onsdag 7 april 2010

bob hansson

Upplagd av kl.

6 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"varje människa är i grund och botten ensam - hon måste själv träffa sina val - hon står i varje situation inför den absoluta valfriheten - detta utgör källan till hennes ångest - sartre har träffande beskrivit förutsättningarna för människans predikament - det är dystra utsikter: hon har bara sig själv att förlita sig på - det finns ingen gud - det finns ingen som kan tala om för henne vart hon ska ta vägen - varje människa är ansvarig - inte bara för sitt eget liv utan också för andras - eftersom varje sak hon gör inverkar på andra människor - ovanståede är en kortfattad summering av existentialismen - det är omöjligt att bortse ifrån dessa tankegångar vid läsningen av bob hanssons senaste bok 'gunnar' som också är hanssons första roman - för 'gunnar' handlar så påtagligt om en människa utkastad i världen - den valfrihet som jagberättaren står inför existerar dock mest på ett inre plan (det handlar om hur han ska betrakta sig själv) - de yttre förutsättningarna är ganska fastlåsta - gunnar har - liksom andra manliga föregångare i släkten (både far och farfar) varit byggnadsarbetare - elva månader innan han bestämmer sig för att skriva berättelsen om sitt liv kollapsar hans hjärta - det sägs att det var utslitet - efter ytterligare några månader genomgår han en hjärttransplantation -

7 april 2010 kl. 22:19
Marianne Johansson sa...

- den snart 60-årige huvudpersonen lever nu med ett nytt hjärta - han som alltid varit punktligheten personifierad har inga tider att passa längre - han som var någon man räknade med är nu 'oräknad' (med) - på några år har han förlorat de viktigaste drivkrafterna i sitt liv - frun gunilla - som dog i cancer fem år tidigare - och sitt arbete - gunnars liv består nu enligt honom själv av 'väntan' - på vad vet han inte riktigt - läkaren på karolinska sjukhuset - som han ibland besöker - avråder honom från fysiskt arbete - men just detta med fysiskt arbete har varit gunnars 'raison d'être' - högsta lyckan för honom är en byggarbetsplats där han kan få göra rätt för sig - hans beskrivningar av en slamrande sådan med en trång byggfutt där gubbarna samlas och jävlas med varandra över en kopp ljummet kaffe påminner om paradisskildringar - det är ett ouppnåeligt utopia för den gamle byggnadsarbetaren - några nätter går han till sin forna arbetsplats och bryter sig in med bultsaxens hjälp och arbetar -

7 april 2010 kl. 22:29
Marianne Johansson sa...

- av allt att döma är bob hansson en begåvad och egensinnig poet - med 'gunnar' visar han också att han är en romanförfattare att räkna med - det är inte bara en berättelse om en skäligen ensam man - det är också en intelligent analys av den moderna människans förutsättningar och romanen formar sig slutligen till en gedigen essä om det självhat som driver oss - de negativa tankar om oss själva som nästan ingen undgår - vi har fått lära oss att arbetet är meningen med våra liv - att göra rätt för sig - att vara duktig och punktlig - men är det verkligen allt? - ibland snuddar gunnar vid tanken att det måste finnas en högre eller större mening - att människan borde vara värd någonting i sig själv - som sjukpensionär står gunnar inför den totala friheten - men om arbetet är det enda som kan skänka hans liv mening kan han inte annat än gå i baklås - eftersom han är förbjuden att arbeta - självhatet får honom att se ner på sig själv eftersom han inte gör ett skapandes grand - så småningom lägger han märke till samma självhat hos andra - folk unnar sig inte att ta det lugnt - folk unnar sig inte att äta bra mat - i förlängningen unnar sig inte mänskligheten en frisk och sund planet - att vi är på väg mot avgrunden med sjumilakliv beror på självhatet -

7 april 2010 kl. 22:38
Marianne Johansson sa...

- någonstans måste det finnas en kärlek som kan råda bot på självhatet - men med sömngångaraktig precision väljer gunnar ut en annan självhatare som objekt för sin heta låga - åtskilligt mer finns att berätta om denna roman - inte minst historien som långsamt avtäcks om givaren av det hjärta som numer pumpar i gunnars kropp - men låt mig bara konstatera att det här är en mycket läsvärd bok - sedan kan man ha åsikter om bob hanssons drift med forna tiders fiktiva utgivare - hur bob hansson själv kom i kontakt med denna gunnar och hur han fick manuskriptet av honom - det är sådana tillrättalägganden en författare ibland kan känna sig föranlåten att göra när han inser att det kan vara orimligt att jagberättaren helt och hållet själv har gått iland med den bok vi har i handen (han hade ju haft en skäligen illiterat syssla i hela sitt liv) - men det är en randanmärkning - och dessutom fungerar faktiskt de påhängda kapitlen på slutet - det första slutet känns faktiskt lite rumphugget - det här är en bok jag blir varm av att läsa - som läsare känner jag långt mindre självhat än annars." // Erik Löfvendahl - Svenska Dagbladet Kultur - den 6 september år 2007. - dessutom stod följande ovanför det ovan återgivna: "scenpoeten bob hansson (föd 1970) har fem böcker och två skivor bakom sig - han har samarbetat med artister som thåström och fläskkvartetten - prosa - bob hansson - 'gunnar' 193 sidor + 27 sidor - Wahlström & Widstrand.

7 april 2010 kl. 22:51
Pensionär Nisse sa...

Hej Marianne
Den boken ska jag nog gå och låna på biblioteket vid något tillfälle.
Nisse

8 april 2010 kl. 10:29
Marianne Johansson sa...

först nu upptäcker jag att nisse skrivit en kommentar här den 8 april 2010! - tack nisse!

20 september 2010 kl. 16:39

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)