söndag 11 april 2010

'Naturen' - roman 192 sidor - Atlas förlag

Upplagd av kl.

3 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

Aase Berg har skrivit följande recension i GT den 30 november år 2009: "hur jag än vänder och vrider på Caroline Ringskog Ferrada-Nolis debutroman - så kan jag inte riktigt förstå varför den heter 'Naturen' - det gör inget - den kryptiska titeln tillför en dimension av förvirring som faktiskt fördjupar läsningen - bara för att författaren har satt den titeln får hon mig att tänka att allt är natur - också staden - inte minst staden - 'naturen' utspelar sig nämligen mestadels på drift i olika städer - malmö - stockholm - new york - aberdeen - med undantag för några snabbdykningar i den - för huvudpersonen erika - minst sagt irriterande och idyllbombastiskt påträngande bonnbushen - naturen kallas för 'landet' - det säger en hel del - och landet är ett ställe fullt av djur som det är synd om och av lurkiga - kedjerökande slafson till människor - där huvudpersonen erika ibland dimper ner för att leva i hatisk askes -

11 april 2010 kl. 12:52
Marianne Johansson sa...

- 'naturen' handlar alltså inte särskilt mycket om lantliv - varken på ett konkret eller filosofiskt plan - utan snarare om sorgens natur - det tar ett tag för mig att komma på det också - först tror jag att romanen är ett slags ofokuserad slackerdagbok - en historia om en oföretagsam och depressiv karaktär som hoppar av utbildningar och inte klarar av att hitta fokus någonstans - och såna historier är grymt svårskrivna och sällan särskilt meningsfulla - men så långt hålls texten ändå uppe av språket - som är rappt och roligt och strösslat med oneliners och reptilsnabba iakttagelser jag skulle döda för att ha kommit på själv - typ 'det är så förnedrande med furu' - eller som erikas krassa beskrivning av en skrivarkurs: 'vi satt i ett valv i närheten av roslagen och hyllade vikingatiden passivt /.../ - idioterna i klassen läste upp texter om vistelser i barcelona - erika är inte grundtrasig - men hon är förlamad av sorg - en övremedelklassunge som inte har hunnit strama åt sina gränser och zooma in sitt liv mot någon form av trygghet - hon är vuxen men bor som en 16-åring och 'är utan pengar - kärnfamilj - lantställe - soffa - har flyttat sju gånger under året och saknar krafter att ta sig samman -

11 april 2010 kl. 13:02
Marianne Johansson sa...

- i sina bästa stunder påminner den här boken om agneta klingspors 'går det åt helvete är jag ändå född' som kom för ett par år sen - numera den svenska klassikern nummer ett om social utsatthet hos rimligt anpassade människor - alltså om folk som inte direkt är utslagna offer men som ändå balanserar på gränsen genom att sakna psykiskt eller fysiskt skyddsnät och normala - samhällssanktionerade rutiner - men rätt långt fram i boken börjar jag förstå att 'naturen' inte enbart handlar om otryggheten i att bli vuxen utan vare sig verkliga eller inbillade garantier - utan framförallt om en mycket konkret sorgeprocess - erikas bror har dött i en bilolycka - men hennes sorg är tung och länge oförlöst - vågar knappt vidröra det som har hänt - pratar runt och kring den stora tragedin - 'naturen' handlar i slutändan om en sorg som är så grå att den inte ens kan uttryckas - annat än som en långsam - segdragenhet av ett ilsket språk - på så vis är det en ovanlig sorgeskildring." / Aase Berg - GT Kultur - den 30 november 2009.

11 april 2010 kl. 13:09

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)