av ren slump - så har ett av alla mina otaliga tidn utklipp dykt upp till ytan - i detta fallet faktiskt en hel kultursida - nämligen ur svd den 7 aug 2007:
"obehaglig grundton av illvilja - revansch - det finns fantastiska avsnitt i maja lundgrens nya roman - inte minst skildringarna av neapel - men boken är underligt cirkulär - ältar utan insikter och är dessutom moraliskt dubiös i sitt utpekande av namngivna fiender - önskan att tillfoga skada blir slutintrycket av 'myggor och tigrar' - skriver carl-johan malmberg - prosa - maja lundgren - 'myggor och tigrar' 509 sidor - albert bonniers förlag -
- omslaget till maja lundgrens 'myggor och tigrar' visar perseus som just huggit huvudet av medusa - en hjältemodig man har oskadliggjort en ond kvinna - bilden av ett rättfärdigt våld - innanför pärmarna finns det omvända: en bok om orättfärdigt våld utövat av män mot kvinnor och en kvinna som svarar med motvåld - lundgrens bok är en verbal krigföring på ett halvt tusen sidor riktad från författaren-berättaren mot män hon känt i kulturvärlden - de är namngivna med verkliga för- och efternamn - liksom de flesta av bokens bipersoner - män som kvinnor -
- grundscenariot är detta: lundgren är kvinna och ensam - männen har grupptillhörighet - fast ofta hierarkisk - de förtrycker visserligen varandra inbördes men håller framför allt ihop - de är alla ute efter att kränka och knäcka starka kvinnor i allmänhet och lundgren i synnerhet - och de lyckas med det - det finns också någon enstaka kvinna som utövar våld mot henne - som (den också namngivna) författarinnan som förtäckt pikar lundgren för hennes barnlöshet genom att lägga fram en blå babytröja på hennes säng -
- det undanstuckna våldet - det som jäser under ytan i den stockholmska kulturvärlden ställs mot ett annat våld - lika mycket det ett manligt prerogativ - fast mycket manligare - enligt författaren: våldet i hennes barndoms avgudade amerikanska gangsterfilmer - våldet i camorrans neapel - i vars maffiastyrda spanska kvarter hon bor och skriver under perioder - de två våldstyperna - ett småskuret och ett storslaget - speglas i titeln 'myggor och tigrar' - ett uttryck från vilhelm ekelund -
- myggorna är de fegt stickande svenska kulturmännen - före detta älskare - chefer - kolleger till lundgren - tigrarna är maffiamännen - de iakttar hon på gatan och från sin balkong - hon läser om dem - drömmer om att träffa dem - ett möte äger också rum i bokens slutavsnitt - fast i annan och obehagligare form än vad hon önskat - det tillhör bokens bästa avsnitt - men jag har sällan läst en bok som är så tvetydig i sin hållning - maja lundgren älskar en av myggorna - en kulturchef på en kvällstidning där hon jobbar som vikarie - hon förförs av honom - de har en kort affär - han drar sig undan - hon uppvaktar honom med mail - sms och telefonsamtal - ömsom vädjande - ömsom hotfulla - och hon läser systematiskt in förtäckta budskap - tryckta på kultursidan han basar för - ibland kärleksbudskap - ibland grymma pikar - men alltid riktade till henne - bara till henne -
- samtidigt vill hon 'rädda' denne lömsking - hur och från vad förstår man aldrig - här finns självkritik - ifrågasättande av den egna verklighetsbilden - det hör till bokens starka partier - hon beskriver sig som projicerande och paranoid - allt försiggår i hennes hjärna - men till sist framställer hon sig ändå som offer för en jättelik komplott - styrd av kulturchefen och hans hantlangare -
- boken och språket kränger desperat - febrig besatthet - korthuggna utrop - invektiv regerar - besvärjelser - över skrivandet - över det egna ömkliga-grandiosa jaget - över den fientliga omvärlden - sköljer över läsaren i sjok - 'jag är ensam - jag är narcissist med megaloman paranoja' - skriver hon i en dagboksanteckning - i en annan talar hon om sin bok som 'en galen roman - galen - galen - som jag själv' -
