"att skriva på gamla dar - de flesta äldre människor kan berätta bra muntligt - men är väldigt rädda för papper och penna - det säger anna-lena björkman - folkhögskolläraren som tillsammans med 23 pensionärer gjort boken 'en otrolig tid' - där 'mormor och farfar' berättar om hur det var att vara barn i det tidiga 1900-talets norrbotten - i förordet skriver hon så här om bokens tillkomst 'vi startade hösten 1979 - för första gången samlades pensionärer från hela norrbotten till berättarkurs på kalix folkhögskola - det blev en genomgripande upplevelse för oss alla - trevande började vi berätta om de gamla tiderna - både de goda och onda minnena -
- vi började skriva ner berättelserna - jag berättar precis hur det var för mina barnbarn - de tror mig inte - de tror att jag överdriver - så sa de alla som visste sanningen om hur det var att växa upp i norrbotten vid sekelskiftet - vi träffades igen - våren och hösten 1981 - och samlade alla våra små historier - ordnade dem efter olika ämnen - arbetet växte - det blev en bok - eller drömmen om en bok' - mimmi keskitalo - en av deltagarna på kursen - tycker att ungdomar vet för lite om hur deras förfäder levde - det är viktigt att barn känner sina rötter - när jag berättar för mina barnbarn om min ungdom tror de jag levde på stenåldern -
- men det är viktigt att vi inte ger några pekpinnar och säger 'titta så bra ni har det' - det är dagens ungdom inte intresserad av att höra - menar elsa hjemdahl - som var en av de yngsta deltagarna med sina 63 år - anna-lisa björkman gav skrivarna de här råden - skriv konkret - berätta detaljerat om till exempel lekar eller arbetsmoment - försök inte spänna över ett för stort område - då blir det oftast ytligt - det är viktigt att det blir levande minnesbilder - berättelser med känslor - om hur ni upplevde fattigdomen - arbetet - skolan - men även glädjen och allt det positiva - intresset för skrivarkurser bland äldre är stort och det kommer att bli ännu större - det största hindret är de äldres dåliga självförtroende - oftast överdriver de svårigheterna och undervärderar sig själva säger anna-lisa björkman - men det har gått bra - för bland de här gamla människorna finns en stark vilja och längtan efter att få lära sig skriva och berätta - som unga barn hann de aldrig ägna sig åt sådant - om kurserna fortsätter så är inte målet att skriva en bok varje gång - glädjen att våga ösa ur sin livserfarenhet och kunskap är det viktiga - anna-lisa björkman hoppas också att de som gått kursen och övervunnit sin rädsla för att skrivna ordet fortsätter att skriva och blir en tändande gnista för alla andra som vill men inte vågat"
"ljudband: 'att skriva på gamla dar' (15 minuter) - att diskutera: - hur stor betydelse har dina egna upplevelser och erfarenheter för det du skriver? - vad fick du lära dig i skolan om hur man skall skriva? - är du bunden av detta? - övningsuppgifter - pensionärerna på kursen i kalix fick rådet att skriva med kärna - konkret - detaljrikt och ändå inte långrandigt - välj ut ett föremål som alla i cirkeln under 15 minuter arbetar med att skriftligt beskriva - jämför era beskrivningar - intervjua en gammal person i din omgivning om något från förr och återberätta det - gärna i en form som passar att läsas för eller av barn - lästips: 'en otrolig tid' - skrivarförlaget/norrbottens bildningsförbund 1981" - ur 'skrivarkursen' av sven nyberg - britt söderholm och ann-katrin tideström - utbildningsradion - skrivarförlaget / norrbottens bildningsförbund - luleå.
5 kommentarer:
"att skriva på gamla dar - de flesta äldre människor kan berätta bra muntligt - men är väldigt rädda för papper och penna - det säger anna-lena björkman - folkhögskolläraren som tillsammans med 23 pensionärer gjort boken 'en otrolig tid' - där 'mormor och farfar' berättar om hur det var att vara barn i det tidiga 1900-talets norrbotten - i förordet skriver hon så här om bokens tillkomst 'vi startade hösten 1979 - för första gången samlades pensionärer från hela norrbotten till berättarkurs på kalix folkhögskola - det blev en genomgripande upplevelse för oss alla - trevande började vi berätta om de gamla tiderna - både de goda och onda minnena -
- vi började skriva ner berättelserna - jag berättar precis hur det var för mina barnbarn - de tror mig inte - de tror att jag överdriver - så sa de alla som visste sanningen om hur det var att växa upp i norrbotten vid sekelskiftet - vi träffades igen - våren och hösten 1981 - och samlade alla våra små historier - ordnade dem efter olika ämnen - arbetet växte - det blev en bok - eller drömmen om en bok' - mimmi keskitalo - en av deltagarna på kursen - tycker att ungdomar vet för lite om hur deras förfäder levde - det är viktigt att barn känner sina rötter - när jag berättar för mina barnbarn om min ungdom tror de jag levde på stenåldern -
- men det är viktigt att vi inte ger några pekpinnar och säger 'titta så bra ni har det' - det är dagens ungdom inte intresserad av att höra - menar elsa hjemdahl - som var en av de yngsta deltagarna med sina 63 år - anna-lisa björkman gav skrivarna de här råden - skriv konkret - berätta detaljerat om till exempel lekar eller arbetsmoment - försök inte spänna över ett för stort område - då blir det oftast ytligt - det är viktigt att det blir levande minnesbilder - berättelser med känslor - om hur ni upplevde fattigdomen - arbetet - skolan - men även glädjen och allt det positiva - intresset för skrivarkurser bland äldre är stort och det kommer att bli ännu större - det största hindret är de äldres dåliga självförtroende - oftast överdriver de svårigheterna och undervärderar sig själva säger anna-lisa björkman - men det har gått bra - för bland de här gamla människorna finns en stark vilja och längtan efter att få lära sig skriva och berätta - som unga barn hann de aldrig ägna sig åt sådant - om kurserna fortsätter så är inte målet att skriva en bok varje gång - glädjen att våga ösa ur sin livserfarenhet och kunskap är det viktiga - anna-lisa björkman hoppas också att de som gått kursen och övervunnit sin rädsla för att skrivna ordet fortsätter att skriva och blir en tändande gnista för alla andra som vill men inte vågat"
"ljudband: 'att skriva på gamla dar' (15 minuter) - att diskutera: - hur stor betydelse har dina egna upplevelser och erfarenheter för det du skriver? - vad fick du lära dig i skolan om hur man skall skriva? - är du bunden av detta? - övningsuppgifter - pensionärerna på kursen i kalix fick rådet att skriva med kärna - konkret - detaljrikt och ändå inte långrandigt - välj ut ett föremål som alla i cirkeln under 15 minuter arbetar med att skriftligt beskriva - jämför era beskrivningar - intervjua en gammal person i din omgivning om något från förr och återberätta det - gärna i en form som passar att läsas för eller av barn - lästips: 'en otrolig tid' - skrivarförlaget/norrbottens bildningsförbund 1981" - ur 'skrivarkursen' av sven nyberg - britt söderholm och ann-katrin tideström - utbildningsradion - skrivarförlaget / norrbottens bildningsförbund - luleå.
'för det skrivna ordet' - ej 'för att skrivna ordet' (ej tillräckligt korrekturläst innan publicering - då vid midnatt...)
Skicka en kommentar