"bara - 2 december 2000 - käre dennis ford-helpern - jag har just avslutat läsningen av er bok - 'bristen på godhet' - och fick en impuls att skriva ner mina intryck - det har tagit mig lång tid att läsa boken och smälta den (jag blev tvungen att låna om den två gånger på biblioteket här i stan) - jag blev minst sagt förbluffad över er teori om godheten som ett slags problemlösning - som jag tolkar texten och epilogen ser ni hur moraliska dilemman allt snabbare gror omkring oss - som svampar som får sin näring genom framgångarna inom teknologin och det söndervittrande ekosystemet - lösningar på allvarliga moraliska frågor släpar oundvikligen efter när det gäller de problem som uppstår - därav 'klyftan' - i fjorton kapitel ger ni exempel på hur man - med eller utan framgång - ska kunna lösa dessa problem - om klyftan ska kunna överbryggas måste man handla snabbt och tänka kreativt och okonventionellt - alla problemlösarna i era exempel är män - alla fjorton - när jag slog upp namnregistret upptäckte jag att nästan inga kvinnor finns citerade i boken - det verkar i sig vara ett moraliskt dilemma - tycker ni inte det? -
- hör bara hur jag pratar på - låter ju precis som - precis som en kvinna som bygger upp fantasier och känner sig förföljd - det råkar vara så att jag är kvinna och mor till en flicka på nitton - tjugo i maj - en flicka som har allvarliga problem - hon har alienerat sig från familjen och från samhället - vi känner inte till orsaken till norahs missmod - men jag blir mer och mer övertygad om att hon - moraliskt - ansvarsmässigt och på det enda sätt som står henne till buds - reagerar på ett universum som drar sig undan - det hon ser är en serie hinder - en oändlig rad låsta dörrar - ändå är det just godhet hon söker - godhetens natur - hur vi lär oss att vara goda och vad det innebär -
- jag tror inte att ni med avsikt vill låta avskräckande i er bok - jag tror att ni bara har förbisett alla dem som rutinmässigt blir förbisedda - det vill säga halva jordens befolkning - det är förresten möjligt att ni inte uppfattar tonen i det här brevet - men jag försöker verkligen lägga fram mina invändningar på ett varsamt sätt - jag skriker inte högt - som ni kanske tror - jag gnäller inte ens - och stampar absolut inte - med min lilla fot i damstorlek - det handlar snarare om en viskning - jag vill absolut inte uppfyllas av en oförrättskänsla som är så raffinerad att den dagligen invaderar mig - vrede gör inte människor bättre - den är en repetition inför en föreställning som aldrig äger rum - försök göra er ett begrepp om min besvärliga situation och tänka er in i mina känslor och min övertygelse om att det finns ett kretssystem som länkar samman er filosofiska inriktning med min dotters avståndstagande från livet - hennes beslut att dra sig undan - säkert avfärdar ni mitt brev som excentriskt och typiskt för alla dessa kvinnor som går runt och tigger om att bli kränkta - men ni måste förstå att jag försöker skydda norah och hennes två yngre systrar - christine och natalie - som bara vill få lov att vara fullvärdiga människor - och ni ska veta att jag skälver som ett nervigt träd när jag skriver ner dessa rader - med hälsning - rita orange d'ville" = sidorna 194 - 196 i boken 'om inte' - utgiven på norstedts förlag år 2004 - originalets titel: 'unless' - författarinna: carol shields - år 2002.
'om inte' - det var väl just dom två orden som jag fängslades av och som gjorde att jag för ca 5 år sen beställde denna bok hos en av alla de bokklubbar jag var medlem i då vid den tiden - boken har jag inte läst - det är många böcker jag inte läst - mer än möjligen bläddrat i och läst några rader här och där - nu slumpade det sig så att det första jag fick ögonen på i morses när jag vaknade var just denna bok och slog på måfå upp en sida - detta kapitlet - som är ett brev - som jag skrev av här ovan - - jag tänkte varför inte detta lika gärna som något annat att skriva av ... nu har jag alltså skrivit av ett mindre kapitel i denna bok - jag vet inte om jag kommer att läsa fler kapitel - det har funnits en del böcker som jag med stor behållning läst helt och hållet - dvs från pärm till pärm - men de är inte många - någon bokslukare har jag aldrig varit - det krävs för mig mycket lugn och ro om jag ska kunna sitta och koncentrera mig så mycket som det krävs för att läsa en hel bok - mitt speciella psyke gör sitt till härvidlag - är en aning splittrad - och varför ska jag ta till mig någon annans tankar till 100% - när jag har tillräckligt med tankar alldeles själv - som upptar mig hela tiden - så kan man oxå se på det - om man vill...
