fredag 10 september 2010

kulturbevakning...

Upplagd av kl.

8 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"Tredje delen i per wästbergs memoarer - 'hemma i världen' - blir ett fängslande tidsdokument - anser monika tunbäck-hanson:

10 september 2010 kl. 19:19
Marianne Johansson sa...

'jag skriver - för att inte öka vårt förråd av glömska - för att ta fasta på de dolda sambanden - de avlägsna likheterna' - skriver per wästberg i sin tredje momoar - 'hemma i världen' - hans bok fungerar som en minnesbank - som en parallelläsning av mitt eget 60-70-80-tal - som vanligt för den som följt wästberg genom hans många böcker i alla genrer och genom hans artiklar förundras man över vad denne man hunnit med - alla dessa resor och inte bara till det afrika - där han blev vår svenska väckarklocka i kampen mot apartheid - utan också till andra kontinenter - överallt gäst - iakttagande - samlande kunskap - knytande vänskapsband -

10 september 2010 kl. 19:25
Marianne Johansson sa...

- personregistret i memoarens slut är långt - vart han än for som länk och budbärare för de som kämpade i sydafrika - eller som representant för pen eller amnesty - som författare eller som chefredaktör för dn mötte han de inflytelserika inom skiftande områden - allt tycks han ha noterat i dagböcker och i minnet - från stort till smått - från tankar till ting -

10 september 2010 kl. 19:28
Marianne Johansson sa...

- ett pärlband av människor - middagar - möten och resor - hela tiden skrivande - producerande - samtalande - jourhavande tidsvittne kallar han sig på ett ställe och det är en lika adekvat beskrivning som bokens titel - per wästberg går nära det privata och ger därmed bitar till ett sammansatt självporträtt - kärleken - äktenskapen - uppbrotten - får sina uppriktiga sidor och ger nycklar till romaner han skrivit - men nog föredrar jag den skönlitterära - diktade formen han gav åt kärlekens många ansikten i 'luftburen' och de två andra romanerna i denna magiska kärlekens trilogi - då och då för många namn - för många redogörelser för sällskapslivet han förde - men samtidigt ger miljö- och sedesskildringarna tidsfärg och kultiverad borgerlig charm -

10 september 2010 kl. 19:34
Marianne Johansson sa...

- de mer flyktiga kapitlen kompenseras mer än väl av inträngande personporträtt av betydande författare från hela världen - av svenska förläggare - vänner och politiker och inte minst av de afrikanska frihetskämpar som skulle bli framtidens makthavare - porträtten som växer fram så elegant ur wästbergs skildringar av dessa personliga möten blir tillsammans fängslande tidsdokument - i slutkapitlet skriver per wästberg att han 'velat åstadkomma en krönika som speglar en svunnen tid och företa en personlig resa i en yttre och inre verklighet' - 'hemma i världen' har också blivit den utsökt välformulerade krönika han önskat" / monika tunbäck-hanson - gp den 27 augusti 2010.

10 september 2010 kl. 19:40
Marianne Johansson sa...

per wästberg är en favorit - hans 'luftburen' är helt underbar - vilken poesi!

10 september 2010 kl. 19:41
Marianne Johansson sa...

en gång i min ungdom såg jag en skymt av honom utanför handelsbanken vid torget i lidköping - han var då i sällskap med borgmästaren eld och hans dotter som han då var gift med - jag såg att han hade en mycket stor pälsmössa - av den typ som var speciellt populär då vid den tiden - med öronlapparna uppknutna ovanpå hjässan - en liten fragmentarisk detalj ur mitt minnesförråd - hans 'luftburen' har jag i pocket - en sliten bok - en av mina bästa böcker - hur han kunnat formulera sån poesi som finns i den boken - ja - det säger ju en del om honom som person...

10 september 2010 kl. 19:45
Marianne Johansson sa...

'memoar' i st f 'momoar'...

10 september 2015 kl. 16:22

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)