söndag 18 april 2010

allas

2 kommentarer:

Marianne Johansson sa...

"han förälskade sig den sommaren - passionerat - ungdomskärleken har aldrig falnat - bara vuxit sig starkare - djupare - närmare - för vart år - då var han 16 - nu nyss fyllda 50 - men han minns den klarare än någon annan sommar - han minns sin längtan - mötena på parkbänkarna - den frodiga grönskan - han och hans familj hade precis flyttat ner de 100 milen från sitt välbekanta sundsvall till den nya staden helsingborg - kvar i sundsvall fanns allt som var hans - vännerna - skolan - innebandypolarna - här... ja här var han ensam - utan en enda vän - och flera månader kvar tills skolan skulle börja - sommaren skulle bli oändligt lång - plågsamt dödstråkig - men jag fick så fel - säger hans dahlin - den blev underbar - än i dag - när jag åker förbi parkerna där jag satt uppslukad med mitt sällskap - kan jag rysa av vällust - och jag vet precis vad som hände på den bänken - eller den där borta - det var en fullständig aha-upplevelse - för det var sommaren hans dahlin började läsa böcker - sluka dem - nya vidunderliga världar öppnade sig - och från den stunden var han aldrig ensam - han hade blivit förälskad - i det skrivna ordet - sedan dess har böckerna varit min stora passion - och jag insåg att precis som riktiga författare kan måla upp världar som jag kan träda in i - så kan också jag skapa världar som andra kan träda in i - jag fascinerades av tanken - så han fattade pennan - och började skriva - det har han gjort i över 30 år nu - pennan har bytts ut mot skrivmaskin och så mot dator - och skrivbordslådan fyllts med berättelser om livet och hur det är mot oss människor - i början var jag ganska pretentiös - ville ge svar på livets stora frågor i några meningar - och trodde att jag skulle slå igenom som författare med dunder och brak - nu har jag blivit äldre - mer sansad - han har vunnit pris för sina noveller tidigare - men det är fortfarande nervöst att skicka in manus - även om jag blivit luttrad - visst känner man om en text är bra - det känns skönt - som efter en idrottsprestation - men samtidigt är all bekräftelse rolig att få - och att vinna pris är ju en verkligt fin bekräftelse på det jag gör -

Marianne Johansson sa...

- efter frukost - på helger och skollov - sätter sig hans i sin skrivarhörna i sovrummet - förmiddagen är den bästa skrivartiden - skrivångest - det har han aldrig - jag skriver ju inte för brödfödan - jag är en lustskrivare - om jag fastnar så låter jag bara texten vila lite - han är inte mycket för naturskildringar - mer fascinerad av människor - av att försöka fånga det stora i livet i det lilla vardagliga dramat - ett utsnitt ur verkligheten som säger något om hela livet - han återkommer ständigt till livets tre storheter - döden - friheten och kärleken - det är precis som om allting börjar och slutar där - och eftersom jag älskar film - mest woody allen - hans svarta humor och fantanstiska dialoger - är dialogen viktigast för mig - egentligen inte det som sägs rakt ut - utan det som faktiskt inte sägs - där kan man utläsa mer än man först kan ana - som i hans novell 'röd eller grön' - paret pratar om en klänning - men vad pratar de om egentligen? - vad döljer sig under ytan? - själv vill hans inte kommentera novellen - som författaren torgny lindgren så klokt sa - när berättelsen är skriven är den egentligen bara halvfärdig - andra halvan skriver läsaren med sin erfarenhet - därför är det viktigt att aldrig begränsa tolkningen - varje vecka skriver hans dagsverser i helsingborgs dagblad - och jobbar som svensklärare - det är ingen slump - det finns många ungdomar som aldrig i sitt liv läst en bok - det är det som driver mig i mitt arbete - kärleken jag fann på parkbänken vill jag förmedla vidare - den har berikat mitt liv - jag vill dela med mig av min skatt." // agata garpenlind - allas - nr 14 - 31 mars - 6 april - år 2005 - '5-minutersnovellen' som kom trea i allas' novelltävling - novellens namn 'grön eller röd' // hans dahlin - 50 år - år 2005 - bor i radhus med trädgårdsplätt i helsingborg - med fru och tre tonårsbarn - läser minst en bok åt gången - ibland två - favoritförfattare är amerikanske paul auster - och så vår egen stig dagerman - som hade en sådan medkänsla med de små i samhället...