onsdag 15 september 2010

monolog...

Upplagd av kl.

2 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"monologen är den vanskligaste av teaterns uttrycksformer - i den är skådespelarens ensamhet som störst - havererar hon blir pinsamheten rent smärtsam - när simona maicanescu - fransk skådespelare uppvuxen i rumänien - gör monologen 'fever' är hennes sceniska auktoriet så obestridig att alla farhågor omedelbart kommer på skam - med en rent virtuos teknik går hon tätt inpå texten och gör den till sin - införlivad och genomreflekterad - utan rekvisita står hon helt stilla på scengolvet och låter sina minnen strömma - det är en beundransvärd prestation - också om just prestationen i några partier hotar att bli alltför iögonfallande - under en och en halv timme berättar hon sin tvekan mellan egen välfärd och global utsatthet - wallace shawns text är från tidigt 90-tal om än med viss nutidsaktualisering - den är inget mästerverk - monologen vill vara utmanande men blir i alltför stora stycken präktig och pratig - liberalt rymlig säger den vad alla håller med om - något undrar jag varför lars norén valt att sätta upp den - men ett kreativt samarbete med en skådespelare kan vara anledning nog - och maicanescu är verkligen värd all den ljussättning hon kan få" / tomas forser - gp - den 26 augusti 2010

15 september 2010 kl. 17:18
Marianne Johansson sa...

jag har en gång - hösten 2007 - sammanträffat på ett speciellt kafe med tomas forser och hans fru gunilla witt - koreograf och poet - jag fick chans att prata om mej själv och mitt liv och han lyssnade intresserat - jag glömmer det inte...

15 september 2010 kl. 17:20

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)