- det är här kvaliteten hos denna tvetydiga roman ligger - tvetydig både konstnärligt och moraliskt (jag återkommer till det) - 'myggor och tigrar' är en av dessa böcker som vill sätta likhetstecken mellan Jaget och Boken - kosta vad det kosta vill - lundgren vill att hennes bok ska vara hennes jag - hon följer hur det formats sedan barndomen: 'jag har ibland en känsla av att ha varit med om ett trauma' - skriver hon - bakom alltsammans anar man den uråldriga författardrömmen: att skriva för att slippa leva eller skriva för att kompensera sig för livets nederlag - att åtminstone vara sann i språket -
- allt pendlar - lundgren dras till våldet hos camorran och i gudfadernfilmerna - samtidigt säger hon sig vilja bekämpa våldsromantik - hon talar om sig själv som galen och paranoid - samtidigt vill hon 'bara beskriva ett skeende /.../ - mitt vittnesmål riktar sig till alla goda läsare som kan behöva få veta vad som händer bakom kulisserna i kulturvärlden' - å ena sidan de språkligt precisa - djärva och drastiska skildringarna av det kaotiska inre - med våldsamma svängningar mellan självförhärligande och självförakt - hon 'imploderar i ynkedom' - å andra sidan en hatisk rapport om kulturvärlden - den som 'bryter ner... kanske inte alla kvinnor - men de kvinnor som av en eller annan orsak betraktas som hot' -
- men denna ekvation går inte ihop - 'myggor och tigrar' med all sin uttryckskraft - sitt skoningslösa självutlämnande och självrannsakande - sin intressanta kombinatorik av dagbok - aforistik - besvärjande mantra - nuberättelse och forskande återblickar - denna bok blir till sist ofärdig och dubiös - inte bara som litterär skapelse - utan som moralisk handling - den springande punkten är här namngivandet av 'fienderna' - de lömska kulturmännen som spelat och spelar med maja lundgren - det rör sig inte om några rikskändisar - men om journalister och författare med plats i offentligheten - kända i kulturvärlden - att de namnges med för- och efternamn - beskrivs närgånget och tillskrivs allehanda sjaskigheter på erotikens och maktens domäner har givit 'myggor och tigrar ett kittlande förhandsrykte - det kommer säkert att bidra till bokens försäljningssifror -
- men namngivandet - något av ett svenskt litterärt mode sedan carina rydbergs 'den högsta kasten' - är viktigt för maja lundgren av ett annat skäl: det gör boken till en revansch för upplevda kränkningar - det hade boken inte kunnat vara på samma sätt om lundgren gått i den litterära bearbetningens riktning - bemödat sig om att forma fiktiva personer - låt vara på verklighetsgrund - nu åker hon snålskjuts på kändisfaktorn - kanske av konstnärlig lättja - men nog främst för sitt revanschistiska syftes skull - boken - inte maja lundgren - imploderar - en roman måste vara något mer än ett revanschistiskt utspel - trots bokens kalejdoskopiska rikedom på iakttagelser - neapelavsnitten är bitvis fantastiska - underminerar namngivandet 'myggor och tigrar' - den får en obehaglig grundton av illvilja -
- här finns många partier där själva tillkomsten av romanen skildras - de tillhör de intressanta - som redovisandet av samtalen med en begripligt nog tveksam förläggare - vi får inblickar i maja lundgrens våndor efter de svenska och utländska framgångarna med hennes förra bok - den egenartade historiska romanen 'pompeji' - boken blir lika mycket roman - som roman om roman -
- slutintrycket blir ändå inte att någonting verkligen klargörs - vare sig hos läsaren eller hos lundgren själv - boken är underligt cirkulär - ältar utan insikter - utför en tröstlös på-stället-marsch - är denna bok avslöjande av yttre - objektiva skeenden eller blottläggandet av inre - paranoisk tvångslogik? - allt blir oavgjort när boken väl är slut - den vill hon ändå sammafatta så här: 'en anklagelseskrift? - nej - jag är kines - det enda sättet att motverka det onda är att gå in för det goda' - den insikten kommer i så fall 500 sidor för sent - för det är önskan att tillfoga skada - inte för att nå fram till en sanning och förmedla insikt - som blir slutinrycket av 'myggor och tigrar' / Carl-Johan Malmberg - Svenska Dagbladet - tisdagen den 7 augusti 2007.
