"bok -'mannen på ön' - bokförlaget weyler - lennart hagerfors nya roman har ett starkt sceneri - franska kongo i början av 1950-talet - en kongoles stjäl kolonialarméns lönekassa under ett dundrande åskväder - och styr med pengarna i en skrotfärdig båt ut till en klippa mitt i kongoflodens forsar - där blir han en ikonisk gestalt som väcker upp slumrande självständighetsdrömmar hos kongoleserna -
- i lyriska fragment mellan kapitlen profeterar han om kongos förflutna och framtid - med situationsbilder etablerar författaren persongalleriet - en idealistisk fransk flickskolelärarinna - en vek officer som drömmer om moderlandet - hans kongolesiska hushållerska - som han tror sig förälskad i - men som hittar sin egen vilja - en infödd sergeant som upptäcker sina ledaregenskaper - en brutalrasistisk polischef - en byinnevånare vars sjuårige son upptäcker mannen på ön - och som därför av traditionskulturen tvingas till ett fasansfullt beslut - och slutligen kongofloden själv - vars enorma naturkraft gäckar både kolonisatörer och koloniserade - rationalitet möter ursprungstro - men ingen segrar -
- hagerfors träffar mittfåran i all postkolonial diskussion - fransmännens revolutionära ideal - frihet och jämlikhet - gäller inte de koloniserade folken - samtidigt visar han mästerligt hur kulturblandning skapar oförutsägbarhet - franska språket blir inte bara ett kommandospråk - det kan användas för oberoende och framsteg - bytraditionerna påverkas av den (svenska) kristna missionen - ibland med en brutalisering som resultat - tvärtemot den officiella missionsideologin -
- hagerfors har skildrat kongo i flera böcker - framför allt de självbiografiska 'längta hem' och 'komma bort' - men frågan är om han någonstans har skrivit så vackert och så perspektivrikt om hela den imperialistiska situationen - åskådliggjord på individnivå - mannen på ön är ett av hans allra främsta verk" / björn gunnarsson . göteborgs-posten - söndagen den 29 augusti 2010.
5 kommentarer:
"bok -'mannen på ön' - bokförlaget weyler - lennart hagerfors nya roman har ett starkt sceneri - franska kongo i början av 1950-talet - en kongoles stjäl kolonialarméns lönekassa under ett dundrande åskväder - och styr med pengarna i en skrotfärdig båt ut till en klippa mitt i kongoflodens forsar - där blir han en ikonisk gestalt som väcker upp slumrande självständighetsdrömmar hos kongoleserna -
- i lyriska fragment mellan kapitlen profeterar han om kongos förflutna och framtid - med situationsbilder etablerar författaren persongalleriet - en idealistisk fransk flickskolelärarinna - en vek officer som drömmer om moderlandet - hans kongolesiska hushållerska - som han tror sig förälskad i - men som hittar sin egen vilja - en infödd sergeant som upptäcker sina ledaregenskaper - en brutalrasistisk polischef - en byinnevånare vars sjuårige son upptäcker mannen på ön - och som därför av traditionskulturen tvingas till ett fasansfullt beslut - och slutligen kongofloden själv - vars enorma naturkraft gäckar både kolonisatörer och koloniserade - rationalitet möter ursprungstro - men ingen segrar -
- hagerfors träffar mittfåran i all postkolonial diskussion - fransmännens revolutionära ideal - frihet och jämlikhet - gäller inte de koloniserade folken - samtidigt visar han mästerligt hur kulturblandning skapar oförutsägbarhet - franska språket blir inte bara ett kommandospråk - det kan användas för oberoende och framsteg - bytraditionerna påverkas av den (svenska) kristna missionen - ibland med en brutalisering som resultat - tvärtemot den officiella missionsideologin -
- hagerfors har skildrat kongo i flera böcker - framför allt de självbiografiska 'längta hem' och 'komma bort' - men frågan är om han någonstans har skrivit så vackert och så perspektivrikt om hela den imperialistiska situationen - åskådliggjord på individnivå - mannen på ön är ett av hans allra främsta verk" / björn gunnarsson . göteborgs-posten - söndagen den 29 augusti 2010.
både weyler - som har bokförlaget ifråga - och hagerfors - har rötter i frireligiositet - det har jag oxå...
Skicka en kommentar