onsdag 14 april 2010

i samtiden...

Upplagd av kl.

1 kommentar:

Marianne Johansson sa...

i gp kultur den 3 mars 2010: "det masthuggsteaterns föreställning '/mvh 118 000' saknar i tempo kompenserar den i aktualitet - kristina ros' dystopiska samtidsskildring - /mvh 118 000 - är bräddfylld med aktuella problem - som boendesegregationen - men tacklas oväntat - här är det inte förorten utan tjusiga kvarter á la eriksberg som står fond för klassklyftor - inre vilsenhet och social utsatthet - på masthuggsteatern byggs framtidens skyddade boende och veras pappa säljer de lyxiga lägenheterna - kring byggplatsen vecklas dramat ut av ett pressat gäng - mäklarpappan som kränger kontrakt för livet - byggarbetare vars jobb hänger på försäljningen - en väktare som önskar gamla tider åter - en dement tant som väntar på amerikabåten - tonårskillen viktor som väntar på provsvar om sitt allvarliga hjärtproblem - och huvudpersonen - vera - ensam och tonårsexistentialistisk - som skickar livsfrågor per sms till informationsföretaget vars telefonnummer är pjäsens titel - en knepig historia att sammanfatta - som ni märker - den unga publiken nöjer sig nog också med någon sidohandling mindre - tempot är bitvis lite lamt - men tar fart i scener med henrik rylanders sylvassa musik - i råger johanssons scenrum har åskådarna placerats på bänkar i vinkel - vilket ger skådespelarna bekymmer med publikkontakten - inte ett olösligt problem - förflyttningarna kan nog slipas till efterhand - det intressanta med pjäsen - som ingår i masthuggsteaterns treårsprojekt - 'vem bryr sig?' - är dess samhällsförankring - bredbent står den mitt i samtidens virvelvind och suger tag i stämningar och tillstånd - anna-carin henricssons vera är skarp och dämpad - en skoningslös genomskådare - ashkan ghods hjärtsjuke viktor tränar parkour och far upp och ned längs väggarna som vore flykten hans bästa medicin - hans brorson som veras fastighetsmäklande pappa gestaltar vuxenvärldens livsvillkor - risken att halka efter - bli utbytt - inte duga - vuxna framstår som offer - onekligen en motbild för unga att väja för - ett frågetecken - slutligen - för titeln - varför göra reklam för ett privat företag med en dum och dyr sms-tjänst? - hoppas lockbetet gav klirr i teaterkassan - tänker jag kulturentreprenörmässig - och ångrar mig genast - inte masthuggsteatern - väl?" // Sven Rånlund - GP Kultur den 3 mars 2010.

14 april 2010 kl. 11:34

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)