hon - maja - har upphört med sin blogg - 'bloggpaus' kallar hon det visst - hon kanske håller på och författar en bok i stället - vad vet jag - hon är ju författare - så det verkar ju inte helt osannolikt... jag - däremot - är ej författare - ej heller kulturskribent - jag nöjer mej med att skriva av mej här på min alldeles egna blogg - som ingen läser überhaupt - mer än min 80-åriga syster - någon gång emellanåt...
hon maja är faktiskt den enda männischa jag känner mig - sort of - respekterad av här i bloggvärlden - den enda person som jag vågar skriva något hos - dvs på hennes blogg - utan att vara rädd att hon - sort of - nedvärderar mig eller tar bort det jag skrivit.... - ja 'stationsvak't - johnny söderberg - som jag hittade hos maja lundgren vågar jag oxå skriva hos - på hans blogg - utan att vara rädd för att bli borttagen eller - sort of - nedvärderad - endast dessa två 'bloggvänner' - har jag... - för övrigt inga...
jag skrev den 28 augusti år 2012 - dvs för exakt 2 år och 1 månad sen - att - om ingen annan - så åtminstone min då 80-åriga syster - åtminstone någon gång emellanåt - kollar min blogg... - numera är detta - något såådant - ej mer möjjligt - då - eftersom - min enda syster - alas! - dog den 29 mars i år - eftersom aortaväggen närmast hjärtat brast!
jag har jedoch ej upphört med mina två bloggar... bloggen - bloggarna - och även - naturligtvis - you tube! - är mitt liv!... - det som för mej känns meningsfullt - och intressant! - i mitt lilla obetydliga - ensamma - liv...
22 kommentarer:
av ren slump - så har ett av alla mina otaliga tidn utklipp dykt upp till ytan - i detta fallet faktiskt en hel kultursida - nämligen ur svd den 7 aug 2007:
"obehaglig grundton av illvilja - revansch - det finns fantastiska avsnitt i maja lundgrens nya roman - inte minst skildringarna av neapel - men boken är underligt cirkulär - ältar utan insikter och är dessutom moraliskt dubiös i sitt utpekande av namngivna fiender - önskan att tillfoga skada blir slutintrycket av 'myggor och tigrar' - skriver carl-johan malmberg - prosa - maja lundgren - 'myggor och tigrar' 509 sidor - albert bonniers förlag -
- omslaget till maja lundgrens 'myggor och tigrar' visar perseus som just huggit huvudet av medusa - en hjältemodig man har oskadliggjort en ond kvinna - bilden av ett rättfärdigt våld - innanför pärmarna finns det omvända: en bok om orättfärdigt våld utövat av män mot kvinnor och en kvinna som svarar med motvåld - lundgrens bok är en verbal krigföring på ett halvt tusen sidor riktad från författaren-berättaren mot män hon känt i kulturvärlden - de är namngivna med verkliga för- och efternamn - liksom de flesta av bokens bipersoner - män som kvinnor -
- grundscenariot är detta: lundgren är kvinna och ensam - männen har grupptillhörighet - fast ofta hierarkisk - de förtrycker visserligen varandra inbördes men håller framför allt ihop - de är alla ute efter att kränka och knäcka starka kvinnor i allmänhet och lundgren i synnerhet - och de lyckas med det - det finns också någon enstaka kvinna som utövar våld mot henne - som (den också namngivna) författarinnan som förtäckt pikar lundgren för hennes barnlöshet genom att lägga fram en blå babytröja på hennes säng -
- det undanstuckna våldet - det som jäser under ytan i den stockholmska kulturvärlden ställs mot ett annat våld - lika mycket det ett manligt prerogativ - fast mycket manligare - enligt författaren: våldet i hennes barndoms avgudade amerikanska gangsterfilmer - våldet i camorrans neapel - i vars maffiastyrda spanska kvarter hon bor och skriver under perioder - de två våldstyperna - ett småskuret och ett storslaget - speglas i titeln 'myggor och tigrar' - ett uttryck från vilhelm ekelund -
