lördag 18 september 2010

att visa vem jag är...

4 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

jag visar vem jag är - via denna min alldeles egna blogg - oxå - emellanåt - genom en och annan kommentar på en och annan annan blogg - jag då endast som besökare - ej som följare - jag vill kunna känna mig stå fri - vara fristående - och oberoende - inte behöva 'slicka medhårs' - det är liksom inte min stil - men man tar en risk att bli borttagen - och därmed få en känsla att ej vara önskvärd - är det så speciellt kul att ej känna sig vara accepterad som den man är - nej det är inte speciellt kul - men det är en test man gör - ibland kan ens kommentar få stå kvar - ibland inte - men på min alldeles egna blogg bestämmer jag själv vad som ska stå kvar och vad som eventuellt ska tagas bort - det är alltså bra med en alldeles egen blogg - är detta demokrati eller vad ska man kalla det - att varje människa ska ha en egen röst - ha möjlighet att ge uttryck för sina tankar och känslor och intresse - ja än så länge känner jag det iaf som om jag lever i en demokrati i och med att jag har denna blogg - helt otroligt vilka möjligheter man plötsligt - sent i livet - börjar så smått få - jag vet ju inte hur många månader jag har kvar att få leva - därför känns det extra värdefullt för mig - hade hag varit mycket ung kanske det inte skulle ha känts på exakt samma vis - men när man har allt liksom bakom sig - så har man en mer avslappnad attityd till det mesta - och man kan med glädje ta till sig allt som erbjuds av kulturellt och även emellanåt humoristiska inslag - ja allt möjligt finns faktiskt - tack vare you tube - tack you tube - tack google - tack blogger - ska jag tacka Gud? - ja kanske - om man är lagd åt det hållet - 'Gud verkar genom människor' läste jag någonstans någon gång - detta har jag oxå en gång för ett par år sedan i ett handskrivet brev till moralfilosofen bengt brülde till hans hemmaadress skrivit - jag vet inte om han liksom observerade det eller vad han liksom tyckte om det - jag fick endast ett mycket kort - men som det tycktes artigt - svar på mitt handskrivna brev - per något slags e-mail - 'tack för brevet. jag önskar dig en trevlig sommar.' (inte ens ett utropstecken efter tacket och önskan utan punkt -'du har valt att använda punkt som skiljetecken gentemot mig' - så svarade jag honom - jag hade alltså förstått vinken - det gäller här i livet att förstå vinkar - ibland förstår jag en vink men låtsas liksom ändå inte om den - så var det när jag började vid spårvägen - dom sa till mig rakt ut 'inte vem som helst passar till spårvagnsförare!' - naturligtvis förstod jag 'vinken' - men jag var tungen att ha ett jobb - jag var tvungen att betala underhåll till två barn - mina egna barn...

Marianne Johansson sa...

'tvungen' i st f 'tungen'...

Marianne Johansson sa...

dessvärre - till min ledsnad - är det nu p g a 'google+' ej längre möjligt att föra över från you tube till min blogg - jag får därför nöja mig med min gamla 'skåpmat' - som jag kan fräscha upp minnet av - genom att föra över till dagens datum - alltså ett drygt år har gått från det jag gjorde överföringen till dess jag nu gör överföringen inom den egna bloggens gränser - bara till ett färskare datum - och om jag känner för det kan jag göra en ytterligare kommentar - en dagsfärsk sådan...

Marianne Johansson sa...

'jag ' i st f 'hag'...