå - som hon ville lämna - och folkhögskolan i skåne var så stort - på skolan andades omgivningen att det var något högst naturligt att skicka in text i hopp om att bli publicerad; det kostar ju inte mer än ett porto - man kan inte förlora så jäkla mycket på det - jag kände att det här är det enda jag vill - men det är kanske bra? det kanske kan vara ett hinder - och att en del skriver sämre om man hela tiden ska förhålla sig till att det ska passa en viss person - resonerar elin ruuth -
själva utkastet var en bit ifrån den alldeles nysläppta publikationen - en ganska bra bit - det första utkastet var på 70 sidor - och ganska kaosartat - så slutprodukten beskriver hon som ett under av sammanhållenhet i jämförelse - mottagandet av debutverket har på det hela taget varit varmt och entusiastiskt - till skillnad från en del författare som av olika anledningar väljer bort recensionsgenomgången - läser hon dem hon kommer över - jag blir glad - även om det inte nödvändigtvis beror på att de är positiva - det är en ynnest att få veta vad min bok är för dem - det är magiskt - berättar elin ruuth -
- uppmärksamheten tjusar än så länge - att man plötsligt existerar i ett slags offentlighet - det är en intressant känsla - just nu hinner hon bara arbeta med uppgifter till dramatiska institutets magisterprogram i barnprogramproduktion - men i huvudet lever och frodas nästa bok - jag har en romanide´- och det ska bli något maffigt - det gäller att ta vara på det intresse som finns för en - resonerar hon - det är en liten och högst exklusiv skara som begår romandebut i dessa bistra tider - elin ruuth har stundtals anfallits av dåligt samvete över att hon på något vänster kanske tagit någon annans plats - någon som kämpar längre och hårdare än hon har behövt göra - för mig har det varit den absolut lättaste av tider - bekänner elin ruuth. /denna artikel var skriven av emma furehill i Göpteborgs-Posten den 14 januari 2010 - del 3 - kulturdelen av tidningen ifråga.
jag har nu läst vartenda ord i detta relativt sett mycket långa inlägg - som till mycket stor del är återgivande av ord som andra personer än jag själv har valt att uttrycka ett och annat med - jag har upptäckt och noterat vissa slarvfel:
1) 'litteraturens' i st f 'litteratures' - 2) 'ett dike i st f 'et dike' - 3)'verklighet' i st f 'verkliget' - 4) 'finns' i st f 'fins' - 5) 'samman' i st f 'saman' - 6) 'efter' i st f 'fter'...
'nybergs' i st 'nybvergs'...
även thomas nydahl har skrivit om sig själv i den nämnda boken 'författaren själv' utgiven på bra böcker år 1993 - jag har till hans e-mejladress - thomas nydahls alltså - informerat honom thomas nydahl om att jag skrivit av här på min blogg för ett par veckor sen eller nåt sånt det han skrivit om sig själv i 'författaren själv' - någon som helst reaktion _ något som helst svar - har jag ej fått från den höge herren - 'otroligt beläst' - som det upplysningsvis står på wikipedia om honom - jag upptäckte hans existens i och med att han finns med på blogglistan hos 'aud djupaudga' - en blogg som jag hade upptäckt hos den blogglista som maja lundgren hade på på sin blogg 'cronache di maja' tills för några veckor sedan - i stället för att varje dag flera ggr gå in på maja lundgrens blogglista som alltså ej längre finns - går jag nu in flera ggr per dag och kollar blogglistan hos 'aud djupaudga' - på vilken blogg även schlaug.se finns - liksom han 47-årige stockholmaren johnny söderberg - 'stationsvakt' - som jag upptäckte hos maja lundgren och som jag varje dag brukar kolla upp - någon gång emellanåt har jag även skickat e-mejl till honom och han är artig och svarar alltid - liksom han alltid brukar svara när man skriver ngt på hans blogg - han har många kontakter och han är mycket van att kommunicera med olika sorters människor - även mej som är lite annorlunda har han lärt sig hur han ska kommunicera med - trots åldersskillnaden på 22 år...
Skicka en kommentar