torsdag 5 augusti 2010

lars gustafsson - poesi

Upplagd av kl.

4 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"en känsla - nästan visshet - att alla människor - också de dumma - i själva verket vet mycket mer än vad de någonsin skulle kunna säga - det finns en värld bortom åsikterna - det finns en tyst kunskap - som inte går att skilja från okunnigheten - på samma sätt som det finns ögonblick när ett hus som byggs inte går att skilja från ett hus som rivs - mellan byggas och rivas - finns - osynlig - en skillnad - mellan dumhet och klokhet finns också något osynligt - som är ingendera eller bådadera - det finns ingen annan jämlikhet än den: och allt annat är inställsamhet och lögn: det finns ingen människa så avig - så träaktig - så misslyckad - så skev - att inte världen skulle kunna frambringa det ögonblick - den unika situation - som den människan ensam behärskar" // ur 'världens tystnad före bach' - 1982 (ur boken 'speglingar 2' - biblioteksförlaget sthlm - inga söderblom & sven-gustaf edqvist - boken utgiven år 1988.

5 augusti 2010 kl. 22:24
Marianne Johansson sa...

"robinson bryter upp - robinson stannade på ön i sjutton år - och den blev mer och mera ö: från den högsta bergstoppen såg han horisonten och hur den slog sin ring kring hela havet - och hur mjölkvitt horisont och hav gled över i varandra - den kunskap som han en gång lämnat kvar där bortom - pojkårens oro - tidvattnet mot skeppens skrov - balarna som släpades i handelshusen in - det torra ljudet av en boll - som slås - i solnedgången - av några pojkar mot en vägg - blev mer och mera någon annans kunskap - en dröm som en gång drömts och inte mera - robinson stannade på ön i sjutton år - med pojkaktig iver återskapade han världen - hur levande ser vi honom inte gå - genom den täta - gröna skogen! - där fanns en första lycklig tid på ön - en tid när kunskaper och verktyg - vetenskaper - konster - hemligheter nästan självklart fyllde livet - 'fredag' var bara en av många fantasigestalter - och han lärde sig hur lätt det är - att skapa en röst ur tomma intet - att ge den luft och lära den att tala - och att i rätta ögonblicket åter lösas upp - i luft - ur vulkanens krater steg - vid vindstilla - den smala strimman av en rök - och någon dag - tycktes honom själva tystnaden mekanisk -

5 augusti 2010 kl. 22:33
Marianne Johansson sa...

- med ryckiga rörelser betade lamadjuren gräset - med torra metalliska slag slog vågorna - mot stranden - där nu stenar rasslade - och det var samma ö - men himlen mjölkvit - inga spanska sjömän kom - inga infödingar - inga skepp - men vithårig - halvblind - erinrar han sig plötsligt en dag - att han en gång i sin ungdom såg ett fotspår - bortspolat sedan decennier - försvunnet! - och när han såg - den gången - spåret - var det utan vare sig skräck eller förväntan: det var ett tecken bland lika många andra - och först nu - i slutet av sitt liv - förstod han mitt i sömnen innebörden - robinson stannade på ön i sjutton år - så mycket liv behövdes innan han förstod att detta tecken - var satt i sanden av en främmande" ('kärleksförklaring till en sefardisk dam' - 1970)

5 augusti 2010 kl. 22:40
Marianne Johansson sa...

(jag frågar mig - i detta sammanhang - vad är innebörd?)

5 augusti 2010 kl. 22:40

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)