- myggorna är de fegt stickande svenska kulturmännen - före detta älskare - chefer - kolleger till lundgren - tigrarna är maffiamännen - de iakttar hon på gatan och från sin balkong - hon läser om dem - drömmer om att träffa dem - ett möte äger också rum i bokens slutavsnitt - fast i annan och obehagligare form än vad hon önskat - det tillhör bokens bästa avsnitt - men jag har sällan läst en bok som är så tvetydig i sin hållning - maja lundgren älskar en av myggorna - en kulturchef på en kvällstidning där hon jobbar som vikarie - hon förförs av honom - de har en kort affär - han drar sig undan - hon uppvaktar honom med mail - sms och telefonsamtal - ömsom vädjande - ömsom hotfulla - och hon läser systematiskt in förtäckta budskap - tryckta på kultursidan han basar för - ibland kärleksbudskap - ibland grymma pikar - men alltid riktade till henne - bara till henne -
- samtidigt vill hon 'rädda' denne lömsking - hur och från vad förstår man aldrig - här finns självkritik - ifrågasättande av den egna verklighetsbilden - det hör till bokens starka partier - hon beskriver sig som projicerande och paranoid - allt försiggår i hennes hjärna - men till sist framställer hon sig ändå som offer för en jättelik komplott - styrd av kulturchefen och hans hantlangare -
- boken och språket kränger desperat - febrig besatthet - korthuggna utrop - invektiv regerar - besvärjelser - över skrivandet - över det egna ömkliga-grandiosa jaget - över den fientliga omvärlden - sköljer över läsaren i sjok - 'jag är ensam - jag är narcissist med megaloman paranoja' - skriver hon i en dagboksanteckning - i en annan talar hon om sin bok som 'en galen roman - galen - galen - som jag själv' -
- det är här kvaliteten hos denna tvetydiga roman ligger - tvetydig både konstnärligt och moraliskt (jag återkommer till det) - 'myggor och tigrar' är en av dessa böcker som vill sätta likhetstecken mellan Jaget och Boken - kosta vad det kosta vill - lundgren vill att hennes bok ska vara hennes jag - hon följer hur det formats sedan barndomen: 'jag har ibland en känsla av att ha varit med om ett trauma' - skriver hon - bakom alltsammans anar man den uråldriga författardrömmen: att skriva för att slippa leva eller skriva för att kompensera sig för livets nederlag - att åtminstone vara sann i språket -
- allt pendlar - lundgren dras till våldet hos camorran och i gudfadernfilmerna - samtidigt säger hon sig vilja bekämpa våldsromantik - hon talar om sig själv som galen och paranoid - samtidigt vill hon 'bara beskriva ett skeende /.../ - mitt vittnesmål riktar sig till alla goda läsare som kan behöva få veta vad som händer bakom kulisserna i kulturvärlden' - å ena sidan de språkligt precisa - djärva och drastiska skildringarna av det kaotiska inre - med våldsamma svängningar mellan självförhärligande och självförakt - hon 'imploderar i ynkedom' - å andra sidan en hatisk rapport om kulturvärlden - den som 'bryter ner... kanske inte alla kvinnor - men de kvinnor som av en eller annan orsak betraktas som hot' -
- men denna ekvation går inte ihop - 'myggor och tigrar' med all sin uttryckskraft - sitt skoningslösa självutlämnande och självrannsakande - sin intressanta kombinatorik av dagbok - aforistik - besvärjande mantra - nuberättelse och forskande återblickar - denna bok blir till sist ofärdig och dubiös - inte bara som litterär skapelse - utan som moralisk handling - den springande punkten är här namngivandet av 'fienderna' - de lömska kulturmännen som spelat och spelar med maja lundgren - det rör sig inte om några rikskändisar - men om journalister och författare med plats i offentligheten - kända i kulturvärlden - att de namnges med för- och efternamn - beskrivs närgånget och tillskrivs allehanda sjaskigheter på erotikens och maktens domäner har givit 'myggor och tigrar ett kittlande förhandsrykte - det kommer säkert att bidra till bokens försäljningssifror -
