huur är det att ha en sååån - en förstfödd sååån - född den 21 januari år 1979 - som sedan 6 år ligger och röttnar i en gammal begagnad grav? - huuur ä dää? - huur äär dät för hånnåm nuu? (ps: jag veet att rätt stavning torde vara 'ruttnar' i st f 'röttnar'.... jag är - faktiskt - mycket meedveten i mina felstavningar - jag anstränger mej ibland i detta att innte staava rätt - enl rättskrivningsregler - rättstavningsregler - här på min egen blogg jöör jag som jag vill - det tycks vara tillåtet - hittills iaf...)
jag kommer att - även jag - ligga där och ruttna intill honom i den gamla begagnade graven... - en tidsfråga - livet en tidsfråga - endast en begränsad tid lever vi - en del endast knappt 28 år - eller exakt 27 år 10 månader och 9 dagar - som min förstfödde - jag har nu hittills levt så lång tid som 70 år och 1 månad och 8 dagar... - varje ytterligare dag jag har chans att vara vid liv är en nåd - så uppfattar jag det...
att vara havande - sort of gravid - med tid - en tidsgraviditet det är livet... jag är havande med tid - ännu en tid - men för hur länge noch? - jag vet ej - varje dag är en nåd - nothing else...
"Se Jag (vem nu dät - 'Jag' - är? - kanske 'Gud'?) är med Eder intill Tidens Ände..." - ngt sådant har jag hört ngn gång... - ja det låter ju som ngt förtröstansfullt - visst behöver vi alla ngn form av förtröstan - ngt att förtrösta sig på... (jag anser mig ej vara ateist... men jag tillhör ingen kyrka eller församling öht - jag anser mig vara 'a free spirit'...)(eller kanske 'sökare' - att vara en - sort of - 'sökare' - en andlig sökare - what's wrong by that?)
jag har ibland funderingar på att - som en sista utväg - ta kontakt med närmsta församling tillhörande svenska kyrkan - trots att jag ej är medlem - men dom har något som kallas 'uppdrag medmänniska' - och jag tänkte att jag kanske skulle kunna ha chans att få hjälp där - medmänsklig hjälp där - därifrån - somehow - om ej på ngt annat sätt - en sista utväg - ett sista försök innan graven...
än - ännu - har jag ej tagit något sådant steg som jag talar om i kommentaren klockan 23:09 den 12 april år 2013 - jag kommer - om jag känner mig själv rätt - ej heller någonsin att taga ett sådant steg ...
det har fått gå som det har kunnat gå i mitt liv - det mitt liv som nu har uppgått till ej mindre än 70 år 7 månader och 5 dagar... - de dagar och månader - och eventuellt år - som återstår - för 'moi' - får väl även de gå - som de kan gå - somehow or other... ja att tiden går - det vet man ju - att tiden rinner iväg - det vet man ju - och att 'den utmätta tiden' - den kvarvarande tiden av levnadstiden - knappast blir längre - utan helt definitivt kortare - det är man ju ej heller ovetande om..
10 kommentarer:
... - men i dööden - i det som kallas 'dööd' - det som kallas 'dööden' ... huur är det dåå?
huur är det att ha en sååån - en förstfödd sååån - född den 21 januari år 1979 - som sedan 6 år ligger och röttnar i en gammal begagnad grav? - huuur ä dää? - huur äär dät för hånnåm nuu? (ps: jag veet att rätt stavning torde vara 'ruttnar' i st f 'röttnar'.... jag är - faktiskt - mycket meedveten i mina felstavningar - jag anstränger mej ibland i detta att innte staava rätt - enl rättskrivningsregler - rättstavningsregler - här på min egen blogg jöör jag som jag vill - det tycks vara tillåtet - hittills iaf...)
jag kommer att - även jag - ligga där och ruttna intill honom i den gamla begagnade graven... - en tidsfråga - livet en tidsfråga - endast en begränsad tid lever vi - en del endast knappt 28 år - eller exakt 27 år 10 månader och 9 dagar - som min förstfödde - jag har nu hittills levt så lång tid som 70 år och 1 månad och 8 dagar... - varje ytterligare dag jag har chans att vara vid liv är en nåd - så uppfattar jag det...
att vara havande - sort of gravid - med tid - en tidsgraviditet det är livet... jag är havande med tid - ännu en tid - men för hur länge noch? - jag vet ej - varje dag är en nåd - nothing else...
"Se Jag (vem nu dät - 'Jag' - är? - kanske 'Gud'?) är med Eder intill Tidens Ände..." - ngt sådant har jag hört ngn gång... - ja det låter ju som ngt förtröstansfullt - visst behöver vi alla ngn form av förtröstan - ngt att förtrösta sig på... (jag anser mig ej vara ateist... men jag tillhör ingen kyrka eller församling öht - jag anser mig vara 'a free spirit'...)(eller kanske 'sökare' - att vara en - sort of - 'sökare' - en andlig sökare - what's wrong by that?)
jag har ibland funderingar på att - som en sista utväg - ta kontakt med närmsta församling tillhörande svenska kyrkan - trots att jag ej är medlem - men dom har något som kallas 'uppdrag medmänniska' - och jag tänkte att jag kanske skulle kunna ha chans att få hjälp där - medmänsklig hjälp där - därifrån - somehow - om ej på ngt annat sätt - en sista utväg - ett sista försök innan graven...
än - ännu - har jag ej tagit något sådant steg som jag talar om i kommentaren klockan 23:09 den 12 april år 2013 - jag kommer - om jag känner mig själv rätt - ej heller någonsin att taga ett sådant steg ...
det har fått gå som det har kunnat gå i mitt liv - det mitt liv som nu har uppgått till ej mindre än 70 år 7 månader och 5 dagar... - de dagar och månader - och eventuellt år - som återstår - för 'moi' - får väl även de gå - som de kan gå - somehow or other... ja att tiden går - det vet man ju - att tiden rinner iväg - det vet man ju - och att 'den utmätta tiden' - den kvarvarande tiden av levnadstiden - knappast blir längre - utan helt definitivt kortare - det är man ju ej heller ovetande om..
'åren går' så tror jag 'rapsodi'bloggaren einar jakobsson började sitt senaste inlägg på sin blogg...
frank ådahl blev född den 15 juli år 1960...
Skicka en kommentar