9 kommentarer:
"bara - 2 december 2000 - käre dennis ford-helpern - jag har just avslutat läsningen av er bok - 'bristen på godhet' - och fick en impuls att skriva ner mina intryck - det har tagit mig lång tid att läsa boken och smälta den (jag blev tvungen att låna om den två gånger på biblioteket här i stan) - jag blev minst sagt förbluffad över er teori om godheten som ett slags problemlösning - som jag tolkar texten och epilogen ser ni hur moraliska dilemman allt snabbare gror omkring oss - som svampar som får sin näring genom framgångarna inom teknologin och det söndervittrande ekosystemet - lösningar på allvarliga moraliska frågor släpar oundvikligen efter när det gäller de problem som uppstår - därav 'klyftan' - i fjorton kapitel ger ni exempel på hur man - med eller utan framgång - ska kunna lösa dessa problem - om klyftan ska kunna överbryggas måste man handla snabbt och tänka kreativt och okonventionellt - alla problemlösarna i era exempel är män - alla fjorton - när jag slog upp namnregistret upptäckte jag att nästan inga kvinnor finns citerade i boken - det verkar i sig vara ett moraliskt dilemma - tycker ni inte det? -
- hör bara hur jag pratar på - låter ju precis som - precis som en kvinna som bygger upp fantasier och känner sig förföljd - det råkar vara så att jag är kvinna och mor till en flicka på nitton - tjugo i maj - en flicka som har allvarliga problem - hon har alienerat sig från familjen och från samhället - vi känner inte till orsaken till norahs missmod - men jag blir mer och mer övertygad om att hon - moraliskt - ansvarsmässigt och på det enda sätt som står henne till buds - reagerar på ett universum som drar sig undan - det hon ser är en serie hinder - en oändlig rad låsta dörrar - ändå är det just godhet hon söker - godhetens natur - hur vi lär oss att vara goda och vad det innebär -
- jag tror inte att ni med avsikt vill låta avskräckande i er bok - jag tror att ni bara har förbisett alla dem som rutinmässigt blir förbisedda - det vill säga halva jordens befolkning - det är förresten möjligt att ni inte uppfattar tonen i det här brevet - men jag försöker verkligen lägga fram mina invändningar på ett varsamt sätt - jag skriker inte högt - som ni kanske tror - jag gnäller inte ens - och stampar absolut inte - med min lilla fot i damstorlek - det handlar snarare om en viskning - jag vill absolut inte uppfyllas av en oförrättskänsla som är så raffinerad att den dagligen invaderar mig - vrede gör inte människor bättre - den är en repetition inför en föreställning som aldrig äger rum - försök göra er ett begrepp om min besvärliga situation och tänka er in i mina känslor och min övertygelse om att det finns ett kretssystem som länkar samman er filosofiska inriktning med min dotters avståndstagande från livet - hennes beslut att dra sig undan - säkert avfärdar ni mitt brev som excentriskt och typiskt för alla dessa kvinnor som går runt och tigger om att bli kränkta - men ni måste förstå att jag försöker skydda norah och hennes två yngre systrar - christine och natalie - som bara vill få lov att vara fullvärdiga människor - och ni ska veta att jag skälver som ett nervigt träd när jag skriver ner dessa rader - med hälsning - rita orange d'ville" = sidorna 194 - 196 i boken 'om inte' - utgiven på norstedts förlag år 2004 - originalets titel: 'unless' - författarinna: carol shields - år 2002.
'om inte' - det var väl just dom två orden som jag fängslades av och som gjorde att jag för ca 5 år sen beställde denna bok hos en av alla de bokklubbar jag var medlem i då vid den tiden - boken har jag inte läst - det är många böcker jag inte läst - mer än möjligen bläddrat i och läst några rader här och där - nu slumpade det sig så att det första jag fick ögonen på i morses när jag vaknade var just denna bok och slog på måfå upp en sida - detta kapitlet - som är ett brev - som jag skrev av här ovan - - jag tänkte varför inte detta lika gärna som något annat att skriva av ... nu har jag alltså skrivit av ett mindre kapitel i denna bok - jag vet inte om jag kommer att läsa fler kapitel - det har funnits en del böcker som jag med stor behållning läst helt och hållet - dvs från pärm till pärm - men de är inte många - någon bokslukare har jag aldrig varit - det krävs för mig mycket lugn och ro om jag ska kunna sitta och koncentrera mig så mycket som det krävs för att läsa en hel bok - mitt speciella psyke gör sitt till härvidlag - är en aning splittrad - och varför ska jag ta till mig någon annans tankar till 100% - när jag har tillräckligt med tankar alldeles själv - som upptar mig hela tiden - så kan man oxå se på det - om man vill...
egentligen borde väl "om inte" ha stått som rubrik på detta inlägg....
det är väl ngt som författarinnan vill få fram ...
egentligen tror jag att författarinnan skulle kunna vara poet - just "om inte" - endast dessa två ord - tycker jag säger så mycket i sin fåordighet...
carol shields blev 68 år - hon föddes den 2 juni år 1935 och hon passed away on july 16 of the year 2003...
jag undrar om 'bara' är en ort... (?)
Skicka en kommentar