- men namngivandet - något av ett svenskt litterärt mode sedan carina rydbergs 'den högsta kasten' - är viktigt för maja lundgren av ett annat skäl: det gör boken till en revansch för upplevda kränkningar - det hade boken inte kunnat vara på samma sätt om lundgren gått i den litterära bearbetningens riktning - bemödat sig om att forma fiktiva personer - låt vara på verklighetsgrund - nu åker hon snålskjuts på kändisfaktorn - kanske av konstnärlig lättja - men nog främst för sitt revanschistiska syftes skull - boken - inte maja lundgren - imploderar - en roman måste vara något mer än ett revanschistiskt utspel - trots bokens kalejdoskopiska rikedom på iakttagelser - neapelavsnitten är bitvis fantastiska - underminerar namngivandet 'myggor och tigrar' - den får en obehaglig grundton av illvilja -
- här finns många partier där själva tillkomsten av romanen skildras - de tillhör de intressanta - som redovisandet av samtalen med en begripligt nog tveksam förläggare - vi får inblickar i maja lundgrens våndor efter de svenska och utländska framgångarna med hennes förra bok - den egenartade historiska romanen 'pompeji' - boken blir lika mycket roman - som roman om roman -
- slutintrycket blir ändå inte att någonting verkligen klargörs - vare sig hos läsaren eller hos lundgren själv - boken är underligt cirkulär - ältar utan insikter - utför en tröstlös på-stället-marsch - är denna bok avslöjande av yttre - objektiva skeenden eller blottläggandet av inre - paranoisk tvångslogik? - allt blir oavgjort när boken väl är slut - den vill hon ändå sammafatta så här: 'en anklagelseskrift? - nej - jag är kines - det enda sättet att motverka det onda är att gå in för det goda' - den insikten kommer i så fall 500 sidor för sent - för det är önskan att tillfoga skada - inte för att nå fram till en sanning och förmedla insikt - som blir slutinrycket av 'myggor och tigrar' / Carl-Johan Malmberg - Svenska Dagbladet - tisdagen den 7 augusti 2007.
jag har ej läst denna bok - så jag kan inte yttra mig i ärendet...
dock har jag läst maja lundgrens blogg i ett och ett halvt år nu - dagligen - och jag tror mig veta på ett ungefär - var jag liksom har henne...
hon - maja - har upphört med sin blogg - 'bloggpaus' kallar hon det visst - hon kanske håller på och författar en bok i stället - vad vet jag - hon är ju författare - så det verkar ju inte helt osannolikt... jag - däremot - är ej författare - ej heller kulturskribent - jag nöjer mej med att skriva av mej här på min alldeles egna blogg - som ingen läser überhaupt - mer än min 80-åriga syster - någon gång emellanåt...
hon maja är faktiskt den enda männischa jag känner mig - sort of - respekterad av här i bloggvärlden - den enda person som jag vågar skriva något hos - dvs på hennes blogg - utan att vara rädd att hon - sort of - nedvärderar mig eller tar bort det jag skrivit.... - ja 'stationsvak't - johnny söderberg - som jag hittade hos maja lundgren vågar jag oxå skriva hos - på hans blogg - utan att vara rädd för att bli borttagen eller - sort of - nedvärderad - endast dessa två 'bloggvänner' - har jag... - för övrigt inga...
jag skrev den 28 augusti år 2012 - dvs för exakt 2 år och 1 månad sen - att - om ingen annan - så åtminstone min då 80-åriga syster - åtminstone någon gång emellanåt - kollar min blogg... - numera är detta - något såådant - ej mer möjjligt - då - eftersom - min enda syster - alas! - dog den 29 mars i år - eftersom aortaväggen närmast hjärtat brast!
sen början av år 2016 så har tydligen maja - maja lundgren - upphört med sin blogg...
johnny söderberg har även han upphört med sin blogg...
jag har jedoch ej upphört med mina två bloggar... bloggen - bloggarna - och även - naturligtvis - you tube! - är mitt liv!... - det som för mej känns meningsfullt - och intressant! - i mitt lilla obetydliga - ensamma - liv...
Skicka en kommentar